Bordeaux hos il Doctore

Ursäkta att förra posten stannade vid en penicillinprovning, som iofs också är en jäst produkt. Nu sover alla sjuklingarna och jag kan börja bläddra i de fläckiga anteckningarna. Har precis korkat upp en flaska Domaine Weinbach Riesling Reservé 2008 som sällskap. Ett vin jag var ganska otrevlig emot senast. Är det oseriöst att ändra sej? Jag erkänner att jag helt enkelt inte förstod vinet senast. Med hela banan för sej själv och en skål nötter vid sidan vecklar vinet ut sej i varje klunk. Hårt knuten såklart, men efterhand kommer underbart rena citrusskal och fjällbäckstendenser. Ovanligt heltorrt för Weinbach. En djup oljig känsla av svårtillgänglig kvalitet faktiskt (88 p). Säkert en kandidat för lagring. Det är bara att köpa om priset håller sej vid 129 DKK.

Bordeaux hos Doktorn i helgen som gick, vi börjar med bilderna:

Vinerna serverades blint, men tyvärr var min flaska Clerc Milon 1989 fullständigt åldersdefekt. Det är lustigt då denna flaska var i mint condition, medans den förra vi provade (som var magnifik) hade tappat 5 cm i nivå. Lita inte på nivån är kanske lärdomen? (Nu berättar vanligtvis Doktorn om den flaska Las Cases 1945 som han köpte för 100 kr i en holländsk vinbutik. Det var bara drygt hälften kvar i flaskan och alla andra flaskor i lådan hade varit odrickbara. Hans tomglasköp var en helt perfekt mogen Las Cases.)

Doktorns glas är i alla fall en dröm jämfört med mitt vin. Hästen står bakom min rygg och frustar, stenhuggaren slår på en rosa sten av gnejs, ett barn tappar en svartvinbärsglass i knäet. Eterisk doft av absolut världsklass. Smaken är slankare än man kunde tro på syn och doft. Dags att dricka upp minsann. Vinet är La Mission Haut-Brion 1986. Rätt mycket bättre än 1993:an, men ändå kanske inte fullständig världsklass. Doften är 96 poäng men smaken kanske bara 89 = 92 mmm-poäng.

Doktorn fiskar upp ett reservvin att ersätta Clerc Milon med. Det ser onekligen mycket yngre ut, nästan kolsvart i glaset. Det startar upp med en galet obalanserad doft av ekfatskola, murriga vinterkläder och svartvinbärsnickel. En helt annan uppenbarelse jämfört med LMHB, och jag gissar Chateau Pipeau (St Emilion). Rätt område, fel vin. Det är en Clos l'Oratoire 1998. Säga vad man vill om vinerna från St Emillion, men det saknas ofta lite definition. Det är murrigt. Vinet tar sej under kvällen men lider svårt av att stå bredvid La Mission. Nog är det outstanding, men kanske inte så mycket mer (90 p).

Korta notater om de övriga vinerna under helgen (som mestadels dracks blint):

Pieropan Soave La Rocca 2003 Soave: Här blev jag lurad upp på läktaren, helt säker på vit Bourgogne. Mycket förvånad över att detta vinet är så fräscht - mina 2004:or var äppelskrutt redan för ett år sen (90 p). Riktigt bra.

Chateau d'Agassac Haut-Medoc Cru Bourgeois 2005: Mycket habil Bordeaux med en fin tanninvägg som föreslår ett högre pris. Lite väl mycket gräddkola för min smak just nu, men det kanske tar sej? (86 p).

Leon Barral Faugeres 2007: Flytande gott. Som att tugga på en körsbär i likör med en påse stenkulor i munnen. Svalkande, låg alkohol, men också väldigt snällt. Passar inte alls till mat utan skall njutas under 2010 på en varm altan med salta tillbehör (87 p). Får hoppas att askmolnet drar vidare.

Le Rython d'Or 2008: Rhein-Silvaner från Valais i Schweiz. Väldigt tvålig uppenbarelse med burkchampinjon. Rätt hygglig koncentration, men udda och svåranvändbart (80 p)

Vieux Donjon 2001: Det bara fortsätter att leverera! Vilken underbar blandning av ren fräschhet och sadelmognad. Vår bästa tid är nu sjunger flaskorna i källaren (91 p)