onsdag 13 april 2011

Blandat på altanen


Chateau La Nerthe Cuvée des Cadettes 2000: Tredje gången gillt för detta vinet, och detta är den bästa prestationen hittills. Den där dammiga känslan och lilla oron för orenheter är nästintill borta. Vinet är en fint sammansatt upplevelse, men jag saknar fortfarande den där definitionen som en riktigt bra chateauneuf har. Dessutom drar aromatiken en aning mot kanel och kryddnejlika som gör att en viss julstämning infinner sej. Trevligt, men knappast outstanding (88 p).

La Spinetta Langhe Nebbiolo 2006: Mitt livs första upplevelse av Spinetta! Är det inte så att det finns en viss julstämning även här? Det finns ek, men inte i några överdrivna mängder. Fruktsyran i vinet exploderar på tungan, tanninerna i slutet drar hårt i mungiporna. I mitten är det en aning tunt för tillfället, och jag saknar det där aromatiska lyftet. Det ligger lite dammigt julpynt och håller emot. En aning muggigt? Fast fruktsyran är rysligt fin, och det känns att detta vinet är inte ens i närheten av sin potential. Som en vinupplevelse ligger det under chateauneufen och 84 p känns motiverat. Så värst mycket Piemonte smakar det inte dock. Om detta är Spinettas husstil kan jag nog stå över faktiskt.

Bruno Giacosa Roero Arneis 2007:
Ganska lik Guigals Côtes-du-Rhône, förutom en liten tvist i slutet som är på pricken lik Läkerol Special. Helt OK, men inget man springer halva Köpenhamn efter (83 p). Detta torde vara Giacosas enklaste vin.

Tinto Pesquera Crianza 2007 (129 DKK) Här snackar vi en helt annan dimension! Detta vinet är ju helt sagolikt bra. Jag har druckit ett antal goda Pesquera genom åren, men denna är ju från en helt annan planet! Mörk tätsvart i synen, väldigt Bordeaux i både doft och smak. En helt fantastisk syra som driver eftersmaken. Ett stort vin med hög elegansfaktor. 129 DKK var Philipson Wines extrapris för någon vecka sedan, jag undrar om inte detta vinner ett all-time-high QPR pris (92 p). Fast de måste göra något åt etiketten! Den ser mer ut som direktreklam för en pizzeria i Arlöv, än etiketten på ett kvalitetsvin.

Pontet Canet 2002 Ett delvis annat djur än föregående vin. Vinet ser närmast yngre ut än Pesqueran, och det är betydligt stramare. Jag förstår inte hur någon kan hitta gröna toner, jag tycker snarare att druvorna känns en aning övermogna. Stamheten i vinet drar det upp på banan och visst är det ett bra vin. Men nog saknas det något, och jag är inte alls så positiv denna gången som för två år sen. Kan det bero på Pesquerans totala uppvisning i glaset bredvid? (90 p). Jag får nog ge mej, Pontet Canet 2001 är nog bättre än 2002.

lördag 2 april 2011

Kryddpeppar

Kryddpeppar har nästan gått förlorad som krydda sen svensken började med medelhavskost. Men man kan fortfarande ana hur stor kryddan var i det förflutna bara genom att höra namnet på danska "allehånde" eller på engelska "allspice". Allkrydda helt enkelt.

En av kryddpepparns stora förtjänster är att den gifter sej väldigt bra med syrah från norra Rhône. Lägger man sen till lite syrlig lingonsylt är man hemma oavsett om man bjuder på fläsk eller fågel. På sätt och vis verkar syrah vara optimerad för gammaldags svensk husmanskost.

Så man tager en rejäl hög med fläskfärs, tillsätter ägg, grädde, riven lök, mortlad kryddpeppar, och salt. Rör till en medellös färs som man formar till äggstora bollar. Precis innan stekning rullar man "äggen" i mjöl. Det gör att all fuktighet stängs inne under stekningen, och det blir supersaftigt. Och till detta öppnar man en Alain Graillot Crozes-Hermitage 2009!

Jag upplevde vinet som aromatiskt dött vid första provsmakningen för snart två månader sen, men om det berodde på chockskada eller bihåleinflammation får jag aldrig veta. Idag är vinet i alla fall inte alls otypiskt för syrah eller vingummiaktigt. Vinet är däremot fortfarande som en vägg (för att vara Graillot) och betydligt mera varmtonat än normalt. Doften är helt magnifik efter ett par timmars luftning, superrent och definierat, väldigt mycket Graillot. Lite timmermanskorv, massa björnbär, en aning citronmeliss.

Smaken är kanske inte lika imponerande i nuläget, även om den också är bra. Det finns en liten cassistonad saftighet, tom en aning sötma. Å andra sidan är syran hög och integrerad (inte alls som 2003:ans stickighet) och tanninerna superfina. Jag hade fel helt enkelt (90 p)! Jag vill nog ändå vidhålla att den inte riktigt når fram till 2005:an, och att jag inte ser något extremt långt lagringsfönster. Men visst kommer jag uppskatta min låda de närmaste fem åren. (finns fortfarande till salu hos Bichel, det är kanske inte samma drag kring Graillot längre?)