Clerc Milon 1989

Vätskenivån eller ullagen i äldre flaskor beror på många saker, men ålder, kvalitet på kork och lagringsförhållanden nämns som de vanligaste. Helt klart är att det finns en "normal kurva" på hur mycket vin som dunstar ur en flaska genom decennierna. Lika dåligt som en B-nivå är på en tio år gammal flaska, lika misstänksamt är det om en Latour 1961 kommer ut på marknaden med perfekt A-nivå...

Kvällens flaska är egentligen den enda flaska som jag har köpt på Vinforum.dk, där det verkliga skicket inte har stämt överens med auktionsbeskrivningen. I denna flaskan har nivån sjunkit med c:a 4 cm - vilket är för mycket för ett 19 år gammalt vin - och definitivt för mycket för att betecknas "perfekt skick". Misstanken att korken inte mår så bra bekräftas när jag skall dekantera vinet - korken sitter helt lös i flaskan. Finns inget att göra annat än att trycka ner den i flaskan och snabbt hälla över vinet i en karaff.

Sen utspelar sej en kamp mellan det goda och den onda, som hade passat vilken rollspelsförening som helst. Men de mörka krafterna, här spelade av papplåda och källare, förintas till slut helt av en fantastiskt mogen frukt och cigarrlåda. Två timmar senare när jag häller upp vinet i Doktorns glas finns det inga defekter kvar alls i karaffen.

Ahhh - doften är helt magiskt komplex. Det går nästan att hitta vad man vill i doften, men jag tycker att den fullmogna cabernetfrukten går ihop med lite asiatiska kryddor, lite citrusskal, lite rökt fisk (?) och en del hästgödsel. Alltsammans inbakat i en ädel cigarrlåda, innehållande halvrökta Cohibas. Frågan är om detta inte är en kandidat för Bästa Bordeauxdoft 2008.

Om doften når 95 poängsnivåer, så klarar inte riktigt smaken att hänga med. Här har nog misshandeln av vinet satt spår trots allt. Smaken är betydligt slankare än vad man hade kunnat vänta sej, och frukten känns lite tunn. Dock väldigt elegant och ädelt! Clerc Milon ingår i samma ägarkonglomerat som Mouton Rothschild och d'Armailhac. Man kan undra om inte baronen fått tag på ett dåligt korkparti i slutet på -80-talet, för den Mouton Rothschild 1989 vi provade hade också en undermålig kork. I vilket fall som helst håller jag Clerc Milon som överlägsen i 1989-horisontalen.

När vinet tar slut häller jag upp en panikluftad Chateau Bouscassé 2005 . Jag vill gärna se vad Doktorn tycker om detta vin som jag hyllade så våldsamt senast. Inte lätt att komma efter en mogen Bordeaux - men vinet klarar sej förvånansvärt bra. Jag är kanske inte lika överväldigad som senast - och nu framstår vinet som väldigt ekat. Doften är dominerad av smörkola, som jag inte hittade senast. Ändock - ett strålande vin med fantastisk koncentration och renhet. Jag bara måste lägga ner några flaskor i källaren!