Lata dagar i lä

Ny uppsamling av konsumerade viner innan det är dags för insättning i glasbanken:

Först ett par flaskor från affären nära jobbet i Köpenhamn:

Konrad Marlborough Sauvignon Blanc 2006: Jag missade tyvärr årgången när jag handlade, för detta vinet är säkert två år för gammalt. Smakar på pricken som ett bortglömt glas unken flädersaft (till avloppet).

Domaine Baumann Pinot Gris Mambourg 2005: Synar man flaskan noga står det i liten stil att vinet är Liquoreux, och vinet är intensivt sött utan nödvändig stadga. Funkar inte bra ens som apretif (kanske till en bär-surpris senare i veckan?).

Domaine Gobelsburger Grüner Veltliner 2009: En gammal bekant som jag slutade handla efter årgång 2005, då jag upplevde en kraftig kvalitetssänkning. Nu känns det som om det har kommit på banan igen. Betydligt fylligare men med samma fräschhet som de senaste årgångarna. Kanske inget för vinprovning, men utmärkt som startvin en het eftermiddag.

Marchese Antinori Chianti Classico 2001: Den stadigt uppåtgånde utvecklingskurvan för detta vin känns bruten i och med denna flaskan. Lite murken nu, och med enbärstoner. Kanske en dålig flaska för den vi drack för prick ett år sen var fantastisk.

Sedan en intressant jämförelse mellan två Produttorifynd från Philipson:

Produttori del Barbaresco Riserva Montestefano 2001: Intrycken från förra flaskan känns bekräftade. Öppnar med toner av murket trä, sluten och tanninhaltig. Någonstans halvvägs vädras det lite ofräscha bort och vinet har en bra period. Mörk, nästan övermogen frukt och mycket mognadstoner. I slutet försvinner frukten igen och kvar står tanninstrukturen. Njutbart, men utan tvekan det svagaste kortet av de riservor 2001 som jag provat. Skall drickas väldigt snart enligt min åsikt.

Produttori del Barbaresco Barbaresco 2006. Lättare färg, betydligt friskare och mer intressant i doften. Istället för vasaskepp är det en myriad av kryddor och friska bär. Riktigt fin doft. Smaken ligger åt det lättare hållet, men tuffar till sej ordentligt med lite luft. Renheten som detta vinet har brukar kosta multum. Överlägsen vinnare i denna posten.

Produttori del Barbaresco Montestefano 2001

Ikväll kan man säga att primörhandeln startade på riktigt, i och med att de första lite mer prestigetyngda Medoc-slotten kom ut på marknaden som t.ex Gruaud Larose, Giscours och Clerc Milon. Än saknas en stor mängd slott, men nu lär det vara proppen ur. Priserna? Tja, jag gav 235 DKK för Clerc Milon 2008. Samma slott årgång 2009 kostar runt 400 DKK. En höjning på c:a 70%...

Onekligen är det ganska prisvärt att handla mogen Barbaresco Riserva 2001 för 140 DKK istället. Tre flaskor Produttori del Barbaresco Montestefano 2001 för en flaska Clerc Milon som skall drickas runt 2025.

Flaskan har en stor mängd sediment och vinet ser mer moget ut än motsvarande flaska Ovello. Mer läderfärg men samtidigt mörkare. Det djupare anslaget bekräftas i doften. Här är det mer mogna toner av läder, mörkare körsbärsfrukt. Lite hemligare men samtidigt inte samma eteriska lyft som Ovellon hade. Smaken börjar med sammetsmjuk frukt, men drar snabbt ihop sej till en tanninrik(are) avslutning. Ett lite tuffare och fruktrundare vin än Ovellon. Om Ovellon är Bourgogne är Montestefano Chateauneuf (väldigt grovt såklart). Barbaresco är sannerligen gott nog dock.

Båda är kanonviner, men jag tycker att Ovellon ligger närmare mitt epicentrum. Jag kan gå och dagdrömma om den där Ovellon fortarande... Skall vi säga 93 p till Ovello och 90 p till Montestefano? Osannolik utdelning för insatsen oavsett.

Produttori del Barbaresco Riserva Ovello 2001

Denna flaska Produttori del Barbaresco Riserva Ovello 2001 fick jag någon gång av Doktorn som tack för bärhjälp över sundet. Ikväll ryckts den hastigt upp ur sin dvala efter ett säljmejl från Philipson Wine. 139.95 DKK för Produttoris enkelmarksriservor årgång 2001. Kan det vara det bästa erbjudandet de någonsin haft?

Klart man måste prova, men det känns som ett säkert nytt inköp redan innan korken dras. Bra årgång, bra producent.

Och visst fortsätter min nya förälskelse! Underbart vin. Balans är nyckelordet med Produttoris viner. Man kan hitta lite av varje i doften, från daggfriska jordgubbar till smulade löv. Ett stänk fisksås minsann. Smaken har den där kristallklara syran som man kan döda för, men också en rejäl fruktstoppning och tanninbett. Inget in-your-face vin, utan man får ta det lugnt och bara meditera.

Vi dricker flaskan från eftermiddag till sen kväll, och det blir bara bättre och bättre. Borde borga för ett mycket utsträckt drickfönster, även om det är helt drickklart redan nu. Tänk att de säljer detta vinet c:a 60 kr billigare än vad den vanliga Barbarescon kostar på SB.

Genomgång av Philipsonklipp

Det var verkligen en del haksläppserbjudanden som Philipson Wine i Kokkedal släppte strax före jul. Vad jag förstår har många vinbloggare i Sverige varit med gemensamma beställningslistor och bunkrat i princip samma viner - så även jag och Doktorn. Vår skörd blev en låda Produttori di Barbaresco Barbaresco 2006 och Ratti Barolo Mercenasco 2005. Jag har inte provat vin från någon av producenterna tidigare, så lite spänd är man inför lådöppningen.



