tag:blogger.com,1999:blog-60446783031021475742024-03-13T20:27:02.552+01:00mmm-vinMMMhttp://www.blogger.com/profile/08216903338163189620noreply@blogger.comBlogger329125tag:blogger.com,1999:blog-6044678303102147574.post-69537126850414765952011-05-19T22:57:00.003+02:002011-05-19T23:09:54.692+02:00Primör 2010Sitter och är lite chockad över sakernas tillstånd efter att ha sett priserna på de första klassade Bordeauxerna, som nyligen släppts.<br /><br /><strong>Chateau Beychevelle 2010</strong> för 600 DKK (720 SEK) per flaska. De har väl inte gjort något vettigt sen 1982? Vad skall då Poyferré kosta, eller Las Cases? Helt sjukt.<br /><br />Om det fortsätter så här så blir nog enbart någon låda Poujeaux och Lanessan för att hålla linjen öppen.<br /><br />För övrigt sitter vi och smuttar på en <strong>Barbera d'Alba 2008</strong> från <strong>Bruno Giacosa. </strong>Vilket utomordentligt bra vin! Jag känner flytande grafit med solstänk (90 p). Detta är en helt ny nivå av barbera för mej.MMMhttp://www.blogger.com/profile/08216903338163189620noreply@blogger.com12tag:blogger.com,1999:blog-6044678303102147574.post-44327905129399609622011-05-15T21:16:00.005+02:002011-05-15T22:32:30.812+02:00"Bourgognedræberen"Jag har handlat en del reavin från Philipson Wine på sista tiden. När de sätter ner sina priser kan man ibland göra deals som är utan motstycke i Skandinavien. De har en rejält tilltagen marknadsföringsapparat, och det enda som kanske irriterar mej lite är den enorma strömmen av mejl. På sista tiden har jag fått ungefär ett mejl per dag, vissa dagar hinner de med två utskick. I övrigt har jag inga anmärkningar på Philipson - det fungerar snabbt och korrekt.<br /><br /><div>Min senaste beställning var av <strong>Chabiliennes Chablis 1er cru Montmains 2008</strong> (99.95 DKK) och <strong>Altesinos Brunello 2005</strong> (129.95 DKK). Här lyckades dock fraktmannen tappa lådan med Chablis framför ögonen på mej, och alla (jo alla) flaskorna gick sönder. En ny låda kom nästa morgon, så det gick min själ undan! I denna sändning kom även en låda av den av Philipson utnämnda "bourgognedræberen" alias <strong>Postales del fin del Mundo Pinot Noir 2010.</strong></div><br /><img style="TEXT-ALIGN: center; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 400px; DISPLAY: block; HEIGHT: 300px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5607042480128128866" border="0" alt="" src="http://3.bp.blogspot.com/-ncE5Of1M9XI/TdA3baSP92I/AAAAAAAAA-c/xzNqvmpBQeY/s400/P1020328.JPG" /><br /><div>Detta vin är alltså en Pinot Noir från den absolut sydligaste delen av Argentina (Fin del Mundo = end of the world). Vinet kostar enbart 39.95 DKK och lanseras som en Bourgognedödare efter en blindprovning där danska vinprovare bedömde vinet som en Bourgogne för c:a 160 kr.</div><br /><div>Det som låter för bra för att vara sant är ju oftast det. Det är lite synd för vinet har vissa kvaliteter som definitivt hade kunnat placera det i Côte d'Or. Det har en lätt extraherad touch och fin svalkande syra. Lite kryddig Pinotkänsla. Absolut inget overdone eller vaniljskadat. Problemet är att vinet är så pass oxiderat att det ligger och snubblar på defektens rand. Redan färgen ser inte helt frisk ut - hela vinet skiftar i brunt. Det är helt enkelt fel i vinmakningsledet, vilket är synd eftersom det ändå känns som att det finns lite fin terroir gömt bakom äppligheten. Det kan ha varit en defekt flaska, och om jag hittar ett bättre exemplar hör jag av mej. Annars blir det mycket Coq au Vin på menyn den närmaste framtiden.</div><br /><div>Inte heller <strong>Chabiliennes Chablis 1er cru Montmains 2008 </strong>gör något större intryck på mej. Det är ganska stumt, lite enkelt syrligt och vill man hitta blöta stenar får man nog ha de löst i ett glas bredvid. Inte dåligt men knappast värt mer än de 99.95 DKK som vinet kostade (<strong>83 p</strong>). Jag har dock förstått att just detta vin måste lagras i några år, så jag ger inte upp helt. Dock, jag upplever att Chablisiennes goda rykte i svenska vintidningar är en aning oförtjänt.</div><br /><div>Jag tinar dock upp lite av <strong>Altesinos Brunello di Montalcino 2005. </strong>Helt klart från den eleganta skolan av Brunello. Lätt ekad, fin munkänsla, matvänlig syra. Saknar kanske lite intensitet och har ingen större potential för lagring. Men det är väldigt trevligt att sippa på till kvällens oxrulader, och vinet är stilsäkert som cowboyhatt i en westernfilm (<strong>88 p</strong>).</div>MMMhttp://www.blogger.com/profile/08216903338163189620noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-6044678303102147574.post-47346733939736555872011-05-07T22:24:00.013+02:002011-05-08T01:00:18.892+02:00Helgens vinkonferensTompavorna ser ut som trötta multikulturella konferensdeltagare i solskenet. Glada leenden men inga hjärtliga kramar. Vi skall också åka hem inom kort.<br /><br />Helgen började med att vi knappt hade hunnit ur bilen på Österlen förrän Doktorn serverade ett vin som faktiskt var en av de största upplevelserna under hela helgen. En champagne från det goda året 1996: <strong>Launois Blanc de Blancs 1996 (Doktorns bidrag). </strong>Helt okänt för mej. Lemon curd och äpplen och en lång stram eftersmak av grape och smulad sten. Kanon! (<strong>93 p</strong>).<br /><br /><br /><div><img style="TEXT-ALIGN: center; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 400px; DISPLAY: block; HEIGHT: 300px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5604090537625252226" border="0" alt="" src="http://1.bp.blogspot.com/-mfQpYcI9dtY/TcW6pvhH8YI/AAAAAAAAA-U/VolH6k6ru54/s400/IMG_1352.jpg" />Från vänster till höger:</div><br /><br /><br /><div><strong>Les Plantiers de Haut Brion Blanc 2007 (mitt bidrag, 329 DKK)) </strong>Andravinet till Haut-Brions vita vin är en ganska udda skapelse. Dels är etiketten ganska lik La Mission Haut-Brion, dels innehåller vinet 100% semillon (vilket inte är fallet för Haut-Brion familjens övriga vita viner). Vinet kommer från unga vinstockar inom samma 1er cru lägen som Haut-Brions huvudvin. Jag har nog aldrig tidigare provat en vit Bordeaux som bara innehåller semillon, och blir ganska förvånad av färgen. Vinet är närmast gyllengult. För en oinvigd påminner vinet lite om en stor vit hermitage, fast ändå inte. Syran är betydligt högre, aromatiken lättare. Ett riktigt bra vin och också detta en stor upplevelse (<strong>92 p</strong>).</div><br /><br /><strong>Montus Cuvee Prestige 2001 (mitt bidrag, bortglömt pris) </strong>Detta är nog det räligaste vin jag provat på lång tid! Det är så otroligt oraffinerat bittert och så alkoholskadat att man får springa till vasken och panikspotta. 15% säger etiketten, jag tror snarare på 17-18? Skandalöst dåligt och bör förpackas i koppar och bentonitlera och skickas 1000 m under Åreskutan (<strong>inga poäng</strong>).<br /><br /><br /><strong>Leoville-Las-Cases 1981</strong> (<strong>Doktorns djupa källare</strong>) Återigen påminns man om vinlagringens betydelse. Vi drack detta vin på nyårsafton 2009, och det var en ganska skeletttunn uppenbarelse, om än helt ren. Doktorns flaska sjuder av mogen cassisfrukt och är tätt och relativt ungt i färgen. Kall lagring i en stilla källare gör underverk. Tyvärr är vinet inte 100% rent, vilket Las Cases normalt sett är. Det ligger en otrevlig rotfruktsdoft i vinet som vägras att luftas bort. Ren otur för Doktorn (<strong>inga poäng</strong>).<br /><br /><br /><strong>Pontet Canet 2001 (mitt bidrag, 250 DKK på vinforum) </strong>Förra gången jag provade Pontet Canet 20o1 upplevde jag vinet som alldeles för moget för en 10 år gammal stor-Bordeaux. I sällskap med Las Cases 1981 kan kanske allt upplevas som ungt, men faktum är att denna flaskan känns så otroligt mycket bättre. Detta är helt enkelt en stor Bordeaux som börjar att visa mogenhet. Jag vill nog ändå framhärda att detta är inget man skall spara till barnbarnen (eller ens barnen med tanke på hur det smakar just nu, <strong>92 p</strong>).<br /><br /><br /><strong>Montevertine 2007 (mitt bidrag, 170 DKK) </strong>Även jag har öppnat konto hos Merolli (tack Finare Vinare!). Vilket lätthet och elegans detta vinet har, det går knappt att tro att detta vin har producerats i samma område som alla ekskadade Brolioviner. Doktorn är stensäker på att detta är en Barbaresco, det säger ett och annat om hur rik aromatik som detta vinet har. Mycket bra (<strong>90 p</strong>)!<br /><br /><br /><strong>Christmann Riesling Trocken Ölberg 1999 (Doktorns) </strong>Jag är ärligt talat lite besviken på detta vinet. Det har mognat fram utan att bilda några trevliga mognadstoner. Noll petroleum, istället börjar vinet att svikta en aning i mittsmaken. Syran känns ofokuserad. Skall man vara ärlig påminner det väldigt mycket om Christmanns basriesling, som dock är väldigt trevlig för priset (<strong>83 p</strong>). Det måste kännas surt att ligga på detta vin i så många år utan att få någon som helst utdelning.<br /><br /><br /><img style="TEXT-ALIGN: center; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 400px; DISPLAY: block; HEIGHT: 300px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5604089505735036370" border="0" alt="" src="http://2.bp.blogspot.com/-1yVhHjW4y0Y/TcW5trbUzdI/AAAAAAAAA-M/ewF2Mpf74zM/s400/IMG_1351.jpg" /><br />Rond 2: <strong>Domaine de la Mordorée Châteauneuf-du-Pape Cuvée de la Reine des Bois 2000 (Doktorn). </strong>Riktigt bra doft vid uppstarten. Hela Chateauneufpaketet med en frisk örttvist. Inget tungt eller overdone. Det enda som stör mej är att vinet är som allra bäst precis när det hälls upp, 12 grader kallt och med noll luftning. Med tid i glaset försvinner den underbara definitionen och det murriga tomma alkoholskramlet tar vid. När jag först förde glaset till nosen hade jag kunnat ge nästan full pott, men slutbetyget blir betydligt lägre (<strong>90 p</strong>). Dock, ett riktigt bra vin från en producent jag hade avfärdat som ointressant.<br /><br /><br /><strong>Bosquet des Papes Chantemerle 1998 (Doktorn) </strong>Snacka om vägdamm vid en fransk vägkorsning 1976. Här har vi ett vin som visar fullständigt motsatt kurva vid matbordet. Från flaskan påminner vinet om en ganska bedagad 70-tals bordeaux, med tunnsmala fruktstråk och vacklande struktur. Men för varje minut så vinner vinet, och till slut gör den oavgjort mot fågeln bredvid (<strong>90 p</strong>). Men lagra för guds skull inte detta vinet en dag till.<br /><br /><br /><strong>Lamy-Pillot Chassagne-Montrachet 2007 (Doktorn) </strong>I nuläget en lätt vulgär nya-världen-Chardonnay. Massor av ek och tropiska frukter som inte har hittat varandra än. Kommer säkert att bli bra om 5-7 år.<br /><br /><br /><strong>Catherine et Claude Pommard la Chanière 2005 (mitt bidrag) </strong>Detta vinet har gjort en riktig berg-och-dalbana i mitt vinliv. Det började med att jag provade 2004:an av detta vin och blev helt såld på den underbara pinotkänslan. Så jag köpte en hel låda av 2005:an och fattade ingenting. Den täta årgången hade förändrat vinet till en tät soppa som doftade som rågummi. Men ikväll känns det verkligen som att vinet börjar hitta tillbaka till sitt ursprung. Den gummiaktiga känslan har förvandlats till gräsig pinot, smaken har mjuknat. Detta vinets stora kvalitéer ligger inom det vegetabiliska, och definitionen är strålande. Jag vill ge vinet tid att kasta mer sediment (det är redan ganska sandigt i karaffen). Stordåd väntar (<strong>91 p</strong>).