Väl i soffan erbjuds hon ett glas av Georg Breuer Riesling Sauvage 2007. Vi var ganska skeptiska till detta vinet förra gången - men nu är det ny årgång och nya givar. Nu faller det oss bättre på läppen. Nu försvarar det sin prislapp med en tydlig stenrökskaraktär, citrus och fläder. Fin syra och en minimal antydan till fruktsötma. Det är inte på något sätt enastående - men kan bli ett säkert fördrinksvin under vintern.
Till kvällens pasta öppnar jag en Castello di Querceto Il Picchio 2003 Chianti Classico. Vinet är inköpt på plats under vår resa i Toscana under 2007. Detta vinet var det som imponerade mest på oss - trots att det inte på något sätt var det dyraste i sortimentet. Vinet innehåller 100% Sangiovese, av en klon de kallar Sangiovese Grosso. Nu tar vi den första flaskan och hoppas på en fin upplevelse!
Direkt efter dekantering så har vinet en direkt frånvarande doft. Det kan lika gärna vara kranvatten i karaffen. Doften tar sej under kvällen, men blir aldrig något nämnvärt.
Jag fattar inte alls vad vi såg i detta vinet när vi smakade det på Querceto. Smaken har starka drag av torkad frukt och en bränd ton som mynnar ut i en viss stickighet. Tanninerna bråkar i bakgrunden och jag kan ge mej den på att detta vin har en viss restsötma. Jag tycker mest det smakar dålig amarone som ger mej halsbränna. Skadat av den varma årgången?
2 kommentarer:
Hej MMM
Jag drack samma vin i vintras och blev klart imponerad av det. Jag för (sedan årtionden) inga provningsanteckningar, och har inga detaljminnen av vinet, men det var stramt och välstrukturerat, som en bra Chianti skall vara. Alla bitar var på plats. Jag har (haft?) klara förväntningar på fortsatt utveckling mot ett riktigt bra vin med långt liv.
Det är uppenbarligen tid att prova nästa flaska. Tror Du att vinet gått in i en sluten och tråkig fas eller blir det inte bättre? Eller kanske uttryckte vinet i kväll bara sin åsikt om de asocialas sociala samkväm, som f.n. pågår i Malmö?
Jag fick det att låta som om vinet var odrickbart - och så var verkligen inte fallet. Vinet hade en del goda förtjänster som en klart koncentrerad stil och fin ek. Vinets totala uppenbarelse kändes fel - jag dricker t.ex hellre Marchese Antinori alla dar i veckan för mindre pengar (tror jag betalade 20-25 euro?).
Min överdrivet dåliga recension var säkert en effekt av besvikelsen över vinet samt en viss irritation över att jag fick åka runt Malmö i två mil för att komma undan marxist-leninisternas floskelparad.
Jag har några flaskor kvar, och jag tänker låta de ligga ett tag nu. Sen kan det nog vara läge att ta ut en flaska i en direkt jämförelse med några andra Chianti.
Skicka en kommentar