Uppsamlingsheat

Vissa flaskor hamnar lite vid sidan av - men är väl värda att dokumenteras ändå:

Som fördrink till kummelkvällen plockade vi upp en flaska av "kravallvinet": Hubertushof Trittenheimer Apotheke Riesling Spätlese 1988. Vinet som visade hur tunn vår fernissa av civilisation är.

Vinet känns väldigt ungt och fräscht för att vara mer än 20 år gammalt. Faktum är att vinet, trots ålderskillnaden, känns som en karbonkopia av den utmärkta Heinz Schmitt Longuicher Maximiner Herrenberg Spätlese 2001. Ett riktigt gott betyg således! Är vinupplevelsen tillräckligt unik för att för att motivera en stormning av kassalinjen? Hmmm..

Inte riktigt lika fräsch var den flaska Clos de l'Oratoire des Papes 1998 som vi provade igår kväll. Grovt, orent och med en illasittande starkvinston. Vinet kändes oxiderat och långt förbi alla drickfönster. Jag trodde nog att denna skulle vara på topp nu?

Efter provningen av Leroy AOC Bourgogne 2004 fick Travkungen blindprova en Léon Barral Jadis 2005. Ingen avundsvärd position att hamna efter ett vin som skulle få vilken fin-Bordeaux som helst att framstå som lantvin. Travkungen spikar vinet direkt (felaktigt) som en Rhône-Syrah.

Detta vinet har egentligen inget gemensamt med Jadis 2004, förutom en väldigt hög drickbarhet. Jadis 2004 var ett ganska lätt vin med sina smakeruptioner av knallpulver och mineraler. Jadis 2005 är en helt tät matta av bär och charkuterier - och det känns väldigt Syrahdominerat och därmed inte så unikt som 2004:an var. Knallpulvret lyser med sin frånvaro - men bären är kyliga och nysköljda och varje sipp känns som att sätta tänderna i en blandning av nyplockade blåbär och vindruvor. Inte överdrivet vinöst, men väldigt gott att bara dricka rätt upp och ner. Detta känns som ett vin som skall drickas på sin underbara frukt - och att oddsen för lagring kan vara tveksamma. Lätt kylt under ett blommande äppelträd - kan bli himmelskt.