Först ut är Produttori di Barbaresco Barbaresco 2006 (79.95 DKK/flaska). Lätt men varm röd färg. Doftar svalt och lite hemligt skogtursaktigt med mosade röda bär. Jättefin balans i smaken med lite torrt avslut. Helt ren smak med jordgubbar, lite fernissa och svalkade syra. Efter luftning blir vinet mer och mer komplext, och en dag senare är det helt enastående (89 p). Vilket klipp! Detta är precis den stil jag vill ha på mina Barbaresco. Denna producent måste jag utforska mer av!

Ratti Barolo Mercenasco 2005 (169.95 DKK/flaska) är som att vända 180 grader. Här är det tunga ekfat, mandelmassa, tät extraktion och tilltagen alkoholhalt. Nuförtiden kanske man kan kalla detta för omodernt modernt? Riktigt tät smak med massor av fina fina tanniner. Vinet ligger och frestar på min yttersta gräns för trälåda, men får godkänt till sist. Kan egentligen lika gärna vara en S:t Emillion som Barolo, och passar nog bäst till en entrecôte med aromsmör. Svårbedömt poängmässigt, men 96 poäng (WS) är det knappast. Kommer ekfaten att integreras mer i vinet kan det nog bli riktigt bra trots allt.

Sist ut provar vi en flaska Pinot Noir 2007 från Los Aguilares, inköpt av fågelskådaren på jobbet. Vinet från sydspanska Ronda som vann VM i Pinot Noir 2009. Detta vinet visar hur lite man skall bry sej om medaljer från uppenbara branchjippon. Som nyöppnat och svalt är det fina jordgubbar i doften men det dröjer inte länge förrän de enormt överdrivna ekfaten visar sitt fula tryne. Smält vaniljglass och vit choklad. Smaken är lätt, en aning söt och ovanligt kort. Det säger tjoff så är all smak borta och allt som är kvar är en kvardröjande alkoholsmak. Närmare rumstemperatur blir vaniljdoften sur och vi häller i grytan (inga poäng). Det man undrar är hur de andra 1100 vinerna i den tävlingen smakade...

Moccagatta vs G.D. Vajra

Doktorn bjuder på bildvisning från en vecka på tryffelfestivalen i Alba. Jag är inte alls avundsjuk. Vit tryffel i hyvlade kvantiteter är säkert dötrist. Kanske tur att jag aldrig har provat vit tryffel, för då hade jag säkert gråtit mej igenom visningen. Kan man överhuvudtaget handla färsk tryffel i Sverige?

Efteråt bjuds det på kalventrecôte med två vinglas framför. Efter den upptakten är det knappast någon idé med blindprovning - och pavorna står mycket riktigt på bordet. Ingen av dem har jag provat förrut, så det blir provning utan fördomar.

I glas 1 finns Moccagatta Barbaresco Bric Balin 2005. Jisses - är detta Barbaresco! Vinet är nästan helt tätt och doftar primörfruktigt av krossade bär. Smaken är också nästan enbart högkoncentrerat primörfruktig med ett våldsamt tanninbett. Lite nypon röjer ursprunget bland hallon och jordgubb. Eftersmaken dör oväntat tidigt, men det kan nog ordna sej med lagring. Svårdrucket nu, men med stor potential säkerligen.

G.D. Vajra Barolo 2001 är betydligt mer nyanserat. Tänker på sandelträ och indian tonic. Ganska nedtonad nyponfrukt, och allmänt lite låg intensitet. Ändock betydligt längre eftersmak än glas 1. Känns fullmoget och lent, och utan någon större uppsida.

Inget av vinerna framkallar något omedelbart habegär hos mej. 88-89 poäng? Knappt godkänt för viner som ändå kostar 3-500 kr flaskan. Möjligtvis att Moccagatta kan bli något alldeles extra när all frukt har hittat hem.

Fontanafredda Coste Rubin 2001 vs Clos des Papes 1998

De roligaste vinkvällarna är de som uppstår spontant ur luften. Ikväll hade jag öppnat en gammal bekant för mys framför TV:n - Fontanafredda Barbaresco Coste Rubin 2001. Strax efter ringer det en gammal polare som blivit utelåst i kylan och får komma på middag istället. När svärmor dessutom dundrar in vid sjusnåret får jag ta en tur ner till vinkällaren igen. Då alla inblandade är glada vindrickare känns det som att det är läge att öka ambitionsnivån en aning - upp kommer jag med en Clos des Papes 1998. Vinet var en del av samma blandlåda som innehöll Bosquet des Papes 1998 Chantemerle och kostade 400 DKK för ungefär ett år sen på Vinforum.

Fontanafreddan har vi provat flera gånger, och jag har varit uppe i dryga 90-poängs nivåer varje gång. Att vinprovning är en jämförandes konst blir tydligt idag - och Coste Rubin kommer antagligen att få en riktigt tung match.

Glas 1: Fontanafredda Barbaresco Coste Rubin 2001. Vinet ser otvetydligen ut som Nebbiolo med en tegelfärgat utseende. Det har lite svårt att komma igång - och ekkaraktären slår igenom ganska rejält. Med tiden kommer lite av den där känslan av "blomsteraffär i en förmultnande skog" som jag förknippar med detta vinet. Syran är ganska tilltagen och intensiteten kanske inte på topp. Det kan bero på att detta vinet har framtiden bakom sej (ej troligt) eller på det som osar i glaset bredvid (troligt).

Glas 2: Clos des Papes 1998. