På nyhetshyllan för september stod en för mej okänd tysk Riesling: Heribert Kerpen Riesling Auslese Wehlener Sonnenuhr 2001. Det såg inte ut som de hade sålt en enda flaska av detta vinet - hyllan var full och hade perfekt symmetri. Priset, 169 kr, kändes anständigt med tanke på läge och att det faktiskt redan var lite halvlagrat. Sen råkade vinet bli ännu billigare då den sömniga kassörskan tog första bästa Kerpenvinet i registret och slog in på bongen. Min moral sträcker sej inte till att rätta systemkassörskor.
En flaska inhandlades således och sen blev det googlande om vem denne Heribert egentligen var. Det visar sej vara ett medelstort familjjordbruk i Wehlen med ganska fina lägen i bl.a. Wehlener Sonnenuhr och Graacher Himmelreich. Bedömningarna är klart anständiga - om än en bit bakom de allra största namnen. Detta vinet klockar dock in på imponerande 92 WA poäng.
Doften är det minsann inget fel på! Det finns allt man önskar i form av ananas, petroleum och en homeopatisk dos av malkula. Smaken är också riktigt god med mer av pärontoner och en liten bitterhet. Det som gör att man känner att detta inte är ett J.J. Prümkvalitet är den något odistinkta syran - själva tältpinnen för vinet. Smaktältet säckar ihop en aning istället för att fara till väders. Men då jämför jag med ett vin som kostar minst det dubbla - så det är inte helt rättvist.
Jag betalar i alla fall hellre 169 kr för detta än 89 DKK för Breuers halvsöta saftsoppa "Charm". Trevligt men inget fynd kan man kanske sammanfatta det - om man inte råkar stöta på samma flegmatiska kassörska som jag.
Tillägg: Det diskuterades restsocker - så jag tog detta vinet till jobbet idag (3/10) och uppmätte glukoshalten till 25 g /liter. Analysen utförd på vårt biosensorsystem!
4 kommentarer:
Hansakompaniet är de kvardröjande flaskornas paradis! Vi gissar att du betalade för 2004 Wehlener Sonnenuhr Spätlese? (110 kr på rean).
Moralen ställs på övermäktiga prov ibland. Vad sägs om sex Marquise de la Tourette för 138 kr stycket? Eller åtta Barroche Fiancée för 257 kr flaskan. En svensk tiger!
Hur många gram restsocker bedömde du att det fanns i vinet?
Helt korrekt! 110 kr var priset.
Jag är ingen hejare på restsocker - men nog smakade detta ungefär som Spätlesekvalitet från någon av de bästa.
Bra "fynd"! Det gäller bara att hålla ordning på pokerfejset... Min bästa var när jag kom hem med Prüms goldkaspul - men fick betala för den vanliga. Iofs var färgen på kapsylen det enda som skiljde flaskorna.
Intressant. Vi provade Spätlesen i slutet av sommaren (dock betalade vi 145 SEK som var originalpriset). Det vinet smakade bra (och doftade!) bra, men visst saknades en del syra, struktur och "intresseväckare". Detta låter bättre. Men för 110 SEK skulle jag säga att även Spätlesen är köpvärd för den som gillar stilen. Fast namnet lovar lite mer än vinet ger. Prislappen är mer rättvisande.
Vackert, MMM! En enkel fråga får ett glasklart svar med hjälp av ett helt vanligt biosensorsystem. Så ska en slipsten dras... respekt!
Skicka en kommentar