Domaine Charvin Chateauneuf du Pape 2003

Årets Wine Spectatorlista över årets mest "spännande" viner är ute på stan - och det var kanske inga stora överraskningar i den absoluta toppen. Listans relevans är ganska låg, och viner som alltid är bra blir liksom aldrig aktuella för listan. Årets skräll måste vara att Seghesios standard-Zinfandel tuffar in på en tiondeplats på listan. Någon som testat?

Kvällens vin, Domaine Charvin Chateauneuf du Pape 2003 vin uppmärksammades med en 13:e plats i WS lista för 2006, med imponerade 96 Sucklingpoäng. Vi har druckit en del Cotes du Rhone från Charvin tidigare, men detta blir faktiskt första gången vi ger oss på deras Chateauneuf.

Charvin gör endast en cuvée av Chateauneuf (dvs inga prestigecuvéer), och den innehåller normalt c:a 80% grenache, 15% Syrah och 5% Mourvèdre/Vaccarèse. Charvin använder ingen ek överhuvudtaget, och kan väl totalt sett anses som en av traditionalisterna i området. Jag köpte en hel låda på Vinforum för ett tag sen - och nu bänder vi upp lådan (nåväl - den är bara i papp). Starten på en lång kärlekshistoria? Inga konstigheter i köket = entrecôte, sås och potatis.



Vinet är lite burgundiskt i färgen, lätt beslöjad av fint sediment. Doften är helt otrolig redan i karaffen. Jag kan nog säga att detta är den bäst doftande Chateauneuf jag någonsin har erfarit. Det som ångar ur glaset är dock inte entydligt Chateauneuf - en viss stallton, vinbär och plommonfrukt hade nog kunnat lura mej norrut om det inte vore för färgen. Summan av det hela får mej dock att bara blunda och skriva under på Sucklings extremt höga poäng. Det är väldigt förnämt och väldigt franskt i anslaget.

Smaken visar en helt annan sida - och bekräftar 2003-misstanken att detta är ett monstervin som borde få sovmorgon ett tag till. Vinet är väldigt kraftfullt och kanske inte helt balanserat med en ruskig tanninnivå och hög alkohol. Det finns en hel del av den där hallonfrukten som jag förknippar med grenache, men också lite köttiga inslag som räddar vinet från hallonbåtsdöden (Janasse Chaupin i gott minne).

Sammanfattningsvis så ger jag nästan full pott för doften, som är helt sagolik. Smaken blir lite påfrestande i längden just nu och vi avslutar inte flaskan ikväll. Vinet är både kanonbra och oroande på samma gång - och totalt sett så knuffar den inte ner Bosquet des Papes 1998 från min Chateauneuftron.

(Dagen efter har vinet fullständigt kantrat över och tanninerna påminner mest om mannagrynsgröt. Av doften återstår intet. Detta kan bli hur bra som helst med mer tid i källaren, men helt säker är jag inte.)