Jag har tänkt en del på denna glatt prissatta nya zeeländare efter den upplevelsen, och som ett led i min bloggbreddande anda passar det bra att göra ett återbesök. Det var ju en hel del rättmätiga påpekanden om min ensidiga källarplanering efter inventeringsposten. Denna gång får vinet spela utan dåliga medtävlare, och till en kycklingsallad.
Vinet doftar i alla fall väldigt bra! En liten ton av vanilj/banan skiljer detta från en bättre Bourgogne. Helt superren Pinotkänsla, lite svedda grässlänter, en knivsudd curry och en del gröna stjälktoner (som jag nästan kräver i Pinot). Håll i hatten - det finns helt klart element som påminner om Domaine Leroy Bourgogne 2004. Skulle kunna sätta en slant på att Saint Clair inte heller avstjälkar.
Det smakar knappast Domaine Leroy dock. Lite för sött och enkelt, även om det finns en del trevlig struktur och lyftande syra. Blir nästan lite sur på det där sockriga i eftersmaken (4 gram/liter). Känns onödigt på något sätt när resten av vinet är så bra. Det blir trots allt en solid 85 poängare till slut - vilket får anses som väl godkänt för ett vin under 100 kr. Skippa sötman och styr upp smaken lite bättre så är jag inte främmande för 90 poäng... Doften är nästan där redan. Inte alls en dum bloggstart för Pinot från Nya Zeeland!
6 kommentarer:
Hej MMM,
4 gr socker är inte mycket.
Du reagerar ofta så fort ett vin har hög restsötma. Vad tycker du att vinmakaren skulle göra?
Föredrar du att vinerna får lite högre alkoholhalt eller borde de skörda tidigare?
Förstår frågan - det måste vara en stor balansgång mellan selektering, sen skörd, hög kvalitet och restsocker/hög alkohol.
4 g är nog inte speciellt mycket - jag testade precis att tillsätta 4 g strösocker till en liter vatten. Man kan ana en liten sötma - men den är inte stor. Kanske det är mycket frukt i samband med lite vacklande struktur som är boven för mej? Jag borde mäta på mina gamla Bordeauxer också för att se om det är någon skillnad. Av någon anledning brukar jag glömma det...
Jag gillade verkligen detta vinet - men det är en helt annan produkt än en stramare fransk version. Kycklingsallad = helt perfekt. Men kraftigare mat än så tror jag skulle vara ödesdigert. Allra bäst var vinet som "smuttegott" efter maten. Faktum är att jag kanske vill uppgradera vinet ett par poäng efter det - speciellt "aromatiken" är strålande!
Jag provade denna Pinot Noir första gången för två år sedan och sedan dess (jag har stött på den några gånger efter det också) har den suttit i mitt minne som det jordgubbigaste vinet jag smakat. Lite insmickrande men gott.
Håller med om att Fransk PN för hundralappen är skräpviner. Nyazeeländsk för samma pris är flera klasser bättre.
Jag vill minnas att, när jag har frågat, att man avstjälkar fullt ut hos Saint Clair. Det är det allra vanligaste i soliga länder (NZ är i och för "cool climate") eftersom stjälkarna sällan den mognad att man vågar/vill ha med dem under jäsningen.
Den gröna tonen kan faktiskt ibland vara kärnorna, som heller inte når brun mognad, och därför kan bidra med en lätt stjälkig kryddighet. Jag finner denna vara rätt klädam, såvida den inte tar över.
Beträffande 4 gram restsötma, håller jag helt med dig. Det är en onödigt hög, men publikfriande och därmed försäljningsmässigt lyckad nivå. I och för balanseras vinet av den friska syran, och dessutom tror jag att både glycerol och hög fruktintensitet späder på den upplevda fruktrondören.
Jag håller dock vinet som riktigt bra, inte minst för priset.
(Det är för övrigt ett av importörens bäst säljande viner)
Tommy> Låter som vi har identisk uppfattning om fransk budget PN och detta vin!
Michel> Tack för infon - jag har mkt dålig koll på själva vinmakningen! Jag finner också att det "stjälkiga" (även om det kommer från kärnorna) är en oundgänglig del av ett PN-vin. Jag vet att många på Cellartracker ryggar tillbaka så fort det finns gröna toner (t.ex Bourgogne 2004 - green, green, green). Följdaktligen har jag inga problem alls med Bourgogne 2004.
Sötman i Saint Clair är säkert medvetet avvägd. Det gör vinet svårt att matcha till mat - och rött apretifvin har man mindre nytta av. Men visst är det gott att dricka rätt upp och ner.
Jag matchar gärna "fruktsötman" av den typ som finns i Saint Clair PN med ett uns sötma från exempelvis grönsaker (rotsaker, lök, sockerärter) eller till och med söta hallon som kokas in i fonden. Sedan balanseras smaken upp med syra från vin eller citrus till den exakta sötsyrliga balans som vinet har. Då blir det grymt gott.
Annars dricker jag vinet som det är (och det ska jag faktiskt göra just nu, svalt serverat till den sköna kvällssolen) och till en god vällagrad salt hårdost (den kommer också fram).
Jag ställer mig i ledet för 2004 i Bourgogne (både vita och röda viner), i alla fall om vinet kommer från BRA producenter. Årgången är stram och elegant typisk och präglad av terroir. De producenter som beskar hårt och sorterade noga för att avlägsna rötangripna druvor gjorde klassiska viner med god, och till och med intensiv frukt. I love!
Skicka en kommentar