söndag 27 mars 2011

Marqués de Cáceres Crianza 2006

Vin Nature.
Låter som en trevlig förutsättning för ett bra vinliv, men vad betyder det egentligen? Det finns inga riktlinjer vad som gör ett vin till ett naturligt vin. Detta till skillnad från de biodynamiska vinerna, som man vet är baserade på rent hokus-pokus enligt certifikat. Södergök är dödergök etc.

Vi öppnar en flaska med det naturliga namnet Le Rouge Lot 07 CinSyGre från Beaufort Aymeric (99 DKK) som ligger strax norr om Nîmes i södra Frankrike. Ett kort namn i liten stil ger gott om plats för tillverkningsbeskrivningen. I korthet: Inga bekämpningsmedel, ingen gödning, fottrampning, ingen tillsats av socker, syra eller svavel. Jäsningen fick starta med den fotsvett som de feta fransyskorna tillförde.

Dag 1 doftar det och smakar som ljummen svinurin på nytinad åker. Eller som ett paket svinnjurar strax efter bäst före. Frugan sätter ner foten och kräver ändring. En flaska Marqués de Cáceres Crianza 2006 är som en lättnad för gommen. Detta vin finns i det så kallade A-sortimentet på bolaget, vilket jag normalt tolkar som att vinet per definition är helt menlöst. Cáceres har dock någonting som jag vill ha. Det är en traditionell Rioja, och det medför en ganska lång lagring på gamla ekfat, som inte ger det där brända Guigal eller Catena-oset som jag skyr som pesten. Måttlig koncentration, komplex doft av lite gräs, maskinhall och inlagda senapsfrön. Rätt Bourgognelikt om man skall vara ärlig. I vin som detta kan jag känna det naturliga titta fram. Inget stort vin, men av en redan på släppdatum drickfärdig stil. Mycket brukbart till ett väldigt bra pris (86 p). Gammaldags Rioja är helt rätt för mej.

Dag 2 har det naturliga vinet spottat upp sej rejält, all avföring är bortblåst, och det är faktiskt ett riktigt trevligt vin. Lite salmiakaktigt och en väldigt fräsig syra gör vinet till en plötslig fräschhet. Klunkbart, men inget stort (78 p). Känns dock inte angeläget att springa alltför långt efter fottrampat i alla fall.

söndag 20 mars 2011

Guigal vs Chapoutier

Nu blev ni allt sugna på en Hermitagekamp mellan norra Rhônedalens giganter, men jag får nog tyvärr göra er besvikna. Kvällen drabbning handlar mest om viognier, i lägsta tänkbara prisläge.


Guigal Côtes-du-Rhône Blanc 2009 (69.95 DKK hos Philipson Wine) innehåller iofs inte enbart viognier, men är i alla fall viognierdominerat (> 50%). Med c:a 20.000 lådor per år är detta en aning mindre storskaligt producerat än den röda motsvarigheten på 200.000 lådor per år. Vinet har aldrig sett ekfat och håller 13.5% alkohol enligt etiketten.

Det har inte så värst mycket doft i starten, men det doftar i alla fall rent och djupt. En aning av melon och en mikroskopisk dos av malkula. Fylligare smak än Chapoutier med varmfruktstoner av ananas och en pepprig beska. Lite lägre syra än Chapoutier, men inte alls jolmigt. Inte alls dumt faktiskt! (85 p). Dessutom markant bättre efter en natt i kylen i halvfull flaska.

Chapoutier Domaine des Granges de Mirabel Viognier de l'Ardèche 2008 (88 DKK hos lokale handlaren) är klassast som ett Vin de Pays des Coteaux de l'Ardèche och märkt med en biodynamisk nyckelpiga. Lite googlande ger att Ardèche är en biflod till Rhône, och att floden kantas av höga kalkstensformationer. Ser bedövande vackert ut redan på bild, kanske ett framtida semestermål? Vinet består av 100% viognier och 20% av vinet har lagrats på gamla ekfat, 12.5% alkohol.

