En mycket udda doft som påminner om Fernet Branca i maskopi med nyslaget hö och torkande tuschpenna. Smaken är lätt bitter, också till viss del påminnande om Fernet Branca. Väldigt mycket gröna örtiga toner är det som definierar detta vinet. Det finns en vinbärsaktig frukt och en hel del unga, rätt kantiga, tanniner. Men absolut ingen restsötma. Jag är helt förlorad - tycker nog ändå att vinet hör hemma i Frankrike. Det enda jag kan säga är att vinet kommer från en region som definitivt inte tillhör någon av de stora. Men ikväll reser vi långt - ända till Thelema i Sydafrika. Rättare sagt Thelema Mint Cabernet Sauvignon 2004.
Historien bakom detta vinet var att Thelema kom på att druvorna från en viss del av vingården smakade intensivt av mint. Detta vinet är gjort enbart på dessa druvor, och skall således smaka extremt mintigt. Jag tycker inte att den medicinalt örtiga smaken är på pricken lik mint, men fair enough. Vinet är nog mer en intressant övning än en stor njutning, även om vinet utvecklas väl i glaset under ett par timmar (87 p).
Jag vet inte om Doktorn vill boosta mitt självförtroende, för nästa vin är verkligen min hemmabana. Ung Syrah från norra Rhône. Frågan är bara om det är St Joseph eller Crozes-Hermitage. Vinerna från St Joseph är ofta lite mer rödmulliga och mer drickgoda, än de stramare och mer "kalla" från Crozes-Hermitage. Detta ligger någonstans mitt i mellan, och jag gissar naturligtvis fel.
Det har alla attribut av en typisk Syrah. Lite slappt i kanterna jämfört med Graillot, men väldigt gott. Ett vin som detta kan jag gå och längta efter ibland! Vinet är en Gilles Robin S:t Joseph Cuvée André Péalat 2005. Givet den mjuka behagliga strukturen är jag lite tveksam till någon större lagringskapacitet, och varför vänta när det smakar så gott nu! (88 p)
6 kommentarer:
Engelskans mint=mynta är ju inte detsamma som det vi på svenska normalt kallar mint, dvs syntetiskt framställd mentol. Därmed är nog din förnimmelse av örtighet inte alls så tokig (engelska wikipedia anser doft och smak av mynta vara "pleasant, warm, fresh, aromatic, sweet). Själv tycker jag The Mint är ett riktigt bra vin med god utvecklingspotential som står upp utmärkt mot t.ex. robusta köttgrytor.
Trodde du det skulle smaka mint? Ha ha det var bland det roligaste jag läst på länge
Anonym> Glad att kunna roa. Det är väl knappast ovanligt med tydlig mintsmak på vin - ta vilken aussie-shiraz som helst. Sen är det ju klart att det inte är mint i vinet - utan andra kemiska föreningar som triggar samma känsla.
NL> Tackar för förtydligandet (som jag inte hade riktig koll på).
Det är ju tur att NL vet vad som gäller, och lika roligt att Anonym är så tappad bakom flötet.
Men helt ärligt ... JA, det finns massor av "mint", "mentol" eller "eucalyptus" i vinet, massor!!!!
Och det är inte särskilt upplyftande.
Vad skönt när det finns någon som kan tala om hur det ÄR, så att andra slipper bry sina små hjärnor.
Jag själv slås allt mer, när jag talar med andra om vin och när jag läser om vin, hur individuellt lukt- och smaksinnet verkar vara. En persons lingondoft är en annans hallon, det en uppfattar som tallbar tycker någon annan doftar te. Diskussioner som "Men känner du verkligen inte att det doftar persika" tycker jag nu är helt meningslösa. I stället för att försöka "hitta" den där cigarrlådan, som påstås finnas i ett visst vins doft, tycker jag det blivit mycket mer intressant att verkligen använda mina egna, personliga, doft- och smakminnen som referenser.
Ibland får jag känslan, både på bloggar och i gammelmedia, att de referenser som används för att beskriva ett vin inte är helt självupplevda. Jag tvekar inför hur många av de hänvisningar som görs till svettiga hästar eller inälvor som motsvarar egna upplevelser. I stället tror jag ofta att det fungerar så att man, när man provar ett vin, tycker att doft och smak påminner om något vin man provat tidigare. Vet man då att det vinet brukar beskrivas med vissa referenser är det lätt att själv ta till dem, även om man kanske aldrig själv satt näsan i "grundmaterialet". Det gör inte läsningen ointressant, men leder kanske till en viss likriktning i beskrivningarna, som späder på uppfattningen om att vissa viner HAR vissa referensdofter och smaker, som man med träning ska kunna uppfatta.
Men detta var ju bara mina personliga små funderingar kring detta stora och svåra ämne.
I princip håller jag med dej - många beskrivningar är mer mumbo-jumbo än fakta i ens provarens hjärna. Man märker själv att det är svårare att hitta smaker/dofter i riktigt bra viner som är så komplexa att det inte går att dissekera dem. Men det ser ju inte så trovärdigt ut om man kallar vinet enbart för gott.
I detta fallet var det ett vin där producenten har siktat på att renodla en smak som många uppfattat redan innan specialcuvéen kom till. Andra varianter på samma tema är t.ex The Chocolate Block. Jag måste erkänna att jag mest uppfattade mintsmaken som en bitter örtighet - och att jag inte uppfattade den som speciellt angenäm. Inget jag skulle betala 300 kr för i alla fall.
Skicka en kommentar