<br /><br /><br /><strong>Amon-Ra 2005 (mitt bidrag) </strong>Vis av erfarenheten så serverar jag inte detta vinet till mat, utan som ackompanjemang till en formidabel ostbricka från Vilhelmsdals mejeri (några km från huset). Fantastiska ostar och en passande söt rödlöksmarmelad. Vinet doftar fantastiskt av ren blåbär och björnbärssylt. I detta sammanhanget är vinet helt perfekt - det står upp mot vilken roqueforttyp som helst. Det hade nog stått upp lika bra mot en chokladpudding. Det är 100% rent och friskt, starkt och sött som portvin och lika förutsägbar som en wallanderfilm. Den gör sitt jobb strålande, men mer än <strong>88 p</strong> vill jag inte sträcka mej till. Då fick den ändå all uppbackning man kan förvänta sej.<br /><br /><br /><strong>Caterina Zardini Amarone 2003 </strong>Caterina har tyvärr ingen chans att göra sej hörd bland starka ostar och mullrade australier. Jag kunde inte uppfatta ett dugg. Sockermätaren gav i alla fall att Amon-Ra och Caterina låg i samma nivå (dvs c:a 15 g / liter om man nu kan lita på mätaren)MMMhttp://www.blogger.com/profile/08216903338163189620noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6044678303102147574.post-46146926215924068152011-04-13T21:37:00.017+02:002011-04-28T21:58:42.846+02:00Blandat på altanen<a href="http://2.bp.blogspot.com/-EKuF69PZFXY/TatPTtpyP0I/AAAAAAAAA98/-A1_JVcyzFM/s1600/Spinetta%2B2006%2B%25282%2529.JPG"><img style="TEXT-ALIGN: center; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 400px; DISPLAY: block; HEIGHT: 300px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5596654162028937026" border="0" alt="" src="http://2.bp.blogspot.com/-EKuF69PZFXY/TatPTtpyP0I/AAAAAAAAA98/-A1_JVcyzFM/s400/Spinetta%2B2006%2B%25282%2529.JPG" /></a><br /><strong>Chateau La Nerthe Cuvée des Cadettes 2000:</strong> Tredje gången gillt för detta vinet, och detta är den bästa prestationen hittills. Den där dammiga känslan och lilla oron för orenheter är nästintill borta. Vinet är en fint sammansatt upplevelse, men jag saknar fortfarande den där definitionen som en riktigt bra chateauneuf har. Dessutom drar aromatiken en aning mot kanel och kryddnejlika som gör att en viss julstämning infinner sej. Trevligt, men knappast outstanding (<strong>88 p</strong>).<br /><br /><div><strong>La Spinetta Langhe Nebbiolo 2006:</strong> Mitt livs första upplevelse av Spinetta! Är det inte så att det finns en viss julstämning även här? Det finns ek, men inte i några överdrivna mängder. Fruktsyran i vinet exploderar på tungan, tanninerna i slutet drar hårt i mungiporna. I mitten är det en aning tunt för tillfället, och jag saknar det där aromatiska lyftet. Det ligger lite dammigt julpynt och håller emot. En aning muggigt? Fast fruktsyran är rysligt fin, och det känns att detta vinet är inte ens i närheten av sin potential. Som en vinupplevelse ligger det under chateauneufen och <strong>84 p</strong> känns motiverat. Så värst mycket Piemonte smakar det inte dock. Om detta är Spinettas husstil kan jag nog stå över faktiskt.<br /><br /><strong>Bruno Giacosa Roero Arneis 2007:</strong><br />Ganska lik Guigals Côtes-du-Rhône, förutom en liten tvist i slutet som är på pricken lik Läkerol Special. Helt OK, men inget man springer halva Köpenhamn efter (<strong>83 p</strong>). Detta torde vara Giacosas enklaste vin.<br /><br /><div></div><img style="TEXT-ALIGN: center; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 300px; DISPLAY: block; HEIGHT: 400px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5596652816142203010" border="0" alt="" src="http://3.bp.blogspot.com/-6gZu32598ss/TatOFX1YeII/AAAAAAAAA9s/p39zz72T394/s400/Pesquera%2B2007.JPG" /><strong>Tinto Pesquera Crianza 2007 (129 DKK)</strong> Här snackar vi en helt annan dimension! Detta vinet är ju helt sagolikt bra. Jag har druckit ett antal goda Pesquera genom åren, men denna är ju från en helt annan planet! Mörk tätsvart i synen, väldigt Bordeaux i både doft och smak. En helt fantastisk syra som driver eftersmaken. Ett stort vin med hög elegansfaktor. 129 DKK var Philipson Wines extrapris för någon vecka sedan, jag undrar om inte detta vinner ett all-time-high QPR pris (<strong>92 p</strong>). Fast de måste göra något åt etiketten! Den ser mer ut som direktreklam för en pizzeria i Arlöv, än etiketten på ett kvalitetsvin.</div><br /><div><strong>Pontet Canet 2002 </strong>Ett delvis annat djur än föregående vin. Vinet ser närmast yngre ut än Pesqueran, och det är betydligt stramare. Jag förstår inte hur någon kan hitta gröna toner, jag tycker snarare att druvorna känns en aning övermogna. Stamheten i vinet drar det upp på banan och visst är det ett bra vin. Men nog saknas det något, och jag är inte alls så positiv denna gången som för två år sen. Kan det bero på Pesquerans totala uppvisning i glaset bredvid? (<strong>90 p</strong>). Jag får nog ge mej, Pontet Canet 2001 är nog bättre än 2002. </div>MMMhttp://www.blogger.com/profile/08216903338163189620noreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-6044678303102147574.post-77815400821036618682011-04-02T20:38:00.011+02:002011-04-02T23:26:48.296+02:00KryddpepparKryddpeppar har nästan gått förlorad som krydda sen svensken började med medelhavskost. Men man kan fortfarande ana hur stor kryddan var i det förflutna bara genom att höra namnet på danska "allehånde" eller på engelska "allspice". Allkrydda helt enkelt. <br /><br />En av kryddpepparns stora förtjänster är att den gifter sej väldigt bra med syrah från norra Rhône. Lägger man sen till lite syrlig lingonsylt är man hemma oavsett om man bjuder på fläsk eller fågel. På sätt och vis verkar syrah vara optimerad för gammaldags svensk husmanskost. <br /><br />Så man tager en rejäl hög med fläskfärs, tillsätter ägg, grädde, riven lök, mortlad kryddpeppar, och salt. Rör till en medellös färs som man formar till äggstora bollar. Precis innan stekning rullar man "äggen" i mjöl. Det gör att all fuktighet stängs inne under stekningen, och det blir supersaftigt. Och till detta öppnar man en <strong>Alain Graillot Crozes-Hermitage 2009!</strong> <strong></strong><img style="TEXT-ALIGN: center; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 240px; DISPLAY: block; HEIGHT: 320px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5591063097753418738" border="0" alt="" src="http://4.bp.blogspot.com/-KZMPVNdRb00/TZdyQ8JjO_I/AAAAAAAAA9c/I7DKqu8s7wY/s320/Graillot%2B2009.JPG" /> <br /><p>Jag upplevde vinet som aromatiskt dött vid första provsmakningen för snart två månader sen, men om det berodde på chockskada eller bihåleinflammation får jag aldrig veta. Idag är vinet i alla fall inte alls otypiskt för syrah eller vingummiaktigt. Vinet är däremot fortfarande som en vägg (för att vara Graillot) och betydligt mera varmtonat än normalt. Doften är helt magnifik efter ett par timmars luftning, superrent och definierat, väldigt mycket Graillot. Lite timmermanskorv, massa björnbär, en aning citronmeliss. <br /><br />Smaken är kanske inte lika imponerande i nuläget, även om den också är bra. Det finns en liten cassistonad saftighet, tom en aning sötma. Å andra sidan är syran hög och integrerad (inte alls som 2003:ans stickighet) och tanninerna superfina. Jag hade fel helt enkelt (<strong>90 p</strong>)! Jag vill nog ändå vidhålla att den inte riktigt når fram till 2005:an, och att jag inte ser något extremt långt lagringsfönster. Men visst kommer jag uppskatta min låda de närmaste fem åren. (finns fortfarande till salu hos Bichel, det är kanske inte samma drag kring Graillot längre?)</p>MMMhttp://www.blogger.com/profile/08216903338163189620noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-6044678303102147574.post-46614854375269549632011-03-27T00:26:00.004+01:002011-03-27T00:38:22.162+01:00Marqués de Cáceres Crianza 2006<em>Vin Nature. </em><br />Låter som en trevlig förutsättning för ett bra vinliv, men vad betyder det egentligen? Det finns inga riktlinjer vad som gör ett vin till ett naturligt vin. Detta till skillnad från de biodynamiska vinerna, som man vet är baserade på rent hokus-pokus enligt certifikat. Södergök är dödergök etc.<br /><br />Vi öppnar en flaska med det naturliga namnet <strong>Le Rouge Lot 07 CinSyGre</strong> från <strong>Beaufort Aymeric</strong> (99 DKK) som ligger strax norr om Nîmes i södra Frankrike. Ett kort namn i liten stil ger gott om plats för tillverkningsbeskrivningen. I korthet: Inga bekämpningsmedel, ingen gödning, fottrampning, ingen tillsats av socker, syra eller svavel. Jäsningen fick starta med den fotsvett som de feta fransyskorna tillförde.<br /><br />Dag 1 doftar det och smakar som ljummen svinurin på nytinad åker. Eller som ett paket svinnjurar strax efter bäst före. Frugan sätter ner foten och kräver ändring. En flaska <strong>Marqués de Cáceres Crianza 2006 </strong>är som en lättnad för gommen. Detta vin finns i det så kallade A-sortimentet på bolaget, vilket jag normalt tolkar som att vinet per definition är helt menlöst. <strong>Cáceres</strong> har dock någonting som jag vill ha. Det är en traditionell Rioja, och det medför en ganska lång lagring på gamla ekfat, som inte ger det där brända Guigal eller Catena-oset som jag skyr som pesten. Måttlig koncentration, komplex doft av lite gräs, maskinhall och inlagda senapsfrön. Rätt Bourgognelikt om man skall vara ärlig. I vin som detta kan jag känna det naturliga titta fram. Inget stort vin, men av en redan på släppdatum drickfärdig stil. Mycket brukbart till ett väldigt bra pris (<strong>86 p</strong>). Gammaldags Rioja är helt rätt för mej.<br /><br />Dag 2 har det naturliga vinet spottat upp sej rejält, all avföring är bortblåst, och det är faktiskt ett riktigt trevligt vin. Lite salmiakaktigt och en väldigt fräsig syra gör vinet till en plötslig fräschhet. Klunkbart, men inget stort (<strong>78 p</strong>). Känns dock inte angeläget att springa alltför långt efter fottrampat i alla fall.MMMhttp://www.blogger.com/profile/08216903338163189620noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6044678303102147574.post-53765594697253876032011-03-20T17:59:00.006+01:002011-03-24T22:49:16.267+01:00Guigal vs ChapoutierNu blev ni allt sugna på en Hermitagekamp mellan norra Rhônedalens giganter, men jag får nog tyvärr göra er besvikna. Kvällen drabbning handlar mest om viognier, i lägsta tänkbara prisläge.