Rosé 2009: En nästan blekgul bagatell som inte har mycket gemensamt med Tempiers strama verk. Mycket simpel historia med skumbanan och jästfeeling (75 p).
Vannières Bandol 2007: Nästan kolsvart, tät rökig doft med tydlig ton av nya ekfat. Ett helt annat vin än den rustika Tempier. Jag försöker fråga om andelen nya fat, men madame slår detta ifrån sej. Jag får dock nästan Guigalvibbar av all ny ek. Tät heltäckningsmatta av mogna björnbär och riktigt strava tanniner. Hög alkohol rinner ner för glasets väggar. Alldeles för ungt men jag är lite tveksam. Inte olikt australiensiskt raketbränsle (85 p?).
Vannières Bandol 2006: Mycket mer balanserat vin med alla Bandolmarkörer som 2007:an saknade. Viss fatton men det sitter bättre ihop med vinet. Ett polerat vin med salmiak, läderhandskar och friska björnbär. Lite för tillpassat för min smak, men visst är detta ett av de bättre vinerna på hela resan (91 p).
Madame säger i en bisats att det är sonen som tagit över befälet i och ned 2007:an, och det kan nog bättre förklara stilskillnaden än meteorologin. Vi bunkrar således bara av 2006:an, men här finns det mängder av årgångar tillgängliga, ända tillbaka till 1983!
3 kommentarer:
Trevligt att höra, MMM. Men synd med kursändringen. Vad tog de för nollsexan?
Visst är det härligt med dessa Bandolproducenter. de flesta har årgångar ner till tidigt 90-tal och priset bra.
Vi besökte bl a Domaine de la Suffrene i början av sommaren och fick med några riktiga godingar.
Hittade 2006 Vannières Bandol på Carrefour för 16€.
Det måste varit ett dunderkap!
16 Euro var ett dunderkap, vi betalade 25 Euro pa plats!
Hittade lite info pa deras hemsida, och visst anvands det nya barriquer! Tror madame inte var helt uppdaterad.
Skicka en kommentar