Middag på Österlen

Efter en dags traskande längs kusten vid Brantevik samlas trupperna igen hemma i Doktorns stuga vid skymningen. Viner skall luftas och middagen skall fixas till. Nu hör det till saken att denna middagen har planerats i månadsvis, främst efter de viner vi har bestämt skall avtäckas.

Efter ett inledande glas av Barnaut NV champagne samlas vi runt ett färskt block anklever med Sauternesgelé och fikonmarmelad. Till detta öppnar jag den sista flaskan Moulin Touchais 1969. Det känns spännande att uppleva detta vinet till mat och i en huvudroll - jämfört med att prova det i en lång vertikalprovning.

Denna flaskan upplever jag som väsentligt annorlunda än den som vertikalprovades. Färgen är lätt gul och det finns inte ett spår av oxidation. Smaken är också väldigt fräsch med en ljuv tydlig syra blandat med mycket persikatoner och de där emsertabletterna. Det passar väl till anklevern - men jag undrar om inte denna flaskan saknar lite av den komplexitet som den förra hade. Den verkar helt enkelt så mycket yngre. Det passar helt perfekt till anklevern - men att säga att detta är ett stort vin är nog att dra det lite för långt.

Till mellanrätt brassar Doktorn på en rejäl omgång gåskrävor som blandas med rimmat fläsk och blandade salladsblad. Till det öppnas en Savigny-les-Beaune 1er Cru "Aux Vergelesses" 1996 från Simon Bize. Ett spännande vin för mej som just köpt en halvlåda av Simon Bize 2005 på SB. Detta är således den finaste Savigny'n som Bize gör - och nu dessutom med ett decennium på rygg bakom sej.

Jag känner med en gång igen den krossade graniten. Den som man kan ge sin högra hand för. Hallonfrukten är dovare och går mer mot jordgubb, allt blandat med inte helt angenäma animaliska toner av fermenterad grävling. Smaken är typisk Savigny = inget man bjuder BiB-pimplare på. Ljus syrlig frukt, jord och mossa, djurhudar och försurad insjöbotten. Jag gillar det skarpt.

Till huvudrätten, harsadel med skogssvamp, kommer kvällens riktiga clou på bordet. Denna flaska Mazi-Chambertin 1993 från Armand Rousseau ropades in gemensamt av mej och Doktorn strax före jul. Kungen av Chambertin från ett bra år!

Det är märkbart hur mycket kraftigare detta vinet är sin färg och struktur. Vinet är varmare och är betydligt mer lättdrucket av Savignyn. Precis som man hoppas är vinet helt perfekt moget, med smaker från bärskog till ekfat som är helt integrerade. Vi enas om att det är strålande gott, men att det kanske inte riktigt uppfyller våra vildaste fantasier. Hade nog hoppats på lite mer komplexitet och intensitet - men visst är det hårklyverier. Det är vin i världsklass men ändå i skuggan av Domaine Leroy.

Som avslutning delar vi upp det sista av Moulin Touchais till en bit Roquefort. Den snytingen fixar inte vinet som faller ner och spelar död. Drickes med fördel som efterrätt utan ost.