<br /><br /><img style="TEXT-ALIGN: center; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 300px; DISPLAY: block; HEIGHT: 400px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5587765772280677042" border="0" alt="" src="http://3.bp.blogspot.com/-8iYeSWHIX-Q/TYu7XVjgQrI/AAAAAAAAA8w/yzO1rhXSGfg/s400/Guigal%2BCotes%2B2009.JPG" /><br /><div><strong>Guigal Côtes-du-Rhône Blanc 2009</strong> (69.95 DKK hos Philipson Wine) innehåller iofs inte enbart viognier, men är i alla fall viognierdominerat (> 50%). Med c:a 20.000 lådor per år är detta en aning mindre storskaligt producerat än den röda motsvarigheten på 200.000 lådor per år. Vinet har aldrig sett ekfat och håller 13.5% alkohol enligt etiketten. </div><br /><div>Det har inte så värst mycket doft i starten, men det doftar i alla fall rent och djupt. En aning av melon och en mikroskopisk dos av malkula. Fylligare smak än Chapoutier med varmfruktstoner av ananas och en pepprig beska. Lite lägre syra än Chapoutier, men inte alls jolmigt. Inte alls dumt faktiskt! (<strong>85 p</strong>). Dessutom markant bättre efter en natt i kylen i halvfull flaska.</div><br /><div><strong>Chapoutier Domaine des Granges de Mirabel Viognier de l'Ardèche 2008</strong> (88 DKK hos lokale handlaren) är klassast som ett Vin de Pays des Coteaux de l'Ardèche och märkt med en biodynamisk nyckelpiga. Lite googlande ger att Ardèche är en biflod till Rhône, och att floden kantas av höga kalkstensformationer. Ser bedövande vackert ut redan på bild, kanske ett framtida semestermål? Vinet består av 100% viognier och 20% av vinet har lagrats på gamla ekfat, 12.5% alkohol.</div><br /><div>Det är en stor skillnad i stil mot Guigalvinet. Dels känns som att detta kommer från en svalare årgång eller plats, dels är viogniertonerna betydligt mer uttalade. Doften är betydligt större än Guigalvinets. Honungsrosor och petroleum, som jag är väldigt svag för. Friskare och med lägre alkohol. Det finns betydligt fler nyanser i detta vinet, känns minst en klass bättre. Petroleumet i doften går över i en mineralkänsla i smaken som är väldigt trevlig. En kassaskåpssäker seger för Chapoutier! Vet i katten om man inte skulle kunna slänga in detta vinet som en dark horse i en Condrieuprovning (<strong>89 p</strong>)? </div><br /><div>Nu är jämförelsen kanske inte helt rättvis, ett jätteblandning av negociantvin mot ett odlarvin. 100% kalkstensviognier mot en drös av Rhônedruvor. Dessutom kostar ju Chapoutiervinet lite mer. Båda vinerna får i vilket fall som helst väl godkänt.</div><br /><div>En intressant detalj om Guigalvinet är att Philipson säljer två stycken varianter av samma vin. Dels den som finns i hela världen (denna butelj var en sådan), dels en Cuvée Philipson som bara finns i Danmark. Enligt Philipsons hemsida åker de ner till Guigal och själva blandar till en röd och vit Côtes-du-Rhône som passar det danska kynnet. Det måste väl ändå vara utan motstycke i fransk vinnäring, att några utlänningar kommer och blandar sitt eget vin under vinmakarens etikett. Speciellt när det rör sej om en av de mest prestigefyllda producenterna i hela världen. De där fransmännen parkerar ju annars traktorn på peripheriquen om någon försöker tala om vad de skall göra. Kanske inte för en Côtes-du-Rhône, men dock. </div>MMMhttp://www.blogger.com/profile/08216903338163189620noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6044678303102147574.post-86386322827855411942011-03-18T23:24:00.008+01:002011-03-19T23:29:28.256+01:00Haut-Bailly 2007Senaste numret av Livets Goda är närmast en pornografisk skift för en gammal etikettsdrickare som jag. Låt vara att Bordeauxer generellt är för dyra idag, men vinerna är inte sämre för det. Jag håller med Andreas Larsson i många av bedömningarna, framförallt i hyllandet av 1994 som årgång på den högra stranden. Jag har haft <strong>Chateau Angelus 1994</strong> med på några blindprovingar, och den har aldrig svikit. Det har varit WOTN nästan hela vägen, även mot svårt motstånd. Andreas gav 95 Livets Goda poäng, och jag har hållit mej strax under det på varje flaska.<br /><br /><div><div>Ett av det senaste numrets överraskningar är <strong>Haut-Condissas</strong>, som jag ärligt talat aldrig hört talas om. Låter nästan osannolikt bra för att vara en Cru Bourgeois? Jag blev också en aning överraskad av att Larsson bedömde <strong>Leoville Barton</strong> som ett vin som levde på gamla meriter. </div><br /><div>Ett vin som dock var med på heta listan var <strong>Haut-Bailly</strong>, ett vin som jag aldrig tidigare har provat. <strong>2007:an</strong> bedömdes som redo för provsmakning, ett lämpligt sammanträffande med att <strong>Theis Vine</strong> sålde vinet för 349 DKK i förra veckan. Jag köpte en flaska för att prova i alla fall, med avsikt att kanske köpa fler.<br /></div><img style="TEXT-ALIGN: center; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 300px; DISPLAY: block; HEIGHT: 400px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5585916144975533474" border="0" alt="" src="http://1.bp.blogspot.com/-ozp5E7sa42I/TYUpI25i1aI/AAAAAAAAA8g/Dz1uNOdnYpc/s400/Haut%2BBailly%2B2007%2B%25282%2529.JPG" /><br /><div>Vi häller upp och får en relativt lätt färg i glaset. <em>Holy moses</em> vilken doft detta vinet har! Det doftar friskt rått nötkött, cigarrök och rosor. Smaken är trots åldern relativt mjuk, med en enorm kalkig envishet. Det känns som ett lätt extraherat vin, med supermjuka tanniner. Inte en stängd dörr så långt ögat kan nå. Detta är verkligen min stil på ett rödvin- elegant, luftig lätthet och skuret i sten (92 p). Samtidigt med en intensitet som fyller en inifrån. Typiskt att Theis Vine har höjt priset till 599 DKK, jag får vara på hugget om det kommer på rea igen. Om jag minns rätt har jag dock ett antal flaskor av 2008:an på ingång från min primörinvestering. 2009:an kostade över tusenlappen som primör = pass.</div><div><br />Kvällens övriga skörd: </div><br /><img style="TEXT-ALIGN: center; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 300px; DISPLAY: block; HEIGHT: 400px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5585916868765629234" border="0" alt="" src="http://2.bp.blogspot.com/-cEANqxs9OoQ/TYUpy_OjOzI/AAAAAAAAA8o/DoVifzwSq8o/s400/Haut%2BBailly%2B2007.JPG" /><br /><div><strong>Chateau Verdignan 2005: </strong>Tydligt tätare men också mer moget än Haut-Bailly. Mer tydliga cassistoner, riktigt fin syrlighet och avslipade tanniner av det lite grövre slaget. Det är såklart ett par knapphål ner från Haut-Bailly, men ändå riktigt bra (<strong>89 p</strong>). Detta vinet är redan väldigt nära sin topp, med massor av sediment och tegelaktig kant. Måste vara den bästa Verdignan som någonsin producerats? Påminner lite om en ung Poyférre minsann.</div><br /><div><strong>Pol Roger NV Reservé</strong>: Bubbel. Det är bubbel i glaset, en riktigt trevlig starter på vilken kväll som helst. Jag har aldrig fastnat i Champagneträsket, och som en ren vinupplevelse för mej är detta ganska långt ifrån t.ex Haut-Bailly (även om priset nästan är det samma). Jag har haft några upplevelser av Champagne i mitt liv som skulle matcha eller överträffa 92 mmm-poäng, men då har det handlat om Salon och Krug Grande Cuvée. Det är trevligt och felfritt i alla fall (<strong>85 p</strong>). </div></div>MMMhttp://www.blogger.com/profile/08216903338163189620noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6044678303102147574.post-88587450967182825342011-03-11T23:19:00.005+01:002011-03-12T08:53:24.773+01:00UppdateringDet är minsann inte ofta jag uppdaterar bloggen nuförtiden. Huvudskälet är att jag numera vet så mycket att jag inser hur lite jag vet. Ett klassiskt dilemma som drabbar alla som uttrycker självsäkra åsiker på ganska begränsade erfarenheter. Inte för det att jag inte känner igen ett bra vin, men mest för att det är väldigt svårt att uttrycka sej trovärdigt om en vintyp som man kanske provat högst 2-3 gånger i hela livet. Det finns dessutom en massa typer av vin som jag fortfarande aldrig varit i närheten av. Jag dricker för lite vin helt enkelt.<br /><br />Men ibland glimrar det till såpass att det fortfarande rycker i bloggtarmen. Ikväll hände det igen! Och över Chablis dessutom som jag inte varit så knäsvag över tidigare.<br /><br /><br /><img style="TEXT-ALIGN: center; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 300px; DISPLAY: block; HEIGHT: 400px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5583098140212321026" border="0" alt="" src="http://2.bp.blogspot.com/-B2IYl0EZQ-w/TXsmLZF_2wI/AAAAAAAAA8Y/Y3Wom6zQZI4/s400/Dauvissat%2BChablis.JPG" /><br /><strong>Dauvissat Chablis 1er Cru "La Forest" 2008 </strong>får en ganska kaotisk inramning med bråkande barn och en överlagad laxsida med en vinfientlig sås. Ändå får den mej helt på fall som inte har hänt på flera månader. Vi diskuterar om vinet ens är helt klart i glaset, ser en aning grumsigt ut. Doften är korrekt och lite anonym. Men smaken! Man får tugga sej igenom krispiga druvor och syror som är helt gigantiska men ändå fullständigt behagfulla. Eftersmaken böljar som en frisk nordsjö i halvminutrar. Ett stort vin.<br /><br />Förra helgen var inte så dum den heller, med ett blint vin från Doktorn och en vattenskadad flaska från svärfar som var riktigt bra. Svärfar hade nämligen total översvämning i sin vinkällare för ett par år sen, och alla etiketterna satt mer eller mindre i taket. Jag får en "hemlig" flaska då och då, och denna gången visade korken att vinet var en <strong>Chapoutier La Sizeranne 1995. </strong>Lite smått ogin innan dekantering, men efter ett par timmar var vinet en riktigt fin Syrahupplevelse. Helt perfekt matchning med kalvlever, och med min smak för hur ett rött vin skall se ut.<br /><br />Doktorn hade helt klart med sej en mogen Bordeaux, och jag gick fullständigt igång. Min gissning var Angelus från mitten av 1990-talet, men vinet var både enklare och äldre än så. <strong>Chateau Pavie-Decesse 1990 </strong>var rätt svar. En riktig överprestation med tanke på att Paviefamiljen inte var känd för några större bedrifter för 20 år sen.<br /><br />Men det är trots allt <strong>Dauvissats Chablis</strong> som tänder gnistan igen. Kanske jag är mer byggd för vitt vin trots allt? Tydligare skillnader mellan områden? Bättre till den mat som vi lagar? Mer pang för pengarna (250 DKK kostar La Forest i DK)? Vi dricker betydligt mer vitt än rött vin hemma i huset för tillfället, men jag handlar mest rött som vanligt = dålig balans i källaren.MMMhttp://www.blogger.com/profile/08216903338163189620noreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-6044678303102147574.post-57122211840608074472011-02-11T23:38:00.004+01:002011-02-12T01:57:56.616+01:00Alain Graillot 2009Parker, tha man, har ju utropat 2009 som året för norra Rhône och genast börjar dollarsiffrorna att stiga. Graillots 2009 kostar iofs bara någon tia mer än 2008:an, men effekten av den amerikanska djungeltrumman är tydlig.<br /><div></div><br /><div>Graillot är en producent som har hängt med ett tag i den svenska vinvärlden, men jag anser att han fortfarande är ytterst relevant. I bra år tycker jag att han ligger och nosar de absolut största Hermitagerna i rumpan, i sämre år är det kanske mer ett bra köp till priset (som ändå har legat nästan still i många år).</div><div></div><img style="TEXT-ALIGN: center; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 300px; DISPLAY: block; HEIGHT: 400px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5572570142386991650" border="0" alt="" src="http://1.bp.blogspot.com/-00oHoUAxY3o/TVW_BQ7ssiI/AAAAAAAAA8Q/iIBdZPwfCFg/s400/Graillot%2B2009.JPG" /><br /><div></div><br /><div>Vad är då 2009? Vi öppnar en 2006:a som jämförelse, en årgång som var väldigt trevlig och aromatisk som ung, men som redan börjar visa viss ålderströtthet.