Château Barrèjat 2002

Om höga tanniner hade varit en OS-gren hade kvällens vin varit en stekhet guldkandidat, trots erkänt duktiga medtävlare från Madiran som Bouscassé Vieille Vignes och Montus. Det var i alla fall en lätt masochistisk upplevelse senaste vi provade Château Barrèjat Cuvée des Vieux Ceps 2002.

Vinet är inköpt på systembolaget någon gång under 2004-2005 för en hundring per styck, och nu tar vi den sista flaskan. Jag laddar upp för detta vinet genom att tina de sista Kobebiffarna och vispa ihop en egen bearnaisesås. Det senare känns alltid som ett lotteri. Det är inga speciellt kluriga moment eller ingredienser - men resultatet blir olika varje gång man ger sej på det. Det ser ut och smakar som att kvällens version blev en av de mer lyckade.

Vinet är tätt som oxblod när det åker i karaffen - och det doftar ljuvligt av fin fransk ekbehandling, mörka bär och krossad sten. Det är riktigt fin klass på detta doft! Jag tar en provsipp till såsvispningen och tanninerna säger freeze till kindmuskulaturen. Detta är fortfarande extremt tanninhaltigt trots två år till i källaren. Smaken har samma Bordeauxtendenser som doften antyder - men allting känns bara lite mer grovt tillyxat än originalet. Lite blod och järn, en hel del mörk frukt och så den rostade fatkaraktären. För sina pengar är det en riktig liten pärla, och det klarar väl att tränga igenom en sås med 80% fett.

Denis Capmartin stod för vinmakeriet. 80% Tannat och 20% Cabernet Sauvignon/Franc. Druvorna sägs komma från stockar som är mellan 80 - 200 år (enligt etiketten)! Kanske Napoleon drack vin från dessa rankor?

P.S Jag tar en sipp av den fördömda Allesverlorenflaskan från föregående post. Det känns som vinet har ryckt upp sej en hel del i smaken - och nu känns det inte speciellt orent och Bretthaltigt. En del fina och klara Syrahtoner dyker upp trots allt. Däremot har doften regrederat från rökt makrill till sura eftersläckningstoner. Som regn på en gammal majbrasa. Nu får den uttrycka sin karaktär i Malmös avloppsystem D.S.