La Chapelle 2003 vs La Bernardine 1990

Travcirkusen drar till Jägersro och jag och Travkungen har laddat med tips och reda kontanter. Precis innan avfärd till travbanan öppnar himlen sej. Skall vi verkligen stå i ösregn och dricka svindyr BiB ur plastglas? Eller skall vi ge fanken i hästarna och bara prova vin istället? Vi stannar hemma och tar upp ett hemligt vin var från gömmorna:


Mitt vin: Jaboulet Hermitage La Chapelle 2003
Etiketten lyser med en stolt historia - länge ansett som ett av världens bästa viner. Men vad hände egentligen efter 1990? Poäng och pris har haft ett nära nog konstant fall sedan dess. Lite intressant att notera att Parker och Neil Martin har extremt olika åsiker om detta vin årgång 2003. När Parker delar ut 95+ klagar Neil på alkohol och ger endast 85-87 poäng.

Vinet är purpurfärgat med en stor köttig inälvsdoft, lite mint och en knivsudd blåbär. Rätt Syrahtypisk helt enkelt. Ganska enkel i smaken, lite alkoholvarm och mjuk. Jag stör mej inte direkt på alkoholen här, men det beror nog på att man är helt avtrubbad av Chateauneufen i glaset bredvid. Travkungen tror att detta är en S:t Joseph med några år på nacken. Ett oförargligt vin som inte lämnar några spår av storhet och genialitet, men rätt gott att bara dricka (87 p). Jag tror minsann att Neil hade rätt denna gången.

Travkungens vin: Chapoutier Chateauneuf-du-Pape La Bernardine 1990. Mycket mogen färg och tydligt over-the-hill i doften. Det känns lite underligt eftersom smaken fortfarande är väldigt tät. Tydlig sötma, hög alkohol och låg syra. Som en kvarglömd skål godis på en långvårdsavdelning. Först besynnerligt - sedan vedervärdigt (65 p).