</div><br /><div></div><div>2009:an är helt klart tätare än 2006:an i glaset. Trots ålderskillnaden är 2009:an en aning rödbrunare i kanten vilket nog indikerar ett riktigt varmt år. Men jag känner inte riktigt igen min gamle Graillot i doften. Inga rökta korvar eller nya gummistövlar, mer en nästan cabernetaktig vinbärsdoft. Smaken är tät, men relativt tanninfri. En touch av vingummi. Lättdrucket och färdigt? Simpelt? (87 p?)</div><br /><div>2006:an är mer old-school Syrah. En högre syra och betydligt tunnare, men samtidigt mer av det som är anledningen till att jag tvångshandlar Graillot. Den där knivskarpa känslan av vitpeppar och tjärat tågvirke (89 p).<br /></div><div></div><div>Jag är skakad men inte rörd. 2009:an är nog lite av en 2003:a trots allt, och det är inte det jag söker efter hos syrah. Parker lär nog hissa fyndflaggan pga av att det är lättdrucket och varmt. I mina ögon är 2007:an den stora doldisen hos Graillot, lite för tunn för att få full pott men ändå väldigt mycket bättre än både 2004, 2006, 2008 och 2009. Den stora stjärnan är 2005, som avvisade självaste JL Chave under en blindprovning i höstas. Men vi lär få anledning att återkomma - jag har elva flaskor kvar av 2009:an...</div>MMMhttp://www.blogger.com/profile/08216903338163189620noreply@blogger.com9tag:blogger.com,1999:blog-6044678303102147574.post-70605528682162430252011-01-21T15:29:00.002+01:002011-01-21T15:30:56.083+01:00Julafton för MMM<a href="http://4.bp.blogspot.com/_UotKvFcwoNw/TTmYlXjDzJI/AAAAAAAAA8E/cbE8TA3KMrs/s1600/Graillot%2B2009.JPG"><img style="TEXT-ALIGN: center; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 300px; DISPLAY: block; HEIGHT: 400px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5564646582336605330" border="0" alt="" src="http://4.bp.blogspot.com/_UotKvFcwoNw/TTmYlXjDzJI/AAAAAAAAA8E/cbE8TA3KMrs/s400/Graillot%2B2009.JPG" /></a><br /><div></div>MMMhttp://www.blogger.com/profile/08216903338163189620noreply@blogger.com9tag:blogger.com,1999:blog-6044678303102147574.post-50389346879016311802010-12-04T23:57:00.003+01:002011-03-27T00:26:02.136+01:00Marqués de Cáceres Crianza 2006<em>Vin Nature. </em><br /><br />Låter som en trevlig förutsättning för ett bra vinliv, men vad betyder det egentligen? Det finns inga riktlinjer vad som gör ett vin till ett naturligt vin. Detta till skillnad från de biodynamiska vinerna, som man vet är baserade på rent hokus-pokus enligt certifikat. Södergök är dödergök etc.<br /><br />Vi öppnar en flaska med det naturliga namnet <strong>Le Rouge Lot 07 CinSyGre</strong> från <strong>Beaufort Aymeric</strong> (99 DKK) som ligger strax norr om Nîmes i södra Frankrike. Ett kort namn i liten stil ger gott om plats för tillverkningsbeskrivningen. I korthet: Inga bekämpningsmedel, ingen gödning, fottrampning, ingen tillsats av socker, syra eller svavel. Jäsningen fick starta med den fotsvett som de feta fransyskorna tillförde.<br /><br />Dag 1 doftar det och smakar som ljummen svinurin på nytinad åker. Eller som ett paket svinnjurar strax efter bäst före. Frugan sätter ner foten och kräver ändring. En flaska <strong>Marqués de Cáceres Crianza 2006 </strong>är som en lättnad för gommen. Detta vin finns i det så kallade A-sortimentet på bolaget, vilket jag normalt tolkar som att vinet per definition är helt menlöst. <strong>Cáceres</strong> har dock någonting som jag vill ha. Det är en traditionell Rioja, och det medför en ganska lång lagring på gamla ekfat, som inte ger det där brända Guigal eller Catena-oset som jag skyr som pesten. Måttlig koncentration, komplex doft av lite gräs, maskinhall och inlagda senapsfrön. Rätt Bourgognelikt om man skall vara ärlig. I vin som detta kan jag känna det naturliga titta fram. Inget stort vin, men av en redan på släppdatum drickfärdig stil. Mycket brukbart till ett väldigt bra pris (<strong>86 p</strong>). Gammaldags Rioja är helt rätt för mej.<br /><br />Dag 2 har det naturliga vinet spottat upp sej rejält, all avföring är bortblåst, och det är faktiskt ett riktigt trevligt vin. Lite salmiakaktigt och en väldigt fräsig syra gör vinet till en plötslig fräschhet. Klunkbart, men inget stort (<strong>82 p</strong>).MMMhttp://www.blogger.com/profile/08216903338163189620noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-6044678303102147574.post-76414048602751072932010-11-28T21:06:00.009+01:002010-11-28T22:41:41.820+01:00Gammalt vin och lite ChateauneufDenna helgen har vi rört oss i axeln mellan södra Rhône och Bourgogne. Lärdomen är att det är väldigt ofta man placerar andra viner i Bourgogne, men väldigt sällan man placerar Bourgogner någon annanstans. <div><br /><div><strong>Chateau Simone 2004 </strong>placerar man dock knappast i Bourgogne. Detta vin från södraste Rhône innehåller en salig blandning av druvor, men mest clairette (>55%). Ingen malolaktisk fermentering och lång lagring på använda ekfat. Tyvärr är vinet väldigt åldrat och ser ut som äppeljuice i glaset. Dock känns det inte oxiderat, och det har en intressant själ av grapefrukt, mjuka honungstabletter, lite emser och mandelolja. Lite uttorkat men klart njutbart, blir också bättre med luft. Trots att det inte var meningen att det skulle smaka så här får det godkänt (<strong>85 p</strong>). Jag börjar dock undra vad felprocenten är på de viner jag köper från Theis Vines restsalgs/tilbudslista?</div><br /><img style="TEXT-ALIGN: center; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 300px; DISPLAY: block; HEIGHT: 400px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5544716441143244626" border="0" alt="" src="http://2.bp.blogspot.com/_UotKvFcwoNw/TPLKOd6cd1I/AAAAAAAAA74/5KpuN4om1aE/s400/Jadot%2BGevrey%2B2001.JPG" /><br /><div></div><div><strong>Louis Jadot Gevrey-Chambertin Lavaux Saint-Jacques 2001 </strong>är inköpt på Vinoble i Köpenhamn (inte andrahandsdelen). De har massor med Jadotviner från 2001 (ex-chateau) på rea. Denna butelj kostar 299 DKK, att jämföra med 639 kr för motsvarande på SB. 2001 var ju ingen större succé i Bourgogne, men inte så förfärligt illa heller -speciellt inte i de norra delarna. Det känns som detta viner står på sin absoluta topp, och jag är faktiskt väldigt nöjd för en gångs skull. Mogen kant i ett ganska mörkt vin. Kristallren mörk körsbärsfrukt som jag associerar till Simon Bize. Skall man ha någon liten anmärkning är att detta är som en riktigt bra Savigny-Les Beaune, mer än en duglig Gevrey-Chambertin <strong>(90 p). </strong></div><br /><div><strong>Louis Remy Clos de la Roche 1970 </strong>var en lottsedel jag köpte på auktion för 200 kr. Vem Louis Remy var har jag ingen aning om, och 1970 var ingen årgång som gick till historien i Bourgogne. Höga odds = lågt pris. Men det finns liv i vinet! Helt fantastisk mjuk supermogen doft. Superfriska kalla hallon och lite läder. Smaken är nära att packa ihop och gå hem, men det finns en liten söt hallonpastill i varje sipp. Vi dricker inte ur flaskan, men det var kul att träffas i alla fall<strong> (får respektera åldringen med att avvara poängen).</strong></div><br /><div><strong>Chateau La Nerthe Cuvée des Cadettes 2000 </strong>är en kolsvart dryck i jämförelse, även om åldrandeprocessen är i full gång. Jag hade väldigt höga förhoppningar på denna flaskan, men jag känner samma som den förra gången jag provade Cuvée des Cadettes. Det finns någon dammigt och inte helt fräscht över hela uppenbarelsen. Antydan till oxidation, som jag tror har funnits i detta vinet från start. Det är ändå gott i sin rustika, gammeldags stil men jag dricker hellre Charvin eller Vieux Donjon från samma årgång (<strong>86 p</strong>). Eller varför inte den vanliga La Nerthe.</div><br /><div><strong>Le Clos du Caillou Chateauneuf-du-Pape Reserve 1999</strong> är en lite intressant observation. Detta vinet, har jag förstått, var en av de första Chateauneuferna som gjordes i den mörka, extrema likörstil som verkar tilltala Parker extra mycket. Men hur åldras dessa egentligen? Direkt när korken är dragen är det alldeles för mycket "körsbär i likör" för min smak. Har det egentligen hänt någonting på 11 år? Sen händer något mycket märkligt. Vinet tvärdör på 20 minuter och kvar finns bara en grynig soppa med lite oxiderad doft. Framtiden ser inte enbart ljus ut för den nya Chateaneufstilen, baserat på denna enskilda observation. Sen är det kanske inte ett självändamål att ett vin skall tåla lagring i 20 år. Problemet är att jag tycker det smakar illa även från start.</div><div>.<img style="TEXT-ALIGN: center; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 300px; DISPLAY: block; HEIGHT: 400px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5544716037809591682" border="0" alt="" src="http://1.bp.blogspot.com/_UotKvFcwoNw/TPLJ2_YNVYI/AAAAAAAAA7w/wIPGbtakz6M/s400/La%2Bnerthe%2B2000.JPG" /></div></div>MMMhttp://www.blogger.com/profile/08216903338163189620noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-6044678303102147574.post-70201653016751345272010-11-21T21:04:00.005+01:002010-11-21T21:42:05.733+01:00Domaine Leflaive Les Pucelles 1999Jag och Travkungen slötittar på veckans V75:a och ger varandra ett hemligt glas. Med åren har våra traveftermiddagar gått från enbart hästsnack och lite vin, till i princip enbart vinsnack. Vi riskerar i alla fall inte att blanda ihop våra glas, för hans vin är vitt och mitt är rött.<br /><br />Mitt vin är en bevis på grundtesen i Bourgogne: Köp först och främst på producent, sedan på läget och sist på årgången. <strong>Thomas-Maillard Chambertin 1997 </strong>är en ståtlig flaska att titta på, men innehållet är knappast ståtligt. Riktigt gammal källardoft blandat med kokta rödbetor. Lite italienska körsbär i smaken och riktigt grova tanniner. Det är så grynigt att vi tror att det är sediment i glasen (men ej). Travkungen är och fiskar i något italienskt vatten, detta trots hans enorma erfarenhet av Bourgogne. Vinet blir lite bättre timme för timme, och till sist är det faktiskt njutbart. Men det smakar inte Bourgogne, och framförallt inte Grand Cru (<strong>84 p</strong>). Imponerande dock att det kunde utvecklas så många timmar i glaset.<br /><br />Travkungens vin ser ut som flytande guld med silverstänk. Vit Bourgogne med lite ålder är väl den första ingivelsen? Det doftar rosor, sådana där vita med citrusfrisk doft. Lite smörade popcorn och en aning svavel. En helt makalöst vin, fattas annat när det är travkungen. <strong>Domaine Leflaive Puligny-Montrachet Les Pucelles 1999. </strong>Som väntat utvecklar sej vinet med luft, svaveloset försvinner, och blir en sublim upplevelse. Vinet lägger sej som en tunn film i munnen som pumpar ut en enorm eftersmak. Bara munkänslan är väldigt många poäng. Jag tror dock att detta kommer att bli ännu bättre med lagring och håller igen med <strong>93 p</strong>.