Amarone som vi känner det är ingen speciellt gammal företeelse. Att göra vin på torkade druvor är dock en väldigt gammal tradition i Valpolicella - men då av den söta typen Recioto della Valpolicella. Enligt myten skapades amarone den gången jäsningen av Recioton gick för långt så att allt socker tog slut. Kan detta ha varit runt 1970?
Jag är ingen stor Amaronefantast heller - men det finns några situationer där det passar ypperligt. Ikväll sitter vi på altanen och smälter ner en avverkad hög med kräftor med en extremt kladdig kladdkaka fylld med smält Valrhona. Amaroneläge!
Alighieri Vaio Armaron 2003 (SB 2419) är en av de amarone som man kan få tag i nästan alla systembolagsbutiker. Detta vinet fick Kronstam att dela ut full pott i Allt Om Vin, 5 stjärnor och tre utropstecken = "minne för livet" (skumt system!). Ett minne för livet låter ju spännande så jag slog till på ett par flaskor - detta är den första vi öppnar.
Vinet har en djupröd, relativt lätt färg (för Amarone). Doften är fin och fruktig med toner av fikon och körsbär med lite fattoner och choklad på toppen. Smaken överraskar mej - detta vinet har en kylig elegans. Det finns absolut ingenting av den alkoholstarka unkenhet som man tyvärr ofta hittar i Amarone. 15.5% alkohol är som borttrollade. Elegant, sofistikerat och rent som ädlaste källvatten - men alldeles för ungt. Detta kommer att bli en kioskvältare med 10 år till i källaren. Ännu ett vin att sätta hänglås på således...
6 kommentarer:
(A:) Hej, är inte heller någon stor Amarone-fantast men drack detta vin för några veckor sedan tillsammans med en riktigt god parmesan köpt på plats i IT.
Håller helt med dig om att detta är ett riktigt bra vin. Jag köper fler flaskor för källaren (och någon extra för relativt snar konsumtion. Några timmar i karaffen och det smakar mer redan nu...).
Vi gjorde verkligen livet svårt för vår flaska - drog korken precis innan och drack det dessutom utomhus. Ändå presterade det väldigt väl. Jag skall också lägga ner ett par till för framtiden.
Hej och tack för en mycket läsvärd blogg. Jag kan inte låta bli att förundras över att det inte finns en enda amarone-fantast bland svenska vin-bloggare. Nästan varenda inlägg om Amarone finns det en sådan brasklapp. Under sommarens Italienvistelse fick jag möjlighet att prova ett par äldre årgångar av Vaio Amaron och blev verkligen imponerad. Men visst är det gott redan nu. F ö så var de flesta Amarone-viner hos lokala vinhandlare ofta 20 - 30% dyrare jämfört med svenska priser.
Jag tycker dels att det finns ganska mycket dålig amarone och att det dessutom har en kraftigt begränsat användningsområde. Men med rätt vin i glaset och en perfekt parmesan på tallriken är det svårslaget.
Det är väl också lite grann av ett nybörjarvin med sin restsötma (riktig eller imaginär), fylliga alkohol och frånvaro av träningskrävande tanniner eller syror.
Vaio Armaron var definitiv en av de bättre jag provat - kanske den bästa!
Javisst, precis så är det, jag håller med på alla punkter. Att vinet är lättgillat gör det ju varken dåligt eller ointressant. Inget jag längtar efter ofta men bra amarone vid rätt tillfälle och i rätt sammanhang är svårslaget om än ohippt.
Appropå Amaronefantaster, kolla in på http://www.clubamarone.se , där hittar ni likasinnade tror jag..
Skicka en kommentar