Det är ett enkelt men fullgott vin, med stark ekfatkaraktär. Det är som sagt inget fel på vinet, men det känns som en underlig matchning till löjrommens mildhet. Är det som att sätta in Christer Sjögren i en kammarensemble?
Till huvudrätt kommer det in en renfilé med potatis och svampbakelse på en spegel av hårt reducerat rödvin och svarta vinbär. Köttet är helt perfekt tillagat och rätten gör stort intryck på våra långväga gäster. Tänk att äta upp tomtens fortskaffningsmedel - strax före jul! Till detta serveras en Saint Gayan Gigondas 2003.
Helt och hållet min stil! Tätt djuprött i färgen med vissa mognadstoner. Fin ekfatskarakär med mogna och lite multnande toner av höstlöv och tryffel blandat med djup och ren körsbärsfruktighet. Passar som hand i handske till maten. Säljs via BS, och kan vara värd att kolla upp igen!
Till dessert kommer det in något så enkelt som vaniljglass med varma hjortron. Till det serveras ett sydafrikanskt portvin från Allesverloren. Eftersom jag och portvin har ganska svårt för varandra avstår jag en bedömning.
Totalt sett hade vi det väldigt trevligt, och servicen var alldeles lagom uppsträckt och uppmärksam. Varenda detalj som kom in på tallriken var helt perfekt tillagad och av perfekt kvalitet. Men visst måste köksmästaren gått på tomgång när han komponerade menyn? Det var bara enkla, säkra (och förvisso goda) kort som spelades ut. Det krävs nog något besök till för att vara säker - men det känns som Årstiderna har hamnat lite i bakvattnet av restauranger som Trappaner och Blooms. Å andra sidan var detta hundra gånger bättre än maten på S:t Markus Vinkällare. Det är synd på den rara vinlistan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar