Italiensk merlot

Det är onekligen ett underligt faktum att de dyraste vinerna i Toscana är tillverkade av merlot och inte sangiovese. Som om Fender skulle producera en Les Paul-kopia för det yttersta premiumsegmentet. Antalet italienska merlot som jag har provat är inte stort, och utfallet inte helt enhälligt. Petrolo Galatrona åkte i alla fall ganska rejält på pumpen senast. Doktorn bättrar på det hela med tre hemliga glas, med just den gemensamma nämnaren italiensk merlot.

Doktorn får ursäkta, för ett av glasen sopar banan med allt annat ikväll. Det är inget annat än utklassning, och då skall ni veta att det är inte kattskit med i provningen. Vinet i det tredje glaset är snubblande nära perfektion. Kolsvart och en stor stallig doft med inslag av menthol och smulad grillkol, kryddor. Smaken visar en viss sydländsk känsla med inslag av torkad frukt och rejält tryck - normalt sett inte attribut jag går igång på. Men här är det i fullständig balans med helheten. Trots en massiv koncentration är smakkänslan 110% fräscht. Vinet heter Dei Feudi San Gregorio Pàtrimo 2001. Allt under 95 poäng känns fel, så otroligt bra är det.

Vinet kommer från Kampanien i södra Italien, knappast ett område jag trodde stod för extraordinär kvalitet. Merlotrankorna som producerade dessa druvor planterades redan 1802. De finaste franska ekfaten gav stall och Bordeauxkänslan.

I glaset bredvid finns ett helt annat vin. Mer transparent, ljusrött i färgen. En del ek här också. Smak och doftprofilen går mer åt bärighet. En rejäl fruktsyra avrundar eftersmaken. Castello di Ama-stilen känns igen i denna l'Apparita 2000. Ytterst lätt extraherat, superrent och balanserat. Det är en farlig stil att ha när prislappen närmar sej 1000 kr och man riskerar att hamna bredvid en syditalienare. Ett bra vin (90p?) men med fel prislapp.

Det tredje glaset innehåller Falseco Montiano 1998. I detta gänget hänger det inte med alls, utan framstår som relativt enkelt och tunt.

En generell iakttagelse är i alla fall hur lagringståliga dessa viner är. Inget av vinerna framstod som ens i närheten av fullmognad. Inte illa av en druva som oftast blandas i för att mjuka upp sträva cabernetvarianter.