Moccagatta vs G.D. Vajra

Doktorn bjuder på bildvisning från en vecka på tryffelfestivalen i Alba. Jag är inte alls avundsjuk. Vit tryffel i hyvlade kvantiteter är säkert dötrist. Kanske tur att jag aldrig har provat vit tryffel, för då hade jag säkert gråtit mej igenom visningen. Kan man överhuvudtaget handla färsk tryffel i Sverige?

Efteråt bjuds det på kalventrecôte med två vinglas framför. Efter den upptakten är det knappast någon idé med blindprovning - och pavorna står mycket riktigt på bordet. Ingen av dem har jag provat förrut, så det blir provning utan fördomar.

I glas 1 finns Moccagatta Barbaresco Bric Balin 2005. Jisses - är detta Barbaresco! Vinet är nästan helt tätt och doftar primörfruktigt av krossade bär. Smaken är också nästan enbart högkoncentrerat primörfruktig med ett våldsamt tanninbett. Lite nypon röjer ursprunget bland hallon och jordgubb. Eftersmaken dör oväntat tidigt, men det kan nog ordna sej med lagring. Svårdrucket nu, men med stor potential säkerligen.

G.D. Vajra Barolo 2001 är betydligt mer nyanserat. Tänker på sandelträ och indian tonic. Ganska nedtonad nyponfrukt, och allmänt lite låg intensitet. Ändock betydligt längre eftersmak än glas 1. Känns fullmoget och lent, och utan någon större uppsida.

Inget av vinerna framkallar något omedelbart habegär hos mej. 88-89 poäng? Knappt godkänt för viner som ändå kostar 3-500 kr flaskan. Möjligtvis att Moccagatta kan bli något alldeles extra när all frukt har hittat hem.