Men till en rätt hårt grillad ryggbiff med parmesanslängda gnocchi känns det läge att röra toscanahyllan igen. Jag är dock beredd på att hämta upp något nytt, för min statistik på Castello di Querceto är inte vacker. Tre-noll till slasken om jag minns rätt. Men tiden går, flaskorna (inköpta på plats) bli äldre och jag blir visare (möjligen). Och så lär man sej vad som fungerar och inte. Senast vi drack detta stod det spaghetti bolognese på bordet - och krocken mellan tomatsötman och syran i vinet var inte vacker (en väldigt svår vinrätt överhuvudtaget).
Castello di Querceto Chianti Classico Riserva "Il Picchio" 2003 är ett "single vineyard" vin innehållandes 92% sangiovese och 8% canaiolo. 12 månader i barriquer får anses vara modest ekbehandling jämfört med mycket annat i Toscana. 13.5% alkohol. Initialt har vinet en ganska tråkig dov portvinsdoft, och mina värsta farhågor verkar besannas. Men vinet förändras enormt i karaffen, det mörka dova lättar upp och vinet får en härlig lätt Castello di Ama touch.
Det doftar köttsaft på varmt grillgaller med halvbrända rosmarinkvistar. Precis som det det stora köttstycket med ben som jag åt på trattorian i Greve (minns ej namnet på rätten). En ljuvligt köttig och örtig doft. De franska barriquerna ger en Bordeauxtouch. Smaken är fortfarande ganska tuff, men med en fin balans av den mogna körsbärsfrukten, det ljusa örtiga och avslipade ekfat. Det är imponerande att se hur alla italienska smaker i maten fångas upp i vinet.
En mycket glad överraskning, och det är lika bra att ta fram tummen (90 p).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar