Bosquet des Papes 1998

När jag doftar på kvällens vin lämnar jag amorteringar och smutstvätt och landar i barndomens självplock på farbror Hildings jordgubbsplantage utanför Skillinge. Han spelade tydligen bort hela gården på trav senare, men doften av undervegetation och solsvedda jordgubbar sitter kvar.

Vinet är en Bosquet des Papes Cuvée Chantemerle 1998. Fredagens halvhjärtade arbetsinsats avslutas med ett besök på vår halvusla ICA-affär som dock hade jättefina italienska trattkantareller. Om någon biolog läser detta får ni gärna berätta hur ICA kan sälja kantereller och superfina äpplen från Italien i januari.

Vinet suppleras med stekta ankbröst och Puy-linser uppblandade med nämnda kantareller. Ett helt riktigt val skall det visa sej.

Vinet har en ganska bastant fällning som dekanteras bort- i övrigt ser vinet ganska tätt ut för att vara en Chateauneuf. Doften har ett visst Brettanslag blandat med barndomens jordgubbsfält och en acceptabel ton av hallonbrandy. Smaken är fortfarande ganska ungdomlig med tilltagen syra och tanninbett. Eftersmaken är superlång, lätt alkoholhaltig (13.5%), vitpepprig - men i slutet landar vinet trots allt i jordgubbsfältet. Mat-vin matchningen är en fullständig fullträff. När jag läser anteckningarna så låter det som ett vin jag vanligtvis sågar - men balansen i detta vin är extraordinär. Jag som, trots allt, har en ganska begränsad erfarenhet av god Chateauneuf står och velar: Är detta den bästa Chateauneuf jag har smakat? Det står och väger mellan detta vin och den vanliga Bosquet des Papes 1998 som avverkade Beaucastel 1990 som en motorsåg i julgransplanteringen. Det är målfoto, men jag tror faktiskt att den vanliga tappningen är en halvpoäng vassare. Det är i alla fall skönt med en vin som får mej att återfå tron på Chateauneuf. 1998 måste varit en fullständig fullträff för Bosquet - och vinet är en gudadryck till svampen och ankbröstet. Inköpt på auktion för 200 DKK i våras. 91 poäng med potential för en-två poäng till.