<br /><br />(ingen av flaskorna ville vara med på bild)MMMhttp://www.blogger.com/profile/08216903338163189620noreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-6044678303102147574.post-33097569141873136482010-11-14T00:12:00.003+01:002010-11-14T14:47:40.951+01:00Franskt vinDoktorn visar upp ett mejlutskick från Bristywine där jag uppenbarligen används som referens för <strong>Les Verrieres Clos des Soutyéres 2006.</strong> Det var ju smickrande för en amatör!<strong> </strong>Jag visste inte att det fanns kvar för beställning, så jag kastade in en e-beställning direkt. Ett utmärkt vin som jag minns det.<br /><br />Då min första upplevelse av aligoté gick åt skogen öppnar vi kvällen med en dylik, fast i Joseph Drouhins tappning. <strong>Joseph Drouhin Aligoté 2009 </strong>har en blyg men ganska viskös framtoning i glaset. Mycket Chardonnaymarkörer i den helt utmärkta doften. Smaken är på gränsen till anemisk i starten med en mycket hög syra och folietunn kropp. Jag är kanske inte direkt överväldigad, även om vinet känns ganska klassigt på något sätt. Som tur var glömde jag karaffen på diskbänken och när vi provar om vinet nära rumstemperatur har det hänt en hel del. Doften har utvecklats enormt och sjuder av bröd, citrus och anis. Doften är fortfarande betydligt bättre än smaken. Lite småmystisk känsla av humlebeska. Jag blir inte riktigt klok på aligoté. Det blir tummen upp, även om jag har svårt att se vad man skall använda detta till (85 p?). Jag lägger druvan i samma fack som pinot blanc för tillfället.<br /><br /><img style="TEXT-ALIGN: center; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 300px; DISPLAY: block; HEIGHT: 400px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5539401160227961794" border="0" alt="" src="http://1.bp.blogspot.com/_UotKvFcwoNw/TN_oAZfGO8I/AAAAAAAAA7o/Hs_6371ZKxQ/s400/Giusto%2Bdi%2Bnotri%2B1999.JPG" /><br />Mitt livs första <strong>Domaine Trevallon Rouge (2004)</strong> är ett faktum till huvudrätten. Jag blir ärligt talat inte riktigt klok på detta vinet heller. Väldigt aromatisk doft av kanelstång, svartvinbärsnickel och mustiga fat. Svalkande smak med lätt extraktion, lite mineralsaltig. Sen kommer tannindräparen i eftersmaken och drar ihop kinderna. De där tanninerna kändes oväntade efter det finlemmade i starten. Just nu är detta ingen stor njutning, men jag tror mej se ett rätt fint vin bakom alla dessa tanniner (<strong>88 p</strong>?). Eller så har jag fel. Priset känns lite väl styvt för att fylla en hylla i experimentsyfte. Om man skall knyta an till inledningen känns Les Verrieres för av tredjedel av priset som ett säkrare kort.<br /><br />Nästa vin är dock riktigt stort. Till min lite italienskt inspirerade huvudrätt kommer den som en smekning och hyllning till de färska örtkryddorna. <strong>Tua Rita Giusto di Notri 1999 </strong>är en italiensk bordeauxblend från Toscana. Just den typen av vin som inte brukar få mina näsborrar att frusta. Men Tua Rita är något annat. Trots bordeauxanknytningen (75% CS, 25% merlot, franska barriquer i 15 månader) känns detta inte alls som en bordeauxkopia. Det måste ha åkt med någon rosmarinhäck i macerationen. Helt perfekt balanserat, örtkryddigt, ljuv syra och enorm koncentration utan att kännas tungt. Detta gillar jag betydligt mer än t.ex Tignanello <strong>(94 p).</strong><br /><strong></strong><br />Doktorn har med ett vin från Domaine Trapet, som är en blind fläck i min Bourgognekarta. Men visst, detta är ju precis vad jag vill ha i en Bourgogne! <strong>Domaine Trapet Gevrey-Chambertin 2006 </strong>har den där nerven som bara en välgjord Bourgogne har, även i en enklare kommuntappning. Det börjar ganska nonchalant med lite ljus frukt och en aning fat. Snällt, beskedligt och på gränsen till menlöst. Men det kokar under ytan och snart vecklar vinet ut sej i en kryddig nuitsstil. Varje sipp är annorlunda och efter c:a en timme är det faktiskt en stor upplevelse. Ett stort smakdjup och en helt oantastlig balans. Sen drar det över till någon form av gräddkolasoppa som inte riktigt tilltalar mej. Mycket nerver i denna aktrisen. När det var på topp så tvekar jag inte med <strong>90 p</strong>. Nu blir jag ju rejält nyfiken på min enda flaska Trapet i källaren (en GC Clos Prieur 1er Cru 2002)!MMMhttp://www.blogger.com/profile/08216903338163189620noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-6044678303102147574.post-57875756395773548382010-11-10T20:57:00.014+01:002010-11-11T17:26:47.837+01:00VininfernoFår beklaga min tystnad, men ibland räcker inte tiden till allt. En vettig återkomstpost med lite DRC, gammelbordeaux och allmänt grand cru kan jag bjuda på i alla fall.<br /><br />Förra helgen bjöd nämligen jag och Travkungen på middag med tillhörande vininferno. Representanter från från båda K&S och Gomseglets vinklubb väntades till kvällen, men redan vid lunchtid drog matlagningen igång. Som matlagningsjärn öppnade jag det vin som skulle visa sej vara kvällens enda odrickbara: <div><div><div><div><div><div><div><br /></div><div><strong>Domaine Leroy Aligoté 2007</strong> doftar som en överfull soptunna i augusti. Små svarta mögelprickar svävar omkring i flaskan och korken läcker som ett såll (inte helt ovanligt när det gäller Leroys viner). Här har vi baksidan med biodynamisk odling och svavelfobi. Cellartracker avslöjar att jag är inte den enda drabbade, troligtvis är stora delar av denna produktion helt förstörd. Det jag inte förstår är hur Bize-Leroy kan sända detta till marknaden? Felgjort vin skall inte säljas av en av världens mest prestigefyllda producenter.<br /><br />Ersättningsjärnet är dock helt friskt och dessutom betydligt bättre än vad jag hade trott. <strong>Robert Chevillon Nuits-St-Georges Les Chaignots 2004 </strong>är i mitt tycke betydligt bättre en den 2006:a jag halvsågade för en tid sen. Det som gör detta vinet så trevligt är att den, som många andra 2004:or, har snabbmognat i flaskan. Jag tycker 2004 i Bourgogne ofta briljerar med fin Bourgognekänsla och finstämdhet. Detta vin har en tegelfärgad framtoning med en underbart mogen lövhögsdoft. Smaken är som väntat relativt slank men det finns en fruktkropp och en lite torr tomatbetonad avslutning. Mycket drickvänligt, men knappast ett minne för livet (<strong>88 p</strong>). </div><div> </div><img style="TEXT-ALIGN: center; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 240px; DISPLAY: block; HEIGHT: 320px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5538325308183491890" border="0" alt="" src="http://2.bp.blogspot.com/_UotKvFcwoNw/TNwVhkTVNTI/AAAAAAAAA7g/-Tj_eByI29Q/s320/Leroy%252BChevillon.JPG" /><br />Gästerna anländer och som apretif får de ett immande glas <strong>Dönnhoff Niederhäuser Hermannshöhle Riesling Spätlese 2005.</strong> Det är gott men det är tydligt att denna flaskan nog skulle vilat längre i källaren. Noll petroleum, och inte heller den där sprittande ung-rieslings förälskelsen (<strong>85 p?</strong>). Riesling har också tunnlar!<br /><br />Förrättsvinet är däremot ett av detta årets stora vita upplevelser. <strong>Domaine Weinbach Riesling Schlossberg Cuvée St Catherine 2004</strong> valsar fram i munnen med en numera odetekterbar restsötma. Oerhört komplext, rent och toklångt. En antydan till petroleum redan nu. En stor Weinbach är en av vinvärldens största upplevelser enligt mej (<strong>95 p</strong>). Bjuder man desstom hemgjorda dumplings till är det en total upplevelse.<br /><br /><img style="TEXT-ALIGN: center; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 240px; DISPLAY: block; HEIGHT: 320px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5538324983407402306" border="0" alt="" src="http://4.bp.blogspot.com/_UotKvFcwoNw/TNwVOqarXUI/AAAAAAAAA7Y/o1UC3FIytNo/s320/Weinbach%2B2004.JPG" /><br />Sen kommer en radda rödviner som slår det mesta i denna bloggen. Från ganska bra till jättebra:<br /><br /><strong>1. Chateau Eglise-Clinet 1989</strong>. Fan ta danskar som lagrar sitt vin på köksfläkten och sen säljer på auktion. Detta vinet döms ut som stendött efter dekantering, men efter ett antal timmar väcks en del frukt till liv trots allt. Den volatila åldersdoften försvinner och vinet blir en mjuk supergammal Bordeaux (<strong>85 p</strong>).<br /><br /><strong>2. Armand Rousseau Clos de la Roche 2006.</strong> Detta var ett av mina bidrag, tyvärr. Jag var ganska imponerad av Rousseaus Mazis 2006, men detta har inga likheter. Det doftar mer som en badstrand på Gran Canaria än en Bourgogne. Kokosoljan från eken är så dominerande att all dyr pinotparfym går förlorad. Lite för noterbar alkohol i den rätt grunda smaken. Överraskande mjuk och öppen dock. Ett hyggligt glas men absolut inget Grand Cru-vin (<strong>85 p</strong>).</div><div><br /></div><img style="TEXT-ALIGN: center; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 240px; DISPLAY: block; HEIGHT: 320px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5538324494483977234" border="0" alt="" src="http://2.bp.blogspot.com/_UotKvFcwoNw/TNwUyNCP9BI/AAAAAAAAA7Q/OdiIv8Wbt1Y/s320/Eglise%2BClinet%2B1989.JPG" /><br /><strong>3. Aldo Conterno Barolo Romirasco 2004</strong>. Detta vinet är kanske det som har den mest intensiva doften av alla viner ikväll. Men vad är det som det doftar? Jag är stensäker på Guigals treårsfat efter en svettig uppvisning av rökigt chokladkaffe med kokosolja. Barolo? Jag trodde Aldo Conterno inte höll på med nya fat alls, men detta känns som det mest fatade vinet på hela kvällen. Om vi låtsas att det är en Côte-Rôtie kan jag nog ge <strong>87 p</strong>. Vinet är oerhört koncentrerat och rent men påminner mest om en blandning av Shiraz och Zinfandel.<br /><br /><strong>4. Guigal Chateau d'Ampuis 2000</strong>. Guigal har en helt egen stil på sina viner som jag tror jag skulle kunna känna igen i sömnen. Det är inget fel i det. Domaine Leroy doftar också mer Leroy än det läge vinet kommer från. Jag tror jag har fångat Guigal i en association. Lätt brända kokostoppar, sådana kakor man sålde dyrt på scouternas julmarknad. D'Ampuis 2000 har en imponerade koncentration och det är inte utan att man känner närheten till LaLaLa. Jag börjar dock kunna uppskatta detta nu, skam den som ger sej. Fast något matvin kommer aldrig detta att bli, och det får stå kvar i karaffen tills efter maten (<strong>89 p</strong>).<br /><br /><div></div><img style="TEXT-ALIGN: center; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 240px; DISPLAY: block; HEIGHT: 320px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5538323861327981554" border="0" alt="" src="http://2.bp.blogspot.com/_UotKvFcwoNw/TNwUNWWGK_I/AAAAAAAAA7I/rkjD2mxw93c/s320/d%2527ampuis%2B2000.JPG" /><br /><strong>5. Jean-Louis Chave Hermitage 1995</strong>. Guigals motpol i Syrahvärlden. Ren och ljus Syrahfrukt, måttligt med fat. Detta är helt min stil, möjligen att han även i denna årgången har dragit lite för hårt i bromsen. Eller så drunknar vinet bland resten av kvällens kanoner. Jag börjar misstänka att Chave helst skall drickas ganska ungt, eller betydligt äldre än jag har gjort. 1995:an lever fortfarande på sin primärfrukt utan några uppenbara mognadstoner. Ett riktigt bra glas vin men det sjunger inte (<strong>90 p</strong>).