Silvaner från Franken skall ha fenomenal lagringskapacitet - men så värst länge har ingen flaska lyckats överleva än så länge hos oss. Problemet är väl delvis att det är så himla gott - och mycket användbart. Vinet har stått i kylskåpet med skruvkorken på i tre dygn - som kanske kan ses som en snabbmognad.
Vinet avger en ganska kraftig "Poff" när jag öppnar skruvkorken. Har vinet börjat jäsa månntro? Lätt oroad så häller jag upp det lätt kylda vinet i ett Rielsingglas och provar. En karaktärisk jästton av päronsoda är det första som stiger ur glaset. Vinet är helt stilla - så någon jäsning kan det knappast handla om.
Doften är god men ganska enkelspårig - det kan man dock inte säga om smaken. I munnen är det fullt av mineral och blommighet - som i eftersmaken genomgår en metamorfos till rosépeppar och en viss bitter malörtston.
Tre dagar i öppnad flaska tror jag inte har gjort vinet direkt illa - även om det är svårt att veta. Skulle vara kul att prova ett Frankenvin någon gång med några år på nacken - men då får man nog hyra någon som kan gräva ner flaskan på slumpvist utvalt ställe. Vinet är alltför gott redan nu - och alltför användbart till en mängd olika "vardagsfestssituationer". Vår middag blev en inkokt lax med dillmajonäs - av en slump samma som Finare Vinare körde när de provade vinet - http://vinare.blogspot.com/2008/04/2006-juliusspital-wrzburger-stein.html.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar