Domaine Cauhapé Jurançon Sec 2005

När jag frågade min gode vän Doktorn om vad han ville ha för pseudonym på bloggen så föreslog jag Allmänläkaren - men det låter ju som något hämtat från Kalla Fakta. Så det fick bli Doktorn rätt och slätt. Han är en stor läromästare för mej när det gäller infektioner och exklusiva viner. Det han inte vet om vin är knappt värt att veta - och jag suger åt mej som en svamp av både hans vin och kunskap.

I kväll kommer Doktorn instormande med en vinflaska, övertäckt med en brun papperspåse. Här skall bloggaren få en rejäl nöt! Förra gången jag blev blindtestad fick jag ett vitt vin från Priorat tillverkat av bl.a. Pinot Noir. Det kan kanske inte bli svårare än så - men jag misstänker att det antagligen kommer att bli omöjligt idag också.

Vinet hälls upp i Riedels Rieslingglas och är gyllengult i färgen. En snabb sniff i glaset räcker för att jag skall känna mej ganska tvärsäker - Sauternes! En kraftig och fin Botrytiskaraktär stiger ur glaset. Doktorn övar på sitt pokerfejs när jag tar första smutten. Vinet är fullständigt kruttorrt och där rök den enkla lösningen.

Vinet är väldigt aromatiskt med olika kryddor, lite saffran, lite citrus. Det är eldigt i munnen - nästan så man får en känsla av chili. Eftersmaken är lite bitter - ungefär som i Rousanneviner. Jag tycker detta vinet luktar som en Sauternes - smakar som en Pinot Gris och med en eftersmak av Rousanne. Jag hissar vit flagg och kastar in handuken - detta har jag inte en aning om. Jag säger Frankrike - men mer än så går inte.

Vinet är en Domaine Cauhapé Jurançon Sec 2005 (SB 97788). Detta vinet är tillverkat på sent skördade druvor av sorten Petit Manseng vid foten av Pyrenéerna. Druvorna får ibland hänga kvar på stockarna ända fram till januari för att de skall få den rätta nivån av socker och ädelröta. Så är det i alla fall för de söta vinerna från Jurançon - hur länge druvorna till kvällens vin har torkat vet jag inte.

Det är ett gott vin - men jag är nästan lite chockad av hur annorlunda det är. Det är säkerligen ett bra matvin - eldigheten och bitterheten tar lite väl stor plats för att dricka vinet rätt upp och ner. Det är dock inte det minsta jolmigt - som det Rousannevinet vi provade för ett tag sen. Ostvin?? Ännu en vit fläck på min karta uppklarad - detta borde jag känna igen nästa gång jag famlar vid gränsen till Baskien. Jurançon, I presume.