<br /><br />6. <strong>Alain Graillot Crozes-Hermitage 2005</strong>. Nu har MMM blivit galen, kan man verkligen sätta Graillot före Chave? Årgång 2005 hos Graillot har en sådan finess och komplexitet att det tillhör ett av de viner jag värderar högst i min källare. Vinet är mer koncenterat än Chave och har all den underbara Syrahparfymen som jag högaktar hos Graillot. Ett stort vin i mina ögon (<strong>92 p</strong>).<br /><img style="TEXT-ALIGN: center; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 240px; DISPLAY: block; HEIGHT: 320px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5538323139057668450" border="0" alt="" src="http://3.bp.blogspot.com/_UotKvFcwoNw/TNwTjTrb0WI/AAAAAAAAA64/gBUlTMUgguQ/s320/Chave%2B1995.JPG" /><br /><strong>7. Domaine Leroy Bourgogne 2004</strong>. Den sista av mina AOC Bourgogne från Bize-Leroy som egentligen är en blandning av Clos de la Roche och Premier Cru från Beaune. Helt fullmoget nu och det känns rätt att avsluta saldot. Detta vinet har nästan samma doft som de andra 2004:orna från Leroy, men det har en högre syra i den lätta smaken. Doften är egentligen allt i detta vinet, men den är å andra sidan så utomjordiskt bra att poängen blir hög. Kanske att denna flaskan var en aning sämre än de andra (<strong>93 p</strong>). Denna flaskan läcker också, och vi diskuterar om det finns en mening bakom detta? Kanske Mme vill öka syresättningen i vinet?<br /><br /><strong>8. DRC Romanée-St-Vivant 2007</strong>. Det är en stor skillnad på denna unga DRC och den unga La Tâche 2004 som var den första DRC jag provade. La Tâche 2004 var lätt, fullständigt öppen och helt fantastisk (min enda 100 poängare på CT). RSV 2007 är tung och mörk i uppsynen. Stängdskylten är upphängd i den lite ekiga doften. Smaken är helt gigantisk dock med en eftersmak som bara ringer och ringer. Ett stort vin, men såklart ett barnarov av stora mått. Om 2007 är en lättglömd årgång i resten av Bourgogne så gäller det inte för DRC. Jag håller igen betyget efter bristen på sång (<strong>93 p</strong>). Säkert värt betydligt mer poäng om några år. </div><div><br /><img style="TEXT-ALIGN: center; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 240px; DISPLAY: block; HEIGHT: 320px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5538322579213648674" border="0" alt="" src="http://3.bp.blogspot.com/_UotKvFcwoNw/TNwTCuGOAyI/AAAAAAAAA6w/L4lYAJ02H54/s320/DRC%2BRSV%2B2007.JPG" /><br /><strong>9.</strong> Så vad var då kvällens vin no 1? Bourgogne brukar ju faktiskt segra, men ikväll vann för en gångs skull Bordeaux. Travkungen har med en flaska <strong>Chateau Palmer 1970</strong> från franska Ebay som är i strålande skick. Tidigare har jag aldrig druckit en bra Bordeaux från före 1982, men nu kan jag flytta tillbaka den dateringen. Palmer 1970 är bra nära kolsvart trots sin ålder. Hela vinet andas asiatisk butik med toner av oystersås och sushitång. Mitt i den orientaliska mystiken kommer en ton av supermjuk cassis och cigarrök. Helt enastående! (<strong>95 p</strong>)<br /><div></div><br /><img style="TEXT-ALIGN: center; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 240px; DISPLAY: block; HEIGHT: 320px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5538043115773407890" border="0" alt="" src="http://1.bp.blogspot.com/_UotKvFcwoNw/TNsU3zp4spI/AAAAAAAAA6Y/UtECeTuS-Y8/s320/Chateau%2BPalmer%2B1970.JPG" /></div></div></div></div></div>MMMhttp://www.blogger.com/profile/08216903338163189620noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-6044678303102147574.post-56522292359429624202010-10-24T00:07:00.007+02:002010-10-24T22:11:35.784+02:00Tignanello 2003Jag var inte nådig mot Tignanello 2004 för ett tag sen, och egentligen borde 2003:an vara ännu ett snäpp ner i skalan. Men icke! 2003:an har nått en ganska tidig mognad och känns helt färdig att dricka nu. Vad gäller 2004:an får jag får erkänna att det kanske inte är min starka sida att dricka ett så ungt vin och sia om framtiden. Jag hoppas iaf innerligt att 2004:an går in på samma spår som 2003:an.<br /><br /><strong>Tignanello 2003 </strong>har en tät mörk framtoning med en smula tegel i kanten. Det doftar moget - eken finns där men är bara skön i samklang med lite rökt fläsk, en gnutta apelsin och körsbär. Jag hittar inget stressat eller vasst i smaken, men det finns en liten känsla av torkad frukt som nog skvallrar om 2003. Munkänslan är sammet och trots den torkade frukten är vinet friskt och komplext. En glad överraskning (91 p). Detta är kanske inte den typ av vin som jag vill fylla min källare med i dagsläget och poäng/priskvoten är inte helt på topp. Detta trots att SB nog har Europas lägsta pris på Tignanello.<br /><br />Fredagen övergår i lördag och Doktorn kommer förbi med två utbildningsviner (nej, han har inte gett upp på att ge mej en något bredare bild av vinvärlden). Som förrättsvin tar jag upp det vin som blev hela helgens vinnare för mej. <strong>Hubert Lamy Saint-Aubin 1er cru Les Frionnes 2005</strong> är inget annat än mycket högklassig vit Bourgogne. Det börjar lite bråkigt med lite överdriven ek och dominerande smulad lakritsrot, men som vanligt gjorde luftning under (jag undrar om inte vitt vin vinner mer på luftning än rött?). Det är ganska stramt i Pulignystil men med en helt enorm eftersmak av mineral, anis och böljande tropiska frukter. Oerhört mycket vin för relativt lite pengar (92 p).<br /><br />Doktorns läroplan går dock inget vidare. Det räcker att se på glasen för att inse att det kommer att bli en tuff kväll. Alkoholen dunstar och kondenserar i rännilar längs kanten i de orörda glasen. De två vinerna är ganska lika i sin portvinsaktighet och har full gas i vaniljpedalen. <strong>Alfa Crux Malbec 2006</strong> och <strong>Catena Alta Malbec 2006 </strong>representerar allt det som jag inte vill ha i ett rött vin. Jag vet att Doktorn har en flaska Amon-Ra i sin källare, och då Alfa Crux är det mest galna vinet placerar jag detta där. Den andra gissningen går till någon högpoängare från Chateauneuf, som nästan kan få lite portstil när druvorna skördats för sent och macererats för hårt (för mej då). För att klara av provningen gäller det att låta vinet passera munnen snabbt i en smal stråle och sedan bita ihop. Lite som utanför dansbanan i en hembränningskommun. Jag undrar hur långt man kan driva extraktion, koncentration och fat och ändå ha med sej de amerikanska kritikerna upp i 90+p (Jay Miller gav dessa två viner 91 p)? Slutmålet på denna resan är ju starkvin. I Alfa Crux-fallet dessutom lagrat på 200% ny fransk och amerikansk ek (om jag förstod det hela rätt). Tack i alla fall Doktorn, och förlåt att jag är ett fall bortom hopp och räddning.<br /><br />Jag tar upp en flaska <strong>Saint Gayan Gigondas 2005 </strong>som eftersläckare, men min mun är helt paralyserad. Detta vin som jag hyllade så högt i förra posten smakar idag ingenting. Snacka om <em>shot palate</em>. Tur jag inte tog upp en flaska Clos de Tart.<br /><br />(när jag hittar USB kabeln kommer bilder!)<br />(någon som vet vad som hänt med finewines.se?)MMMhttp://www.blogger.com/profile/08216903338163189620noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-6044678303102147574.post-33419684575612504462010-10-08T22:21:00.004+02:002010-10-08T23:38:21.859+02:00Uppsamling av diverse puteljerEn anledning till att man bloggar är att man vill få kommentarer om intagna viner, en annan att visa upp att man minsann har provat dyrbara alt. högpoängsviner och en tredje är att man vill hålla någon form av register för sin egen skull. Jag är sannolikt skyldig till alla tre kategorierna, men denna post tillhör nog mest den sista kategorin. Så några korta ord om ett antal flaskor från bra till mindre bra:<br /><br />1. Lite ovanligt att hitta en flaska i källaren som jag glömt var den kommer från, men jag tror jag har ryckt åt mej denna av slentrian i ett nyhetssläpp för några år sen. <strong>Scrimaglio Barbaresco 2003 </strong>osar av tryffel och multna löv. Tydligt traditionell i stilen med lite 2003-tryck (kanske hett klimat gynnar det gamla gardet?). Silkesmogen och helt enastående, kanske bättre än mina riservor från Produttori (92 p). Tyvärr enda flaskan.<br /><br />2. Får erkänna att Pouilly-Fuissé inte säger mej någonting, men denna flaskan från <strong>Chateau Fuissé Les Combettes 2007 (</strong>190 DKK<strong>)</strong> har en riktigt fin balans, lagom smörighet och väldigt lång mineralrik eftersmak. En stor överraskning från en realåda hos Theis Vine (90 p).<br /><br />3. I samma realåda hittade jag ett vin jag har provat tidigare (inser jag när jag söker på min egen blogg). <strong>Domaine Saint Gayan Gigondas 2005</strong> (99 DKK). Ovanligt mogen och mjuk för en 2005:a. Doften är helt magnifik, med grafit, grustag och körsbärsindränkta järnbitar. Smaken är "lagom". Inget vin som aspirerar på storhet, men som ändå gör det. Lysande! (90 p)<br /><br />4. Det dyraste vinet i posten hamnar näst sist utan att vara direkt dåligt. <strong>Robert Chevillon Nuits-Saint-Georges Les Perrieres 2006 (300 DKK)</strong> är lite som att höra en opersonlig sångerska framföra standards. Det är såklart ett ungt vin, men det är lite för hårt och ekbetonat. Samtidigt känns frukten i smaken för saftig och ihålig. Detta vinet aspirerar helt klart på storhet, men jag tvivlar att lagring skall kunna leverera detsamma (rätt gott att suga på dock, så 87 poäng känns rättvist).<br /><br />5. Ett vin som absolut inte levererar är <strong>L.A. Liginer Chambolle Musigny Les Bussières</strong> <strong>2006</strong> (290 DKK). Detta vinet lyckas med konststycket att vara både muggigt och syraskadat på en gång. Mycket dov egensinnig doft av lösningsmedel och diffus ek. Smaken är bättre men ovanligt tunn för en Chambolle. Fruktsyran isar i tandhalsarna. Beware (78 p).<br /><br />Det är onekligen svårt med röd bourgogne! Ena veckan delar man ut 98 poäng - andra veckan kör man storsågen. Det känns som om man måste pynta upp hela sedelfacket för att få den där kicken man så desperat letar efter. Men får man den finns det inget annat som räknas.MMMhttp://www.blogger.com/profile/08216903338163189620noreply@blogger.com6tag:blogger.com,1999:blog-6044678303102147574.post-68316767962800395652010-10-06T20:51:00.005+02:002010-10-07T22:29:47.601+02:00Domaine Weinbach Tokay VT 1983Det man reagerar på först när man tittar på denna gamla Weinbachflaska är att ordet Pinot Gris överhuvudtaget inte nämns på flaskan. 1983 hette vinet Tokay d'Alsace, senare blev det Tokay Pinot Gris och till slut bara Pinot Gris efter namnstridigheter med ungrarna.<br /><br />Denna flaska hittade jag i den återupplivade Skatkammeren där en samlare hade lämnat in 200 flaskor av nästan enbart Weinbachvin från början av 80-talet. Jag trodde jag skulle vara först på plats efter ett insidertips, men när jag kommer fram finns bara denna flaskan kvar! 295 kr får man väl anse som ett väldigt bra pris, är väl dyrare om man köper senaste årgången?