Kryddpeppar

Kryddpeppar har nästan gått förlorad som krydda sen svensken började med medelhavskost. Men man kan fortfarande ana hur stor kryddan var i det förflutna bara genom att höra namnet på danska "allehånde" eller på engelska "allspice". Allkrydda helt enkelt.

En av kryddpepparns stora förtjänster är att den gifter sej väldigt bra med syrah från norra Rhône. Lägger man sen till lite syrlig lingonsylt är man hemma oavsett om man bjuder på fläsk eller fågel. På sätt och vis verkar syrah vara optimerad för gammaldags svensk husmanskost.

Så man tager en rejäl hög med fläskfärs, tillsätter ägg, grädde, riven lök, mortlad kryddpeppar, och salt. Rör till en medellös färs som man formar till äggstora bollar. Precis innan stekning rullar man "äggen" i mjöl. Det gör att all fuktighet stängs inne under stekningen, och det blir supersaftigt. Och till detta öppnar man en Alain Graillot Crozes-Hermitage 2009!

Jag upplevde vinet som aromatiskt dött vid första provsmakningen för snart två månader sen, men om det berodde på chockskada eller bihåleinflammation får jag aldrig veta. Idag är vinet i alla fall inte alls otypiskt för syrah eller vingummiaktigt. Vinet är däremot fortfarande som en vägg (för att vara Graillot) och betydligt mera varmtonat än normalt. Doften är helt magnifik efter ett par timmars luftning, superrent och definierat, väldigt mycket Graillot. Lite timmermanskorv, massa björnbär, en aning citronmeliss.

Smaken är kanske inte lika imponerande i nuläget, även om den också är bra. Det finns en liten cassistonad saftighet, tom en aning sötma. Å andra sidan är syran hög och integrerad (inte alls som 2003:ans stickighet) och tanninerna superfina. Jag hade fel helt enkelt (90 p)! Jag vill nog ändå vidhålla att den inte riktigt når fram till 2005:an, och att jag inte ser något extremt långt lagringsfönster. Men visst kommer jag uppskatta min låda de närmaste fem åren. (finns fortfarande till salu hos Bichel, det är kanske inte samma drag kring Graillot längre?)