Min gunst för världens olika viner fluktuerar värre än Mumbaibörsen. Fast vissa viner är säkra som en globalfond med vinstgaranti. Bosquet des Papes är ett säkert kort i oroliga tider. Chateau Beaucastel är det inte. Fast visst är det spännande med viner som man inte riktigt vet var man har. Anklagad och dömd för Brett i rekordnivåer, fast inte i alla årgångar. När resten av världen försöker handskas lagom kyligt med druvorna, kokar Beaucastel ur dem. Inte en smakmolekyl skall förloras. Och vår Parker älskar det - han är minsann lika oberäknelig som jag.
Vin 1: Chateau Beaucastel 2001
Ohhh jympadojor. Tänk vad en gammal Brettlaboration kan förhöja upplevelsen. Det doftar verkligen 4-etylfenol om detta vin. Nyss uppackade sneakers. Det dominerar doften tillsammans med en doft av ekinlagda fikon. Vinet är mycket kraftfullt och mörkt (jmf med grannen). Men gillar jag verkligen detta? Det smakar kokt. Kokt sylt, övermogna plommon, låg syra. Lång portvinsaktig eftersmak. Flaskan ser misstänkt ut - varför finns det inte ett ord franska på etiketten? Jag vet inte vad jag skall tro. Vinet är inte uppenbart defekt - men knappast min stil (84 p). Rätt gott ändå men långt ifrån vad jag hade hoppats. Mitt livs tredje Beaucastel - och jag har tyvärr inte varit imponerad någon gång.
Vin 2: Bosquet des Papes Chantemerle 1998
Rödare och lättare i färgen än vin 1. Doftmässigt är detta en triumf jämfört med glas 1. Det osar fullmogen grenache, stall, läder och två varv på vitpepparkvarnen. Splendid. Smaken är helt perfekt balanserad med massor av fräscha röda bär, högre syra och lång pepprig eftersmak. Riktigt gott och helt frammognat (90 p).
Så där ja. Nu har man halvsågat en ikon till i vin-Frankrike. Jag vill ha fräscha viner, även om de är åldrade. Beaucastel är inget fräscht vin. Övermoget och oxiderat i stilen. Lite som min samlade upplevelse av Bordeaux 1996. Vid den senaste blindprovningen av slottet placerade jag det sist i sällskapet - och kvällens upplevelse är tyvärr en bekräftelse. Jag får dock göra en avbön från min syn på Chateauneuf som ett vin för svagsinta sockertroll. Det är befriande gott och chosefritt - även om det är poänginflation bland prestigecuvéerna.
Min nuvarande bedömning av Chateauneuf (vad är eran?):
***
Clos des Papes
Bosquet des Papes
Vieux Donjon
La Nerthe
**
Charvin
Ogier
*
Beaucastel
-*-
Clos St Jean
Janasse
fredag 21 augusti 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
15 kommentarer:
Alltid roligt med sågningar av ikoner. Ser fram mot att läsa någon kommentar om att du har fel med hänvisning till korkdefekt eller flaskvariation.
Det finns saker talar både för och emot flaskproblem. Som sagt är detta tredje gången jag provar Beaucastel, och jag har haft problem med kokt frukt och portvinssötma i alla. Å andra sidan verkar denna flaskan vara av engelsk, eller i värsta fall amerikansk härkomst. Två varv på ett fraktskepp över Atlanten är nog ingen höjdare (om det inte är akvavit).
Det är väl en fråga om personlig smak och vad man parar ihop det med. Igår kväll var Bosquet des Papes det betydligt bättre vinet i min smak. Men smaken kan ändras så jag låter nog de flaskor jag har ligga och vänta (2 st 2001 och 2 st 2006).
En tanke som slår mig med tanke på misstankar om defekta viner är ju att ofta används detta som en ursäkt, och då särskilt när det gäller ikonviner. Varför är det en ursäkt? En välrenommerad producent som tar bra betalt för sina flaskor borde ju verkligen lägga manken till för att se till att produktionslinjan håller kvaliteten uppe i varje moment.
Skall jag vara ärlig så tror jag att denna flaskan var helt OK - och att en annan provare säkert skulle kunna hitta 95 poäng. Det är en fråga om personlig smak. Det är därför det är så kul att prova själv och bilda sej en egen uppfattning - och inte bara gå på andras poäng. Sen ändras den egna smaken också med tiden, så då får man starta om från början igen. Trevlig sysselsättning!
Hmm,
Vad grundar du din sågning av Clos st Jean på? Har du provat Dues Ex Machina i någon av årgångarna 2003-2007?