Det är en stor skillnad i stil mot Guigalvinet. Dels känns som att detta kommer från en svalare årgång eller plats, dels är viogniertonerna betydligt mer uttalade. Doften är betydligt större än Guigalvinets. Honungsrosor och petroleum, som jag är väldigt svag för. Friskare och med lägre alkohol. Det finns betydligt fler nyanser i detta vinet, känns minst en klass bättre. Petroleumet i doften går över i en mineralkänsla i smaken som är väldigt trevlig. En kassaskåpssäker seger för Chapoutier! Vet i katten om man inte skulle kunna slänga in detta vinet som en dark horse i en Condrieuprovning (89 p)?

Nu är jämförelsen kanske inte helt rättvis, ett jätteblandning av negociantvin mot ett odlarvin. 100% kalkstensviognier mot en drös av Rhônedruvor. Dessutom kostar ju Chapoutiervinet lite mer. Båda vinerna får i vilket fall som helst väl godkänt.

En intressant detalj om Guigalvinet är att Philipson säljer två stycken varianter av samma vin. Dels den som finns i hela världen (denna butelj var en sådan), dels en Cuvée Philipson som bara finns i Danmark. Enligt Philipsons hemsida åker de ner till Guigal och själva blandar till en röd och vit Côtes-du-Rhône som passar det danska kynnet. Det måste väl ändå vara utan motstycke i fransk vinnäring, att några utlänningar kommer och blandar sitt eget vin under vinmakarens etikett. Speciellt när det rör sej om en av de mest prestigefyllda producenterna i hela världen. De där fransmännen parkerar ju annars traktorn på peripheriquen om någon försöker tala om vad de skall göra. Kanske inte för en Côtes-du-Rhône, men dock.

fredag 18 mars 2011

Haut-Bailly 2007

Senaste numret av Livets Goda är närmast en pornografisk skift för en gammal etikettsdrickare som jag. Låt vara att Bordeauxer generellt är för dyra idag, men vinerna är inte sämre för det. Jag håller med Andreas Larsson i många av bedömningarna, framförallt i hyllandet av 1994 som årgång på den högra stranden. Jag har haft Chateau Angelus 1994 med på några blindprovingar, och den har aldrig svikit. Det har varit WOTN nästan hela vägen, även mot svårt motstånd. Andreas gav 95 Livets Goda poäng, och jag har hållit mej strax under det på varje flaska.

Ett av det senaste numrets överraskningar är Haut-Condissas, som jag ärligt talat aldrig hört talas om. Låter nästan osannolikt bra för att vara en Cru Bourgeois? Jag blev också en aning överraskad av att Larsson bedömde Leoville Barton som ett vin som levde på gamla meriter.

Ett vin som dock var med på heta listan var Haut-Bailly, ett vin som jag aldrig tidigare har provat. 2007:an bedömdes som redo för provsmakning, ett lämpligt sammanträffande med att Theis Vine sålde vinet för 349 DKK i förra veckan. Jag köpte en flaska för att prova i alla fall, med avsikt att kanske köpa fler.

Vi häller upp och får en relativt lätt färg i glaset. Holy moses vilken doft detta vinet har! Det doftar friskt rått nötkött, cigarrök och rosor. Smaken är trots åldern relativt mjuk, med en enorm kalkig envishet. Det känns som ett lätt extraherat vin, med supermjuka tanniner. Inte en stängd dörr så långt ögat kan nå. Detta är verkligen min stil på ett rödvin- elegant, luftig lätthet och skuret i sten (92 p). Samtidigt med en intensitet som fyller en inifrån. Typiskt att Theis Vine har höjt priset till 599 DKK, jag får vara på hugget om det kommer på rea igen. Om jag minns rätt har jag dock ett antal flaskor av 2008:an på ingång från min primörinvestering. 2009:an kostade över tusenlappen som primör = pass.

