Ängavallen

Ängavallens gård ligger mellan Malmö och Trelleborg, och är framförallt en gård för ekologisk uppfödning av grisar. Glada linderödsgrisar som bökar upp rötter och mask är också det som möter oss när vi anländer till gården. Gården är en multiförrättning med gårdsbutik av glada döda grisar, restaurang och hotell. Ikväll besöker vi restaurangen för första gången, men vi har varit någon enstaka gång och handlat griskött i butiken. Tyvärr har det aldrig varit någon succé i vårt kök - men många vittnar om den höga kvaliteten.

Förrätt 1: Ekologisk sparrissoppa med sparrisgelé och löjrom. Löjligt gott. Vinet heter 2008 Geyershof Grüner Veltliner. Fin typisk GV med toner av rostade pinjenötter. Löjligt bra matchning med maten också (89 p).

Förrätt 2: Varmrökt laxkub med fänkålscreme. Låter simpelt men är i Michelinklass med tryffelsmör på toppen. Vinet blåser i alla fall mej iväg till himmelriket: 2007 Wittmann Riesling Trocken Rheinhessen. Jisses vilket vin, det smakar i minuter. Massiva mineraler, petroluem, komplexa citrusoljor (92 p). Var kan man köpa detta?

Varmrätt: Variation på Ängavallens gris med försommarprimörer och ramslökssås. Igen så är jag inte alls imponerad av köttet. Det är torrt och smaklöst. Är det något fel på mej? Kräver jag skavda antibiotikagrisar? Vinet heter 2003 Il Conventino Vino Nobile di Montepulciano. För kraftfullt för maten, känns lite alkoholstarkt - men är fullt passabelt. (87 p).

Efterrätt: Symfoni på rabarber. Mycket smakfullt utfört med kaneltoner i både glass och soppa. Vinet: Heaven on Earth Muscat, Sydafrika. Nej, det är inte himmelriket. Känns fullständigt mättat med socker, brända russin och låga syror. Speciellt till de ganska syrliga rabarberna blir sötman tandvärksframkallande (78 p).

Några plumpar i protokollet - men sammantaget är jag positivt överraskad. Hade vi gått hem efter den andra förrätten hade jag mailat till guiden direkt.

Restaurang Årstiderna

Ikväll åker representationsslipsen på för en multikulturell sammankomst på restaurang Årstiderna i Malmö. Tungornas band lossas med ett kort besök på Bishop's Arms, innan vi i samlad tropp anländer till denna anrika restaurang.

Restaurangen har bytt adress några gånger genom åren, men håller sedan en lång tid tillbaka till i källaren under Kockska Huset. Medeltiden ångar ur källarvalven, och miljön är magnifik om än något allvarstyngd. Årstiderna har också varit den mest prestigefyllda (och dyraste) restaurangen i Malmö fram till nu (bild från deras hemsida).

Hela menyn är förutbestämd och hemlig - och krögaren har fått fria händer med vinvalet - så det är bara att följa med i karusellen. Vinlistan ser inte speciellt lovande ut, i alla fall i urvalet av Bordeauxer. Mycket off-vintage viner till smaskiga priser. Kan man locka med en Chateau Belgrave 1998 för 1200 riksdaler eller en Giscours 2001 för 1400? I denna grenen ligger S:t Markus Vinkällare skyhögt över i både mängd intressanta viner, och viner till bra priser. Lite underligt, Årstiderna har funnits sen 1960-talet och borde ha samlat på sej en del gott genom åren som lyxkrog.

Förrätten bärs in - Kalixlöjrom med rostat bröd, hackad rödlök och creme fraiche. Vi snackar kanske inte höjden av kreativitet - men med en sådan råvara tycker jag att det är lovvärt att inte spåra ur med chutneyburken. Vinet som serveras till är en vit Bourgogne: Domaine des Valanges Saint Veran 2006.

Det är ett enkelt men fullgott vin, med stark ekfatkaraktär. Det är som sagt inget fel på vinet, men det känns som en underlig matchning till löjrommens mildhet. Är det som att sätta in Christer Sjögren i en kammarensemble?

Till huvudrätt kommer det in en renfilé med potatis och svampbakelse på en spegel av hårt reducerat rödvin och svarta vinbär. Köttet är helt perfekt tillagat och rätten gör stort intryck på våra långväga gäster. Tänk att äta upp tomtens fortskaffningsmedel - strax före jul! Till detta serveras en Saint Gayan Gigondas 2003.

Helt och hållet min stil! Tätt djuprött i färgen med vissa mognadstoner. Fin ekfatskarakär med mogna och lite multnande toner av höstlöv och tryffel blandat med djup och ren körsbärsfruktighet. Passar som hand i handske till maten. Säljs via BS, och kan vara värd att kolla upp igen!

Till dessert kommer det in något så enkelt som vaniljglass med varma hjortron. Till det serveras ett sydafrikanskt portvin från Allesverloren. Eftersom jag och portvin har ganska svårt för varandra avstår jag en bedömning.

Totalt sett hade vi det väldigt trevligt, och servicen var alldeles lagom uppsträckt och uppmärksam. Varenda detalj som kom in på tallriken var helt perfekt tillagad och av perfekt kvalitet. Men visst måste köksmästaren gått på tomgång när han komponerade menyn? Det var bara enkla, säkra (och förvisso goda) kort som spelades ut. Det krävs nog något besök till för att vara säker - men det känns som Årstiderna har hamnat lite i bakvattnet av restauranger som Trappaner och Blooms. Å andra sidan var detta hundra gånger bättre än maten på S:t Markus Vinkällare. Det är synd på den rara vinlistan.