Vinet har en äppelkindad färg och en mustig ton av äpplen och emsertabletter i doften. Smaken är väldigt komplex med en klar ton av oxidation (sherry?), nämnda emsertabletter, vaxljus - men också en kindbitande syra som kantrar över vinet till de intressantas skara. Den höga alkoholhalten gör vinet oljigt och lite hettande i munnen.
Jag är något ambivalent. Detta är hög kvalitet, ingen tvekan - men samtidigt ett vin som säkerligen kräver tillvänjning och något mer kompetent matmatchning. Ingen rekorderlig päronsoda à la Breuer Sauvage. Jag är vanligtvis allergisk mot äppelskruttsvin och detta är precis på gränsen. Matmatchningen är heaven and hell. Misosoppan fungerar utmärkt. Ingefäran en katastrof. De däringa rullarna med sesamfrön en njutning.
2 kommentarer:
Jag har följt Domaine Cauhapé i minst 12 år, och känner inte igen den äppelnyans du nämner. Högst troligt har du öppnat en dålig flaska. Petit Manseng, och dess mindre aromatiska släktning Gros Manseng, har i sig inga äppelkaraktärer. Frisk syra brukar de ha, och vax och en känsla av viskositet från alkohol, glycerol och intensitet också, men frukten ska vara generös åt det tropiska hållet till.
En del fatjästa viner kan emellertid få en svagt äpplig nyans, just för den oxidativa vinmakningens skull.
Hoppas du får bättre tur med nästa flaska - jag är absolut förtjust i Jurancon, och Domaine Cauhapé, som är en av de bättre i distriktet. Missa inte deras söta viner. De kan vara fantastiska!
Jag har druckit detta vin tidigare, och jag tror nog att du har rätt: denna flaskan var nog inte helt hundra. Håller med att man får väldigt mycket kvalitet för pengarna i vanliga fall - så jag får på det igen!
Skicka en kommentar