Kvällens övriga skörd:


Chateau Verdignan 2005: Tydligt tätare men också mer moget än Haut-Bailly. Mer tydliga cassistoner, riktigt fin syrlighet och avslipade tanniner av det lite grövre slaget. Det är såklart ett par knapphål ner från Haut-Bailly, men ändå riktigt bra (89 p). Detta vinet är redan väldigt nära sin topp, med massor av sediment och tegelaktig kant. Måste vara den bästa Verdignan som någonsin producerats? Påminner lite om en ung Poyférre minsann.

Pol Roger NV Reservé: Bubbel. Det är bubbel i glaset, en riktigt trevlig starter på vilken kväll som helst. Jag har aldrig fastnat i Champagneträsket, och som en ren vinupplevelse för mej är detta ganska långt ifrån t.ex Haut-Bailly (även om priset nästan är det samma). Jag har haft några upplevelser av Champagne i mitt liv som skulle matcha eller överträffa 92 mmm-poäng, men då har det handlat om Salon och Krug Grande Cuvée. Det är trevligt och felfritt i alla fall (85 p).

fredag 11 mars 2011

Uppdatering

Det är minsann inte ofta jag uppdaterar bloggen nuförtiden. Huvudskälet är att jag numera vet så mycket att jag inser hur lite jag vet. Ett klassiskt dilemma som drabbar alla som uttrycker självsäkra åsiker på ganska begränsade erfarenheter. Inte för det att jag inte känner igen ett bra vin, men mest för att det är väldigt svårt att uttrycka sej trovärdigt om en vintyp som man kanske provat högst 2-3 gånger i hela livet. Det finns dessutom en massa typer av vin som jag fortfarande aldrig varit i närheten av. Jag dricker för lite vin helt enkelt.

Men ibland glimrar det till såpass att det fortfarande rycker i bloggtarmen. Ikväll hände det igen! Och över Chablis dessutom som jag inte varit så knäsvag över tidigare.



Dauvissat Chablis 1er Cru "La Forest" 2008 får en ganska kaotisk inramning med bråkande barn och en överlagad laxsida med en vinfientlig sås. Ändå får den mej helt på fall som inte har hänt på flera månader. Vi diskuterar om vinet ens är helt klart i glaset, ser en aning grumsigt ut. Doften är korrekt och lite anonym. Men smaken! Man får tugga sej igenom krispiga druvor och syror som är helt gigantiska men ändå fullständigt behagfulla. Eftersmaken böljar som en frisk nordsjö i halvminutrar. Ett stort vin.

Förra helgen var inte så dum den heller, med ett blint vin från Doktorn och en vattenskadad flaska från svärfar som var riktigt bra. Svärfar hade nämligen total översvämning i sin vinkällare för ett par år sen, och alla etiketterna satt mer eller mindre i taket. Jag får en "hemlig" flaska då och då, och denna gången visade korken att vinet var en Chapoutier La Sizeranne 1995. Lite smått ogin innan dekantering, men efter ett par timmar var vinet en riktigt fin Syrahupplevelse. Helt perfekt matchning med kalvlever, och med min smak för hur ett rött vin skall se ut.

Doktorn hade helt klart med sej en mogen Bordeaux, och jag gick fullständigt igång. Min gissning var Angelus från mitten av 1990-talet, men vinet var både enklare och äldre än så. Chateau Pavie-Decesse 1990 var rätt svar. En riktig överprestation med tanke på att Paviefamiljen inte var känd för några större bedrifter för 20 år sen.

Men det är trots allt Dauvissats Chablis som tänder gnistan igen. Kanske jag är mer byggd för vitt vin trots allt? Tydligare skillnader mellan områden? Bättre till den mat som vi lagar? Mer pang för pengarna (250 DKK kostar La Forest i DK)? Vi dricker betydligt mer vitt än rött vin hemma i huset för tillfället, men jag handlar mest rött som vanligt = dålig balans i källaren.