Chateau Latour à Pomerol 1995

Min hjärna vill gärna koppla ihop bra vin med klassisk musik - gärna harmonisk musik från t.ex Mozart. Man hoppas varje gång ett bra vin korkas upp att en koppling skall uppstå och man skall känna basfiolerna och oboen upplösa alla specifika associationer om körsbär och eklagring.

Jag är rätt utschasad efter en veckas arbete med otillräcklig sömn - bebisen är egentligen ovanligt snäll men visst sover man i tre timmars pass varje natt. Sömnbristen gör att man blir ovanligt sugen på lite gott vin och mys utan prestationskrav.

Svärmor inhämtas traditionsenligt och en ryggbiff med rotsakslåda och rödvinssås tillagas till lite småsnack om finanskris och kommande orkanväder. Hur kan det komma sej att det inte finns en enda aktieanalytiker som har förutspått att några av världens största banker skall gå omkull? Under tiden serverar jag Georg Breuer Rielsing Charm 2007. Vinet är inköpt i Danmark och torde ingå i samma serie som Breuers Sauvage - Charm är samma vin fast i version halbtrocken. Vinet har en klar sötma och en viss skalbitterhet. Det är helt OK som fördrinksvin - men jag uppfattar sötman som något hög för ett halvtorrt vin och mineraliteten som frånvarande. Nja - Sauvage är faktiskt ett bättre vin! Jag gav 83 DKK - men oboerna tiger still.

Till huvudrätten har jag dekanterat ett vin som ingick i den blandade Bordeuaxlådan jag ropade in för ett tag sen på Vinforum.dk. Chateau Latour á Pomerol 1995 har begåvats med ett namn som rymmer ungefär allt av det dyraste man kan hitta i Bordeaux. Latour och Pomerol låter som en hel orkester i sej - men min förväntning på denna flaska är ganska låg. Travkungen har provat flera gånger men gav tummen ner när jag visade mitt inköp. Flaskan ser helt perfekt ut med hög nivå och intakt kork.

Vinet är ovanligt lätt och ger en tydlig Bordeauxkaraktär av cassis. Det finns en stallton, men jag undrar om det är hästar som bor där. Det känns mer som dynghög av gris eller ko. Smaken har en kraftig syra och eftersmaken är ganska kort. Detta vinet vinner många poäng på att vara helt fullmoget - men något stort vin är det inte. 86-88 poäng? Min gom hittar inga stråkkvartetter i alla fall - även om vinet funkar väldigt bra till maten.

Den lättande oboen i serenade of the winds hittas överraskande nog i kvällens avslutande whisky. Äntligen lättas man över den gråa dyngan och bilköerna i smaken av min egen Springbank Portwood 11 years. Jag börjar inse vilken guldgruva vi nördiga teknologer investerade i för 12 år sen...

Springbank ankommen

Året är 1996. Ett antal dåsiga teknologer på Chalmers har just haft maltprovning i whiskyklubben VW (Whiskyn Werkligt Wackra Wobblande Wänner) och jäser med en subventionerad Pripps Blå i klubbsoffan. Någon plockar fram kortleken - en annan ett prospekt från Springbank där man erbjuds köpa hela fat maltwhisky "en primeur". Det går ett sus i lokalen -tänk att äga ett alldeles eget whiskyfat. Dessutom på Springbank som i alla fall då ansågs som en av de allra bästa. Jag undrar om inte 21-åringen som fanns att köpa på Bolaget då för en spottstyver var och är historiens bästa whisky? Ett fat inköptes i alla fall, uppdelat i 20 andelar á 700 kr. Valet blev ett portvinsfat på c:a 380 flaskor cask strength whisky. Det är klart att det lät billigt för en teknolog - 700 kr för 19 flaskor 68% sprit...

Man tar examen - flyttar till Skåne - träffar frun - får barn - köper hus. Och så har 12 år gått och ett mail dimper ner från den gamle ordföranden. Vips så är det tid att börja tappa upp vårt fat. Det som varit en anekdotisk historia under mången efterfest blir plötsligt verklighet.

12 år är egentligen ingen ålder för en Springbank, och vi enas om att enbart tappa 1/3 av fatet på flaska och låta resten ligga för framtiden. Nu kommer avgifterna som man inte har betalat tidigare. Hyran för fatplatsen - buteljeringen - etiketterna - transporten - och framförallt alkoholskatt och moms. Men det blir trots allt väldigt prisvärt jmf med dagspriset - strax under 400 kr per flaska cask strength 58% (änglarna har tagit sin andel). Finns ingen Springbank cask under 1000 kr på Bolaget. Flaskorna skattas och momsas i Danmark och hämtas ut av undertecknad och ett par från Göteborgsdelegationen:

Whiskyn har en kraftigt mörk brun-röd färg. Intensiv doft av fatknäck. Smaken är lätt med betoning på saltlakrits med en lång eldigt torvig eftersmak. Jag är mycket nöjd! Jag späder ut den litet med vatten - vilket gör whiskyn en aning opak (ingen kylstabilisering). Nja, den var bättre utan vatten.

Med min konsumtionstakt av maltwhisky kommer mina nu sex flaskor att räcka en livstid - om några år kommer det 12 till...