200:e inlägget skulle firas

En solklar efterkonstruktion - eftersom jag såg att det var 200:e inlägget först när jag startade upp Blogger idag. Men något sätt får man förklara den massiva mängd vinflaskor som korkades upp av mej och svärfar igår. Några skrivna noter var det inte tal om, men en uppfattning av varje vin kan man bjuda på för ordningens skull:

Lit de Parade

Bestheim Cremant d'Alsace Brut Rosé
Drottningen av budgetbubbel för tillfället. Lite jordgubb - rabarberaktig. Oerhört lättdrycket i sin halvtorra stil, nästan som en törstsläckare. Bagatellartat, men lyfter mungiporna på vilken gäst som helst (82 p).

Saint Clair Pioneer Block 3 "43 degrees" Sauvignon Blanc 2008
Jag hade väntat mej en kattpisschock, och det fick vi också. Lite oväntat fanns det också en tyngre aromatik, lite myskaktigt. Rent och med en lång finish - men jag ryggar tillbaka. Ett vin som detta kräver stenrök och rakbladssyra. Det snubblar farligt nära jolmigt (78 p). 1-0 till Frankrike.

Dr Loosen Graacher Himmelreich Spätlese 2007
Jättefin typisk mosel spätlese, mycket uppskattad bland gästerna efter den lite svårtuggade nya zeeländaren. Jag har hamnat lite i bakvatten med denna typ av vin - har svårt att varken bli begeistrad eller upprörd. Allt smakar ungefär likadant, och det är bara snällt snällt snällt (85 p). Får kanske öppna en Müller snart för att återfå tron.

Würzburger Stein Silvaner Kabinett 2007
För mej var detta en klar uppryckning, och en kort vila i källaren har gjort detta vinet gott. Väldigt illustrativt att servera detta efter spätlesen - jag tycker detta har ett helt annat bett, balans och komplexitet. Men det är jag rätt ensam om denna kväll (88 p).

Marchese Antinori Riserva 2001
Här smällde det till rejält. Jisses vad detta har utvecklats väl av lagring. Nu är det helt nattsvart, sammetslent med massor av mognadstoner. En gigantisk fällning ligger också kvar i flaskan. Cabernet Sauvignondelen bidrar med en tydlig cederton som jag inte känt tidigare. Syran, som tidigare var en belastning för denna årgången, ligger som en nödvändig ljus ton över all läder, kaffe och plommonchoklad (91 p).

Castello di Brolio 2001
Lättare i färgen, högre syra och mer tanniner än Antinorivinet. Ingen fällning alls i flaskan. Grundsmaken är ganska lik det föregående, men detta är inte i närheten av samma mognadsgrad. Helt enkelt inte redo att drickas än. Riktigt fin klass, men får finna sej i att spela andrafiolen ikväll (89 p). Hoppas att koncentrationen räcker för längre lagring?