<br /><br /><img style="TEXT-ALIGN: center; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 300px; DISPLAY: block; HEIGHT: 400px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5525008112807555186" border="0" alt="" src="http://1.bp.blogspot.com/_UotKvFcwoNw/TKzFmxkLsHI/AAAAAAAAA6Q/WMpy10wm3yw/s400/Weinbach+1983.jpg" />Hög nivå i flaskan trots en kork som påminner om smulad havrekaka. Vinet har väldigt lätt färg och är helt utan oxidationstoner. Faktum är att det känns som vinet knappt har påverkats alls av den långa lagringen. Det är lätt citrusaktigt, lite melon och persika i doft och smak. Väldigt blyg uppenbarelse utan någon direkt restsötma att tala om, trots vendange tardive. <p>Jag luftar vinet i många timmar men det finns liksom ingen hemma här. Antingen har detta vinet mumifierats av ålder eller så gjorde inte Weinbach bättre vin anno 1983. Det är nog inte omöjligt att de rejält extraktrika och restsöta vinerna som Weinbach gör idag inte var på modet före jänkarna började sätta poäng på dem? Inget obehagligt men heller ingen storhet (84 p). </p>MMMhttp://www.blogger.com/profile/08216903338163189620noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6044678303102147574.post-70310754570219025112010-09-25T22:28:00.007+02:002010-09-25T23:44:55.364+02:00Helgen efter ArgianoEfter beslutet att koka ihop tre flaskor Argiano plockades det fram en hel del riktigt goda saker från både min och Doktorns källare under resten av helgen. Jag har ett litet hemligt gömsle i hans källare för lurifaxviner, så man slipper ta fram tågskakade exemplar varje gång man är på besök. Vi var ute och plockade soppar i skogen och kom hem med något som hette bronssopp, som smakade nästan bättre än Karl-Johan. De skulle komma väl till pass.<br /><br /><div><div><div>Nu har det gått en vecka och med en flaska <strong>Domaine Pegau Cuvée Reservée 2005</strong> som sällskap skall jag försöka samla intrycken. Vad gäller Pegauflaskan har jag ungefär samma intryck som efter 2004:an. Detta är inget stort vin. Lite vass i starten, men den lugnar ner sej efterhand. Enkel Gigondasstil, lite tunn och utspädd i mittsmaken och lättmissad eftersmak. Rätt lättdrucket och gott men knappast värd mer än 85-86 poäng. Den är i alla fall helt ren, vilken inte var fallet med 2004:an. Avståndet till Clos des Papes är fortsatt gigantiskt.<br /></div><br /><div>Men om ni tror att jag skall spy galla över Chateauneuf i hela posten har ni fel. Ett av de bästa vinerna som serverades hos Doktorn var en flaska <strong>Janasse Vieille Vignes 2000. </strong>Jag fick den blint och var bombsäker på att det var en högt klassad Bourgogne, i alla fall på doften. Den hade den kryddiga, lite vegetativa känslan av en fin Pinot. Smaken stämde inte riktigt så jag hamnade till slut i en icke-fransk Pinot. Riktigt bra vin och jag får lyfta Janasse rejält i rankingen (92 p).</div><br /><br /><img style="TEXT-ALIGN: center; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 400px; DISPLAY: block; HEIGHT: 300px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5520966741571178498" border="0" alt="" src="http://1.bp.blogspot.com/_UotKvFcwoNw/TJ5qAAgYkAI/AAAAAAAAA6A/Legs_3DyoNw/s400/Janasse+Vieille+Vignes+2000.jpg" /><br /><div>I samma flight serverade Doktorn ett vin som jag klippte som en S:t Joseph (fel så klart). Ett vin som i sin utmejslade syrahkaraktär och lätt fatad stil gjorde ett stort intryck. <strong>Les Verrieres Clos des Soutyéres 2006</strong> fick kämpa mot Janasse men höll nästan till mållinjen (91 p). Ett vin som tydligen sålts på SB för runt 150 kr. Jisses vilket fynd Doktorn gjorde här! Ett vin som föll ur ramen här var <strong>Gilles Robin S:t Joseph Cuvée André Pealat 2005. </strong>Det är lite för mycket fat, lite för luddig karaktär för att få mej extatisk. Det är strax över medelmåttigt och det räcker inte i hård konkurrens (87 p). Gilles Robin är OK, men en bra bit från Graillot i mina ögon.</div><br /><div>Nästa kväll luftar vi lite tyngre artilleri, och det är nog så att det är dags att kalibrera om poängskalan. Doktorn hade ju såklart läst min snyftpost om min skadade <strong>Cos d'Estournel 1990,</strong> men att det vin som står i glaset framför mej skulle vara samma vin går knappt att förstå. Denna flaskan köpte Doktorn en-primeur och den har legat absolut still i en kall källare sedan 1993. En relativt ung left-bank av hög klass kan jag nog komma fram till. En lite besynnerlig "krossade blad" känsla i doften. Ganska exotisk i smaken med ett litet drag av Angelus. Är det right-bank i alla fall? Efter lite velande drar jag till med Pauillac. Missförstå mej rätt, detta är en väldigt bra Bordeaux men att kalla det en all-time classic är att dra det lite långt (92 p).<br /></div><div>Inspirerad av Doktorns generositet plockar jag upp en flaska <strong>Domaine Leroy Vosne-Romanée 2004</strong><br /><br /></div><div></div><img style="TEXT-ALIGN: center; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 300px; DISPLAY: block; HEIGHT: 400px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5520962426369303746" border="0" alt="" src="http://1.bp.blogspot.com/_UotKvFcwoNw/TJ5mE1IFZMI/AAAAAAAAA54/zIEesNGjLcg/s400/Leroy+Vosne-Romanee+2004.jpg" /><br /><div>Det är väl ungefär här som tiden plötsligt stannar. Detta är ett vin som är en blandning av Mme Bize-Leroy skörd från Richebourg, Romanée S:t Vivant och ett par premier cru lägen i Vosne. Doften på detta vinet är så intensiv och underbar att man kan bara vara tyst och blunda. Huvudkaraktären i <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Patrick_S%C3%BCskind">Parfymen</a> hade kunna sluta mörda omgående. Detta vinet har snabbmognat och har nästan tappat all färg till den centimetertjocka fällningen i flaskan. Av de Domaine Leroy 2004 jag har provat är denna den absolut bästa, och då har alla varit nästan perfekta. Hur kan ett vin ha en sådan balans och renhet.<br /></div><div>Här kommer vi så in på diskussionen om poäng och regioner. Om Argiano 2004 är 94 poäng måste ju Cos d'Estournel 1990 vara c:a 110 och Leroy c:a 120 poäng. Tyvärr tar ju skalan slut vid hundra, och då det kan finnas ett bättre vin någonstans fegar jag ur med 98 poäng. Läxan är också tydlig: när Bourgogne är så här bra finns det inget annat vin i världen som kommer i närheten - låt det vara Bordeaux, Chateauneuf eller vad som helst.</div></div></div>MMMhttp://www.blogger.com/profile/08216903338163189620noreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-6044678303102147574.post-46802348227583804482010-09-21T21:20:00.005+02:002010-09-21T22:15:23.086+02:00Batchprovning Argiano 2004<a href="http://4.bp.blogspot.com/_UotKvFcwoNw/TJkP7RS_ZXI/AAAAAAAAA5o/G5PVp6zUGq0/s1600/Argiano+framsida.jpg"><img style="TEXT-ALIGN: center; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 400px; DISPLAY: block; HEIGHT: 300px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5519460329249006962" border="0" alt="" src="http://4.bp.blogspot.com/_UotKvFcwoNw/TJkP7RS_ZXI/AAAAAAAAA5o/G5PVp6zUGq0/s400/Argiano+framsida.jpg" /></a><br /><div>Så var det äntligen dags för en djupare titt på fenomenet <strong>Argiano Brunello di Montalcino 2004. </strong>Jag har ju stuckit ut hakan och påstått att den batch som säljs av Philipson Wine omöjligt kan vara samma vin som fick Vaynerchuck att utbrista "Brings the Thunder" och Wine Spectator att dela ut hela 94 poäng. Jag har fått en del medhåll av andra provare på <a href="http://www.cellartracker.com/list.asp?Table=Notes&szSearch=argiano+2004">Cellartracker</a> som också verkar helt oförstående för vad som faktiskt finns i de danska flaskorna. Något som också sticker ut är det enormt låga pris som detta vin har hos Philipson. Årgång 2005 finns nu att köpa för 129.95 DKK, även om jag betalade 169.95 DKK för 2004:an. Detta kan jämföras med de 40 Euro som jag fick betala för den udda flaskan i denna provning.<br /><br /><div><img style="TEXT-ALIGN: center; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 400px; DISPLAY: block; HEIGHT: 300px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5519452908933353026" border="0" alt="" src="http://1.bp.blogspot.com/_UotKvFcwoNw/TJkJLWd4DkI/AAAAAAAAA5g/nuYaOnvYrno/s400/Argiano+baksida.jpg" /></div></div><br /><p>Två flaskor från Philipson Wine (batch L8 218) och en flaska från en tysk vinhandel (batch L8 219) täcks med aluminiumfolie och märks 1-3 av mej. Doktorn använder sedan en tärning för att placera vinerna i glasen. Alla tre provare vet precis vad som gäller - vilket av dessa tre glas är bäst!</p><p>De tre glasen är ytterst lika i alla avseenden, och eventuella skillnader är nog mer av det självsuggestiva slaget. Jag upplever vinet i glas två som en aning fylligare och mer komplext, men när vi sprättar kuverten visar det sej att alla tre glas har fått en röst var. Det är således ingen skillnad på Argiano Brunello di Montalcino 2004 från batch L8 218 och L8 219.</p><p>Är det dags att äta upp hatten? Vi diskuterar vinet och vi upplever alla att det är ovanligt tunt för en Brunello. Det finns väldigt lite av Brunellokaraktär överhuvudtaget. Eftersmaken klockar in på några enstaka sekunder. Det är lite bättre än att kallas skitvin men mer än 85 poäng måste vara svårt att hitta. Om man läser Wine Spectators bedömning hittar man ord som "<em>fullbodied</em>" och "<em>long delicious finish</em>", som känns helt malplacerade. </p><p>Det ser ut som den amerikanska marknaden har fått batch L8 217 (se Cellartracker), vilket skulle kunna vara den första batchen av Argianos 2004:a. Man behöver inte vara alltför paranoid för att inse fördelen med att skicka det bästa vinet just till USA. Men innan jag börjar insinuera mer måste jag nog försöka få tag på en dylik flaska, om jag orkar dra mer i detta. Någon som vet vilken batch som såldes på Systembolaget? </p><p>Vi tittar i alla fall på varandra efter provningen - skall vi ägna resten av denna kväll åt att dricka tre flaskor av detta vin? Knappast. Det blev i alla fall en bra köttgryta dagen efter.<br /></p>MMMhttp://www.blogger.com/profile/08216903338163189620noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-6044678303102147574.post-53428978764071388212010-09-13T21:15:00.003+02:002010-09-14T19:42:46.412+02:00Berardenga Felsina Rancia Riserva 2003Det är lite underligt att nästan alla flaskor Chianti som jag har i källaren är från 2003, eftersom det knappast har visat sej vara min favoritårgång i Europas vinregioner. Anledningen är att vi besökte Toscana under sommaren 2006 och då var det helt enkelt 2003:orna som fanns på gårdarna. Under åren som gått har jag lite börjat omvärdera 2003. Allt var inte superilla, en del t.o.m riktigt bra. Bordeaux framförallt om man sållar lite. För Bourgogne och södra Rhône anser jag det fortfarande som ett borttappat år.<br /><br />Mina 2003:or från Toscana har blivit bättre och bättre med lagring, bäst hittills utan tvekan Asinone. En del andra har varit lite väl aggressiva i munnen, inte direkt alkoholstinna utan mer med grova vassa tanniner och ibland med lite väl mycket torkad frukt. Men som sagt, det verkar bli bättre och bättre med ålder. <img style="TEXT-ALIGN: center; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 400px; DISPLAY: block; HEIGHT: 300px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5516825871875805490" border="0" alt="" src="http://3.bp.blogspot.com/_UotKvFcwoNw/TI-z5qzXkTI/AAAAAAAAA5Y/3zd7CXkgpik/s400/Berardenga+2003.JPG" /><br />Vi öppnar dock med en flaska <strong>Soalheiro Alvarinho 2009. </strong>Det går inte att låta bli att tycka om detta vinet. Det är som essensen av fräschör! Lite som att tugga på en kall mogen vindruva. Superfin fruktsyra och äpplighet. Sen kanske det inte är speciellt sofistikerat eller långt, men vad gör det (87 p)? Priset på nästan 200 kr är kanske fortfarande lite i överkant för en ren apretif.