Gäss te dej

Veckans mysterium har varit den gås som landade utanför Doktorns dörr i början på veckan, färdigurtagen och redo för ugnen. Nytt led i Haloweenfirandet? Terroristaktiviteter bland grannarna? Efter en del efterforskande visar det sej att det är en lotterivinst från granngrabbens klassreselotteri - helt bortglömt av Doktorn och Doktorinnan. För att förekomma förruttnelsen blir vi sålunda snabbinkallade på gåsamiddag.

Som vanligt får vi vinerna blint, och det börjar redan vid porten med ett glas kallt, kruttorrt vitvin. Vinet doftar av honung, lite tunga aromatiska blommor och en viss ekton. Smaken har samma honungskänsla, men med en frisk syra och ett kruttorrt slut med en liten besk tvist. Det smakar som södra Frankrike, men sen tappar vi helt orienteringen. Oljigheten hos Rousanne är frånvarande - och jag landar tills slut i Jurancon vilket är fel. Vinet är en Chateau Simone 2002 från den pyttelilla appellationen Palette i Provence. Appellationen är den minsta i hela Frankrike med endast 24 hektar, varav Chateau Simone står för sjutton. 80% Clairette och resten en blandning av vita Rhônedruvor. Väldigt elegant och gott - och ovanligt!

Att det skall serveras Bourgogne till gåsen är lika säkert som en tågförsening på fredagar. Två glas står framdukade vid varje kuvert.

1. Camille Giroud Volnay 1:er Cru 1998: Lätt ljusröd färg med blåa reflexer. Fin doft av hallon som övergår i smultron, och ett uns av vit choklad. Fantastiskt vin med stort mineraliskt djup och renhet.

2. Camille Giroud Vosne-Romanee 1:er Cru 1988: Något mörkare vin som inte är helt klart. Här är kanten betydligt brunare, och doften drar mer åt tryffel och skogssvamp, blandat med lite sötare frukt som jordgubb. Vinet känns kraftfullare och samtidigt mer moget än 1:an. Det blir ett litet avdrag för grumsigheten (som tydligen var hopplös att dekantera bort), men det är verkligen en ynnest att få prova en mogen Bourgogne av denna klass. 2:an leder länge och väl under kvällen, men 1:an kommer mer och mer och det känns rätt jämnt när sista slurken dricks upp. Helt klart är att Camille Giroud slår an något speciellt hos mej - det är rysligt hög kvalitet och extremt matvänliga viner.

Det känns som 2009 kommer att bli ett Bourgogneår för mej. Här har jag mycket kvar att upptäcka och när de massproducerade Bordeauxerna har gått om i pris känns det naturligt att byta fokus lite. Här har vi viner som tillverkas i ett-två fat per vin, på hantverksmässiga grunder. Matvänligt och med stor lagringspotential. Ingen oro över om man har fått den första eller tredje tappningen av Sociando-Mallet. Sen är det ingen nackdel att området är en tabula rasa - eller att Parker inte verkar fatta ett spår. Här skall provas viner förutsättningslöst!