Ängavallen

Ängavallens gård ligger mellan Malmö och Trelleborg, och är framförallt en gård för ekologisk uppfödning av grisar. Glada linderödsgrisar som bökar upp rötter och mask är också det som möter oss när vi anländer till gården. Gården är en multiförrättning med gårdsbutik av glada döda grisar, restaurang och hotell. Ikväll besöker vi restaurangen för första gången, men vi har varit någon enstaka gång och handlat griskött i butiken. Tyvärr har det aldrig varit någon succé i vårt kök - men många vittnar om den höga kvaliteten.

Förrätt 1: Ekologisk sparrissoppa med sparrisgelé och löjrom. Löjligt gott. Vinet heter 2008 Geyershof Grüner Veltliner. Fin typisk GV med toner av rostade pinjenötter. Löjligt bra matchning med maten också (89 p).

Förrätt 2: Varmrökt laxkub med fänkålscreme. Låter simpelt men är i Michelinklass med tryffelsmör på toppen. Vinet blåser i alla fall mej iväg till himmelriket: 2007 Wittmann Riesling Trocken Rheinhessen. Jisses vilket vin, det smakar i minuter. Massiva mineraler, petroluem, komplexa citrusoljor (92 p). Var kan man köpa detta?

Varmrätt: Variation på Ängavallens gris med försommarprimörer och ramslökssås. Igen så är jag inte alls imponerad av köttet. Det är torrt och smaklöst. Är det något fel på mej? Kräver jag skavda antibiotikagrisar? Vinet heter 2003 Il Conventino Vino Nobile di Montepulciano. För kraftfullt för maten, känns lite alkoholstarkt - men är fullt passabelt. (87 p).

Efterrätt: Symfoni på rabarber. Mycket smakfullt utfört med kaneltoner i både glass och soppa. Vinet: Heaven on Earth Muscat, Sydafrika. Nej, det är inte himmelriket. Känns fullständigt mättat med socker, brända russin och låga syror. Speciellt till de ganska syrliga rabarberna blir sötman tandvärksframkallande (78 p).

Några plumpar i protokollet - men sammantaget är jag positivt överraskad. Hade vi gått hem efter den andra förrätten hade jag mailat till guiden direkt.