Domaine Leflaive Les Pucelles 1999

Jag och Travkungen slötittar på veckans V75:a och ger varandra ett hemligt glas. Med åren har våra traveftermiddagar gått från enbart hästsnack och lite vin, till i princip enbart vinsnack. Vi riskerar i alla fall inte att blanda ihop våra glas, för hans vin är vitt och mitt är rött.

Mitt vin är en bevis på grundtesen i Bourgogne: Köp först och främst på producent, sedan på läget och sist på årgången. Thomas-Maillard Chambertin 1997 är en ståtlig flaska att titta på, men innehållet är knappast ståtligt. Riktigt gammal källardoft blandat med kokta rödbetor. Lite italienska körsbär i smaken och riktigt grova tanniner. Det är så grynigt att vi tror att det är sediment i glasen (men ej). Travkungen är och fiskar i något italienskt vatten, detta trots hans enorma erfarenhet av Bourgogne. Vinet blir lite bättre timme för timme, och till sist är det faktiskt njutbart. Men det smakar inte Bourgogne, och framförallt inte Grand Cru (84 p). Imponerande dock att det kunde utvecklas så många timmar i glaset.

Travkungens vin ser ut som flytande guld med silverstänk. Vit Bourgogne med lite ålder är väl den första ingivelsen? Det doftar rosor, sådana där vita med citrusfrisk doft. Lite smörade popcorn och en aning svavel. En helt makalöst vin, fattas annat när det är travkungen. Domaine Leflaive Puligny-Montrachet Les Pucelles 1999. Som väntat utvecklar sej vinet med luft, svaveloset försvinner, och blir en sublim upplevelse. Vinet lägger sej som en tunn film i munnen som pumpar ut en enorm eftersmak. Bara munkänslan är väldigt många poäng. Jag tror dock att detta kommer att bli ännu bättre med lagring och håller igen med 93 p.

(ingen av flaskorna ville vara med på bild)

Doktor Lurifax

In med badbollar, plasttraktorer, blöjpåsar och en låda Graillot i bilen och iväg till Österlen. En resa till Doktorns stuga innebär alltid att bli bortskämd med mat och vin av högsta kvalitet. Så också denna gång - även om han har en diabolisk plan i bakfickan....

Till förrätten kommer ett lätt gröngult vin i stora vitvinskupor. Tydlig skifferton i doften som är ännu starkare i smaken. Heltorr citrus och honung. Finns det ek i också? Hjärnan luras av det stora glaset - som normalt sett brukar innehålla ekade Bourgogner. Allt i vinet (utom glaset det serveras i) pekar på Riesling. Här borde jag dragit öronen åt mej, varför Riesling i Bourgogneglas? Nya glas, denna gång Riedels rieslingglas, med ett nytt vin smygs in någonstans mitt i förrätten. Bedömningen av mej är att det nya vinet är betydligt mer intensivt och mer typiskt för Riesling. Ett större vin - om än inte helt olikt glas 1. Jag antar ni redan anar att det var samma vin i båda glasen. Riedel själv hade inte kunna regissera en mer lyckad demonstration av vinglasets betydelse för upplevelsen.

Vinet är en Paul Blanck Riesling Sommerberg Grand Cru 2000. Absolut heltorrt, perfekt matvin med fina mognadstoner av våt skiffer. Det går alltså att göra Grand Cru Riesling utan att hamna bland dessertvinerna (89 p).

Men lurendrejeriet och manipulationen av publiken är inte slut här. Jag har stört Doktorns ordningssinne genom att påstå att: 1. Puligny-Montrachet är mycket pengar för lite skrik 2. Vit Bourgogne blir inte nödvändigtvis bättre av att lagras.

Två nya (Bourgogne) glas:

Glas 1: Doft av päron och omogen persika. Svag ekton, måttligt malolaktiskt. Extremt hög syra i smaken - det riktigt fräser till i munnen. Ganska slankt och direkt matkrävande. Smaken är för ihålig och kort för några större överbetyg (83 p). Facit Génot-Boulanger Puligny Montrachet Les Nosroyes 2007

Glas 2: Wow, vilken skillnad! Känns smörigare redan i doften. Mycket större och mer komplex i både doft och smak. Grapefrukt, rostat bröd, lemon curd. Lång mineraldriven eftersmak (90 p) Facit Génot-Boulanger Puligny Montrachet Les Nosroyes 2002.


Man får väl ge sej. Det är gott med Puligny-Montrachet - och den blir betydligt bättre med lagring. Fast skillnaden var så stor att man nästan tvekar på om 2007:an någonsin kommer att uppnå samma förfining som 2002:an. Vi får se.

Sauzet Puligny-Montrachet 2004

I slutet av förra året gav jag löftet att 2009 skulle bli ett Bourgogneår. Det har väl varit lite si och så med det hittills - men nu har jag äntligen fått hem starten till den provkarta av producenter jag siktade på då.

Provkartan är införskaffad via en samlare i Köpenhamn som jag handlat en hel del Bordeaux av de senaste åren. När jag berättade om min nya "fas" skrattade han och sa att det är ungefär det som han gick igenom när han var ny i gamet. Jag köpte en flaska av varje producent han hade i källaren. Nästan alla flaskor är kommunvin och kostade någonstans mellan 150-400 DKK / flaska. Lådan innehåller vin från Boillot (vitt), Sauzet (vitt), Trapet (rött), Barthod (rött), Confuron (rött), Bize (rött), Lechenaut (rött) och Genot-Boulanger (rött). Sen har jag kompletterat med nya flaskor av Drouhin (rött+vitt) och Girardin (rött) från BS.

Målet är att få en känsla för de olika husstilarna, och vilken typ av Bourgogne som jag är mest attraherad av. Bourgogne är ju ett minfält, och hos WA och WS finns ingen hjälp att få. Det är bara att kasta sej ut och se var man landar helt enkelt. Nördigt och spännande.

Ikväll börjar den stroboskopiska sightseeingen med en flaska Etienne Sauzet Puligny-Montrachet 2004. Etienne Sauzet har varit död i mer än 30 år - och för detta vinet ansvarar hans svärson Gerard Boudot. Som vanligt i Bourgogne har Sauzet både en domaine och negociantdel. Denna flaska är således negociantplonk av kommuntyp. Stilen på Sauzets viner beskivs som lätt, elegant och mycket måttligt ekat. En realiserad kummel badande i vispgrädde och sherry får agera kuliss.

Jag har tidigare haft lite svårt för just Puligny-Montrachet, och detta vinet är inget undantag. Jag sitter hela tiden med känslan av kejsarens nya kläder. Det skall vara subtil elegans, men hur subtilt kan det bli? Det är inte dåligt på något sätt men jag har svårigheter att skilja detta från vilken 70 kr Chardonnay som helst: Det är lite eldigt i finishen - smaken är lätt, lite bitter och ganska rejält syrlig. En Chablis har mineraler, en Corton har popcorn och anis. Detta har ingen karaktäriska att ta på - och att se fram emot. Det är säkert inte Puligny-Montrachet som det är fel på - det är jag. Ge mej 10 år till av vinprovande så borde jag också finna substans bakom prislappen. Tills dess passar jag.

OK - 11 flaskor kvar...