Eftersom jag inte än är mogen för detta steget, kokar jag bort min sherry istället. För god sås blir det, oavsett vad man tycker om oxiderat starkvin. Och i såsen får gärna fina fisken simma, om man skall låna ett Larssonskt idiom.
Eftersom min kära hustru med anhang blandade grogg på mina Domaine Leflaive förra helgen får vi ta något vitt från den billiga hyllan i källaren, numera väl uppmärkt. En flaska från det senaste långtidssläppet - Blason de Bourgogne Mâcon-Villages 2008 och en flaska Brocard Chablis Domaine Sainte Claire 2007. I princip två buteljer Mâconvin för en flaska Chablis, men den prisskillnaden skall inte märkas mycket av.
Blason de Bourgogne Mâcon-Villages 2008: Rejält gul färg för att vara en Bourgogne. Doft av smörat rostat bröd, clementin och päron-MER. Doftar riktigt bra, smaken når inte upp i samma klass. Fin balans med syra, päron, hygglig mineralkänsla och precis lagom dos av malo. En aning kort, men ändå ett strålande vin för väldigt lite pengar (86 p).
Brocard Chablis Domaine Sainte Claire 2007: Vinvärldens Rammstein. Stålhård batterisyra och stenbrott. Väldigt svavlad doft i starten. Lite malplacerat till kvällens fisk, borde egentligen serverats till en plateau de fruits de mer eller ett klimatupplopp. Lite enformig smak av päron och tavelkrita, men ändå i en större och längre ram än vin 1. Lagring? (87 p). Fullständigt kompromisslöst och odrickbart enligt Leflaivegommen till vänster.
Brocard är som bekant i princip den enda leverantören av Chablis till Systembolaget, och det är lite synd. Enligt min relativt ringa erfarenhet av Chablis befinner sej Brocard i Chablis extremvänster. Det kan bli en aning anemiskt att dela en hel flaska, när allt kommer från en steriliserad ståltank.
5 kommentarer:
Ska vi tolka förra posten som ett steg närmare sherryberget? ;-)
Kanske kanske! Jag kommer säkert att sluta som sherry-ekvilibrist med ett ständigt mumlande "det dricks alldeles för lite sherry"
Visst är maconen något av ett fynd för priset. Jag tyckte dock att det fanns en del tropiska VV inslag i Santa Clairen som gjorde den lite mer "easy drinking" än vanligt ståltankstalibanstjut. Lagring lär nog hur som helst ge lite mer rondör om än inte slipa bort syrorna (se senaste inlägget på min sida).
/Erik
Jag hoppas att det inte stod Montrachet på groggvirket;-)
Hej!
E> Jag tror att den lilla sötman i såsen från sherryn gjorde att syran i Brocardvinet stod ut ännu mer. Systemet tycker vinet kan serveras som aperitif, men det är nog skaldjurstvång för att man skall få ut max från Sainte Claire.
Björn> Nog var Montrachet inblandat i namnen, och än med olika tillägg som Batard och Puligny 1er cru. Hon försökte välja de med billigast etikett - och själv satt jag på firmafest då. Sånt som händer - nu har jag delat upp källaren i "fritt att kröka" och "rör ej".
Skicka en kommentar