Léoville Poyferré 2001 vs. Beringer Private Reserve 2001 vs. lammracks. Léoville Poyferré 2001 har vi provat tidigare, och det borde vara en helt säker insats för kvällen. Jag har även provat Beringer Private Reserve, men dock bara i åldrade årgångar (tror det var 1991 vs 1992 den gången). I alla fall en av de vinupplevelser jag alltid kommer att minnas, otroligt bra viner båda två även om 1991:an var något vassare om jag minns rätt. Faktum är att nästan alla Napa-viner jag har provat har varit stora upplevelser - ofta vinet för kvällen även när det gömts bland massa gamla dyra Bordeauxer.
Léoville Poyferré 2001 förnekar sej inte. Nästan kolsvart i färgen, men med en antydan till mognad i kanten. Ahhhh. Vilken doft! Det doftar som i humidoren hos Brobergs. Släng in några cassisbär och en näve kolstybb. Smaken är tät men ändå väldigt polerad. I frågan om täthet är detta vinet inte långt från den helt galna och prematura 2003:an. Toppklass, och lätt den bästa 2001:an från Bordeaux jag har provat. Pontet Canet ligger en bra bit bakom här. Lite mer mognad och betyget kommer att stiga (93 p).
Beringer Private Reserve 2001 ser helt nytappad ut. Tät och purpurfärgad. Brandrök, mandelmassa och spearmint i doften. En enorm rökig ekvägg som känns ganska lik en bättre Guigal. Tät och primär cassissmak med hög lite stickig syra. Inget annat än ett mammutvin. Doften är faktiskt OK trots beskrivningen, men den täta smaken känns banal och klasslös. Känns obehagligt likt en blandning av Casillero del Diablo och Amon-Ra. Robert Parkers ande svävar som ett spöke i glaset. I närheten av Léoville Poyferré 2001 blir det i alla fall helt avklätt. Om jag hade fått vinet blint hade jag nog placerat det runt 87-88 poäng, för det är inte utan förtjänster trots allt.
Jag inser att jag är troligtvis den enda på hela klotet som har något negativt att säga om Beringer Private Reserve 2001. Kvällens iakttagelse stämmer också dåligt överens med den bild jag har av de äldre Private Reserve jag har provat. Kanske jag bara var för tidigt ute?
8 kommentarer:
Svårt att uttala sig om ett vin man inte provat, men gissningsvis var du för tidigt ute med BR PR 2001 - eller för sent ...
Jag var med på Judgment of Lidingö och tyckte BR PR 2004 var fantastisk, helt fantastisk - om än alldeles för ung.
http://frankofilen.blogspot.com/2009/09/judgment-of-lidingo-2009.html
Jag har sett artiklar, (kanske Livets Goda Napanummer) som rankat Beringer Private Reserve 2001, som deras bästa någonsin. Jag har druckit många äldre och gillat dem väldigt mycket. Jag har druckit Knights Valley 2001 och tyckt att den varit bra.
Jag såg också den artikeln i Livets Goda, och 100% av kommentarerna på Cellartracker är positiva. Jag tror det kan ha att göra med att Leoville Poyferre var så fruktansvärt bra att Beringer kom i bakvatten. Inte lätt att göra en absolut bedömning när det ena vinet är signifikant bättre.
Jag har några flaskor kvar, och jag tänkte inte ge upp så lätt. 10 år till så jäklar (kanske).
Kul läsning!
Varje gång jag själv gör "jämförande" provningar, utbryter en intressant diskussion. Helt klart är bordeauxvinerna i unga år mycket mer eleganta än de ofta massiva kalifornierna - det erfor vi bland annat på Judgement of Lidingö.
Det är kanske inte så lätt att avgöra hur en opulent, fruktpackad, fatkryddig och rejält tanninstrukturerad cabernet från Napa Valley kommer att utvecklas, om man inte har en god och lång erfarenhet av dem. Efter att i 20 års tid ha provat tusentals och åter tusentals kalifornier, lever jag med den uppfattningen att många av dem utvecklas långsammare än bordeauxvinerna de första 20 åren.
Beringer Private Reserve är ett av dessa viner, och årgång 2001 håller jag fortfarande som väldigt ung. Jag har haft den på ett 15-tal provningar och middagar de senaste 5 åren, och vinet har knappt rört på sig de åren. Efter 3-4 timmar i karaff börjar det nu hända saker.
I de vertikalprovningar jag har gjort med 2001 Private Reserve, har intensiteten, längden och texturen varit imponerande, men jag väntar fortfarande på att vinet ska öppna upp sig.
Hur mycket jag än tycker om vinet, tror jag att Léovillen hade slunkit ner snabbare i mig, idag.
Kul föresten med kommentaren om Knights Valley Cabernet Sauvignon. Det är ett lysnade vin för 200 kronor på beställningssortimentet.
Tror det är årgång 2005 som finns just nu.
Hej Michel (och ursäkta mitt sena svar),
Du har provat Beringer 2001 fler ggr än jag har druckit viner från USA... Trots min ringa erfarenhet måste jag hålla med om att lagringskapaciteten hos Napavinerna verkar vara minst i klass med Bordeaux. Och det är möjligt att ung Bordeaux är lite mer lättillgängligt (i alla fall mer lätt att förstå för en frankofil). Fast det finns 2001:or från Bordeaux som tiden har stått helt stilla med också (provade l'Eglise Clinet 2001 härom kvällen-inte antydan till mognad ens)
En av mina vinkompisar har en låda 2001 Clerc-Milon. Den är inte särskilt tillgänglig än.
Vi drack en 82:a Knights Valley för några år sedan, som vi fruktade var helt slut. Så var inte alls fallet. Det var fullt moget, (såklart) och en väldigt positiv upplevelse. Nu vet jag inte om de görs på samma sätt nuförtiden.
Ruso,
Jag har talat med både dåvarande vinmakare (1982) och nuvarande (vilket "i stort sett är detsamma") och sånär som på äldre stockar och ett klokare vingårdsartbete - vilket ger en bättre kvalitet på druvorna, såklart - har jäsning, maceration, lagring och blandning inte ändrats något alls under dessa 23 år.
Rätt cool....
Skicka en kommentar