Chateau Latour à Pomerol 1995

Min hjärna vill gärna koppla ihop bra vin med klassisk musik - gärna harmonisk musik från t.ex Mozart. Man hoppas varje gång ett bra vin korkas upp att en koppling skall uppstå och man skall känna basfiolerna och oboen upplösa alla specifika associationer om körsbär och eklagring.

Jag är rätt utschasad efter en veckas arbete med otillräcklig sömn - bebisen är egentligen ovanligt snäll men visst sover man i tre timmars pass varje natt. Sömnbristen gör att man blir ovanligt sugen på lite gott vin och mys utan prestationskrav.

Svärmor inhämtas traditionsenligt och en ryggbiff med rotsakslåda och rödvinssås tillagas till lite småsnack om finanskris och kommande orkanväder. Hur kan det komma sej att det inte finns en enda aktieanalytiker som har förutspått att några av världens största banker skall gå omkull? Under tiden serverar jag Georg Breuer Rielsing Charm 2007. Vinet är inköpt i Danmark och torde ingå i samma serie som Breuers Sauvage - Charm är samma vin fast i version halbtrocken. Vinet har en klar sötma och en viss skalbitterhet. Det är helt OK som fördrinksvin - men jag uppfattar sötman som något hög för ett halvtorrt vin och mineraliteten som frånvarande. Nja - Sauvage är faktiskt ett bättre vin! Jag gav 83 DKK - men oboerna tiger still.

Till huvudrätten har jag dekanterat ett vin som ingick i den blandade Bordeuaxlådan jag ropade in för ett tag sen på Vinforum.dk. Chateau Latour á Pomerol 1995 har begåvats med ett namn som rymmer ungefär allt av det dyraste man kan hitta i Bordeaux. Latour och Pomerol låter som en hel orkester i sej - men min förväntning på denna flaska är ganska låg. Travkungen har provat flera gånger men gav tummen ner när jag visade mitt inköp. Flaskan ser helt perfekt ut med hög nivå och intakt kork.

Vinet är ovanligt lätt och ger en tydlig Bordeauxkaraktär av cassis. Det finns en stallton, men jag undrar om det är hästar som bor där. Det känns mer som dynghög av gris eller ko. Smaken har en kraftig syra och eftersmaken är ganska kort. Detta vinet vinner många poäng på att vara helt fullmoget - men något stort vin är det inte. 86-88 poäng? Min gom hittar inga stråkkvartetter i alla fall - även om vinet funkar väldigt bra till maten.

Den lättande oboen i serenade of the winds hittas överraskande nog i kvällens avslutande whisky. Äntligen lättas man över den gråa dyngan och bilköerna i smaken av min egen Springbank Portwood 11 years. Jag börjar inse vilken guldgruva vi nördiga teknologer investerade i för 12 år sen...