<br /><br /><strong>Berardenga Felsina Rancia Riserva 2003 </strong>doftar så gott som en chianti kan. Friskt, örtigt, grillat kött, rykande örtkryddor. Fullständigt lysande. En lätt anstrykning av choklad, men annars håller sej faten långt i bakgrunden. Vinet tappar dock en del av tjusningen i smaken, som är en aning grov och vass. Det är tanninerna som spökar igen tyvärr, och jag är tveksam om detta vinet någonsin kommer att uppnå en balanserad strävhet. I övrigt är syran i lagom nivå, och det är en total avsaknad av portvinston och alkoholos. Totalt sett väl godkänt, speciellt till maten, men det når inte upp till outstanding (88 p).<br /><br />Godkänt får dock inte <strong>Delas Crozes-Hermitage Les Launes 2005. </strong>Det var med ganska stor framtidstro jag fyllde upp en rad i vinkällaren med detta vin, men tyvärr har upplevelserna varit på ett sluttande plan. Detta vinet var bäst när man plockade det från hyllan och korkade upp. Nu är det rätt muggigt, lite ofräscht. Den relativt lätta touchen är snarare en belastning än en tillgång nu. Faktum är att vinet påminner om en skelett-Bordeaux från en usel 70-talsårgång. Detta redan efter tre-fyra år?MMMhttp://www.blogger.com/profile/08216903338163189620noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-6044678303102147574.post-58163337961335517152010-09-11T00:26:00.005+02:002010-09-11T09:25:10.636+02:00På drift i KöpenhamnVar finns de hetaste inköpsställena i Köpenhamn?<br /><br />Om man undantar de mindre affärerna, som ofta har specialiserade sortiment, är detta min bedömning:<br /><br /><a href="http://www.theis-vine.dk/"><strong>1. Theis Vine.</strong> </a><br />Portföljen av producenter som Theis Vine har måste vara helt outstanding i Norden, inklusive Systembolaget. Det finns allt från alla Bordeauxproducenter, de mest exklusiva Bourgognerna, de skummaste Languedocerna till de varmaste sydafrikanerna. Ofta i gamla årgångar och till något slumpvisa priser. Ibland kan man göra riktiga fynd i deras realista (som just nu innehåller 250 viner!). Hade de haft DRC hade sortimentet varit närmast helt komplett. Det enda gnäll jag har är att de fortsätter att sälja viner som är 100% defekta (som Barral i årgångar före 2004). Å andra sidan får man pengarna tillbaka utan kvitto i handen.<br /><br /><a href="http://www.vinbanken.dk/"><strong>2. Vinoble alias Vinbanken.dk</strong></a><br />Sortimentet i huvudaffären är ganska medioker, men just nu är Vinbanken helt klart den bästa platsen i Köpenhamn för inköp av gamla andrahandsflaskor.<br /><br /><a href="http://www.loegismose.dk/vinogspiritus/"><strong>3. Lögismose</strong></a><br />En kombinerad delikatess och vinaffär på en ganska tung adress (nära havfruen). Mycket fina viner till lite ojämna priser. Här köpte jag mina Leroy Bourgogne 2004 till ett väldigt bra pris dock.<br /><br /><strong><a href="http://www.esprit-du-vin.dk/">4. Esprit du Vin</a></strong><br />Här handlar du bara med de stora sedlarna, å andra sidan finns det här viner som du bara kan drömma om i vanliga fall. Komplett sortiment av Domaine Leroy, Krug, Pingus etc. Någon skum attityd, vill inte öppna kassan för mindre kunder (jag ville köpa en flaska Leroy första gången men blev nekad).<br /><br /><strong>Bubblare</strong><br /><br /><a href="http://www.kogs.dk/"><strong>5. Kjaer & Sommerfelt</strong></a><br />Den gamla giganten som V&S gjorde allt för att förstöra. Nu har Hansi tagit tag i skatkammeren igen och det kommer att bli ett Mecka i höst. Tre pallar med kommissionsförsäljningsvin står och väntar på att bli indexerade. Allt med internetsökningsmöjligheter. Grejen med K&S är att alla gamla stormrika bankirer anser att detta är den enda riktiga vinaffären (och så gör också de något äldre bankir-änkorna när vinerna skall avyttras).<br /><br /><strong>Undvik</strong><br /><strong></strong><br /><strong><a href="http://www.hjhansen-vin.dk/">6. HJ Hansen</a></strong><br />Framförallt behandlar de sina viner illa, affären håller oftast runt 30 grader pga dålig ventilation. Priserna är löjligt höga på nästan allting.<br /><br /><strong><a href="http://www.philipsonwine.com/">7. Philipson Wine</a></strong><br />Inte riktigt Köpenhamn men ändå. Räkna i alla fall inte med att du får ett välbehandlat vin, eller ens det vin som du beställt. Ibland kan du dock få strålande vin för nästan inga pengar alls (t.ex Produttori 2006). Eller så får du en budgettappning av ett känt vin (Argiano 2004). Philipson är som Ullared inom vin. På gott och ont, men se upp!MMMhttp://www.blogger.com/profile/08216903338163189620noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-6044678303102147574.post-13778635009174579062010-09-08T21:24:00.004+02:002010-09-08T22:09:34.709+02:00Leoville Las Cases 1991Efter ett antal dåliga upplevelser av gamla andrahandsviner började jag nästan ge upp. <strong>Cos d'Estournel 1990</strong> var inget kul alls, innan dess var det ett par <strong>Louis Jadot Premier Cru</strong> från samma år som var odrickbara. Minns också <strong>J-L Chaven</strong> som jag uppvaktade Doktorn med - inget roligt.<br /><br />Jag har med andra ord ganska låga förväntningar på kvällens gamla off-vintage Bordeaux från Vinbanken.dk. Årgång 1991 är ju inget man stöter på så ofta i Bordeaux. Någonstans vid 1996 börjar min klocka ticka för igenkänningsmarkörer i Bordeaux. 1991 ligger mest i en okänd medeltid för en vinentusiast i 35+åldern.<br /><br />Det var knappast lätt för en årgång att ligga efter två historiska årgångar som 1989 och 1990, och tydligen hamnade 1991 i samma bakvatten som t.ex 2007. Höga primörpriser och låg kvalitet. Eller hur är egentligen kvaliteten? Årgången sågades av experterna runt 1993 och sen är det knappast några viner som omprovats efter det. Snabb konsumtion tillråddes, och idag lär det inte finns många 1991:or i livet.<br /><br /><strong>Leoville Las Cases 1991</strong> är i vilket fall som helst ett helt sagolikt vin i dagens datum. Det räcker att lukta på korken för att känna att detta kommer att bli en lyckad kväll. Flaskan är märkt 13% alkohol och vinet som strömmar ner i karaffen är kraftfullt och ungdomligt. Så himla uselt väder kan de knappast ha haft?<br /><br /><p><img style="TEXT-ALIGN: center; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 300px; DISPLAY: block; HEIGHT: 400px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5514633838817760322" border="0" alt="" src="http://4.bp.blogspot.com/_UotKvFcwoNw/TIfqQjUU1EI/AAAAAAAAA5I/jl-98v-kwvY/s400/Leoville+Las+Cases+1991.JPG" /></p><p>Praktiskt taget fullmoget osar det alla de där attributen som lätt blir tjatiga. Rejält med mogen cassisfrukt och en fullständig renhet(som är lite av Las Cases signum). Jag är väldigt nöjd fram tills halva middagen är uppäten, för då lägger vinet in växel på växel och blir plötsligt ett riktigt stort vin. Så där stort att man upplever att vinet och det egna medvetandet skapar en kokong av vällust. Det är det som är så underbart med mogna viner - hur luften i rummet lockar fram saker som absolut inte fanns när flaskan öppnades. </p><p>Jag undviker att rabbla associationer och nöjer mej med att detta var en stor överraskning, och starten på jakten efter fler andrahandssensationer (94 p).</p>MMMhttp://www.blogger.com/profile/08216903338163189620noreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-6044678303102147574.post-57042978775704023622010-09-02T17:18:00.008+02:002010-09-03T07:31:14.304+02:00Bandol - Chateau Pibarnon<div><span style="font-family:times new roman;">Något som slår en när bilen tar sej upp for berget mot nästa destination är hur svalt det faktiskt är. Trots att det är i slutet av en varm sommar är Medelhavet knappt badbart (16°C°) och svalkan från havet är skön. Terrasser med vinrankor klär berget hela vägen upp till <strong>Chateau Pibarnon</strong> som ligger allra högst upp på kalkstensklippan. Tempier och Vannières kändes mer som vanlig åkermark men här känns terroiren extrem. Vi går ur bilen och känner på druvorna. Ur ren kalksten växer rankorna och den salta vinden fran havet gör druvorna svala att hålla i. Om jag blir en vinranka i nästa liv är det har jag vill växa! </span><br /><br /></div><div><span style="font-family:times new roman;"></span></div><span style="font-family:times new roman;"><img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5512345124687952946" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 320px; CURSOR: hand; HEIGHT: 240px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://2.bp.blogspot.com/_UotKvFcwoNw/TH_Ir2xhvDI/AAAAAAAAA44/moD0p3eSLGQ/s320/Pibarnon+1.JPG" border="0" /> </span><span style="font-family:times new roman;">Bara utsikten gör det värt att besöka Pibarnon, och mottagndet gör det än mer fantastiskt. Vi leds in till de stora ekliggarna dar 2009-ars skatt ligger och vilar. Varje foudre har ett eget namn, som vilket gammalt bombplan som helst. I riktiga vinkupor (bara det) kommer de olika vinerna. Vitt, rosé och alla årgangar av det röda vinet mellan 2001 och 2007. Kvinnan beskiver de olika argangarnas egenheter, och allt ar ratt logiskt. 2003, 2005 och 2007 var varma argangar som gett mycket kraft. Alla årgångar ar bra på sitt satt, aven om 2004:an känns väldigt stängd. </span><br /><br /><div><span style="font-family:times new roman;"></span></div><img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5512377450561147554" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 240px; CURSOR: hand; HEIGHT: 320px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://1.bp.blogspot.com/_UotKvFcwoNw/TH_mFeCSEqI/AAAAAAAAA5A/juZ1f6BZAJE/s320/Pibarnon+2.JPG" border="0" /><br /><div><span style="font-family:times new roman;">Pibarnon har valt att blanda ut mourvèrdren med enbart grenache. Det känns som ett bra drag. De övriga egendomarna vi besökte använde mer av carignan och cinsault som värmegivare. Pibarnon har all typicitet av mourvèrdre, men grenachen ger en silkeskänsla och tryffeldoft som är helt oemotstandlig. Ingen ek som skymmer ursprunget och visst kan man känna kalkstenen i vinet. Balans och klass!</span></div><br /><div><span style="font-family:times new roman;">Jag som brukar undvika kraft går helt i mål på 2005:an (92 p) och 2007:an (93 p) - 26 euro styck. Det är total balans hela vägen, och då finns det ingen anledning att gå på svalare år. Vi spräcker hela vinköpsbudgeten men det är det värt. När vi lastar ur bilen är det för många flaskor i packningen - de har i smyg lastat in ett par bonus-2004:or! Snacka om nostalgipoäng i vinter när vi rycker upp första lådan. </span></div>MMMhttp://www.blogger.com/profile/08216903338163189620noreply@blogger.com3