/Laffen
Mitt statistiska underlag för just Clos Sainte Jean är mycket torftigt - men innan de har bevisat mer får de behålla jumboplatsen. Vinet ifråga är två flaskor av grundvinet från årgång 2005 - vilket var kanske ett av de sämsta viner som jag har haft på bloggen. Deus Ex Machina är säkert helt andra bullar.
Hade en Beaucastel årgång 1997 i en ChNdP-provning i början på sommaren. Fiancee 2006, Combe des Fous 2004, Pegau 2003, Reine de Bois 2006, Pierre Usseglio 2006 och Le Cigare Volant 1989 gick en match mot Beaucastellen.
Alla hade stått i karaff 5 timmar och var i strålande skick allihop, inklusive den 20 år gamla Cigaren.
Min bedömnig var att Beaucastellen var obetydligt mer mogen i sin framtoning än de andra, men helt i avsaknad av besvärande Brett och kort sagt, Bäst!!
Alla höll inte med om just det, men ingen runt bordet hade något negativt att säga om Beaucastel.
Le Combe de Fous, apropå Clos st Jean, var favoriten om allas röster räknades.
tycker också Le Combe de Fous är sjukt gott! De årgångar jag provat men speciellt i 2006 så har jag tyckt det varit det bästa vinet, godare än Deus Ex Machina.
Att det inte passar till mat är bara strunt
Claes> Spännande provning! Jag har verkligen inte provat mycket chateauneuf, men min lista får gälla för det lilla jag har provat. Smaken är som baken. Beaucastel är kanske den högst ansedda producenten i hela Chateauneuf, och jag tycker om hela bakgrundshistorien.
Om man skall försöka sej på en självanalys så vill jag nog ha viner som är eleganta snarare än koncentrerade, stringenta framför yppiga, knastertorra framför "bussiga". Då är det lätt att segla fel i Parkers Chateauneufland.
Intressant läsning och som förste skribent skrev. Även jag gillar sågningar av ikoner. Det var länge sedan jag drack röd Beucastel måste ha varit på 1990 talet någon gång. Hittar inte något betyg från den provningen. Däremot deras vita som var minst 10 år gammal dracks på en mer informell provning tillsammans med en av Chaves vita Hermitage som också var drygt 10 år. Bägge riktigt bra om man nu gillar vita Rhone viner. Gamla Telegrafen från 1999 dracks också.
Ren och fin, inget kokt här inte.
Flaskan kan jag gå igod för då jag köpte den på stället 2001. Visst man kan undra om Beaucastelen stått och puttrat i en container i Los Angeles i en vecka, snacka om turbo mogning. Du skrev att du hade dåliga erfarenheter av Brx 1996. Kan du utveckla detta?. Dom jag har druckit har varit riktigt bra och bör ligga länge till i källaren./Höganäs
Min kommentar om Bordeaux 1996 var också en svepande beskrivning av ganska få provade viner (bl.a. Phelan Segur och Calon Segur).
Det har funnits ett drag i de 1996:or jag har provat som jag har haft svårt att sätta fingret på. Läste sedan en krönika av Parker där han skrev att ett karaktärisktika för 1996 var en av "sur-maturité" av Cabernet Sauvignon. Övermogna druvor helt enkelt. Det ger lite mer syd-Rhônska vibbar med portanstrykning i vinerna. Allt grovt generaliserat såklart, det finns säkert 1996:or som inte har detta drag.
Jag har provat Leovillarna, Du cru Beaucaillou, Duhart Milon, etc gör inte det nu. Höga Parker poäng som jag tycker är välförtjänade. Skall inte öppnas nu. Möjligen om 10 år.
Jag är en stor anhängare av 1996 Medoc Bordeaux! Och utan att ha ambitionen skryta har jag säkert provat majoriteten av de mer namnkunniga slotten - vissa flera gånger. Stramt och rasigt - tänker särskilt på Leoville las Cases, Poyferre, Cos och Mouton som varit storartade! Minner om 1986 en hel del utan att vara lika envisa och långsamma i sin utveckling!
Men smaken är ju som bekant delad...
Hej Niklas!
Jag vill egentligen inte kritisera årgången efter det patetiskt lilla antal viner jag har provat. Jag har inte heller provat någon av de stora än, men det ligger både Poyferré, Las Cases och Pichon Baron i källaren och väntar. Tycker du också man skall vänta lite till på dem?
...och Pontet Canet också kom jag på.
Skicka en kommentar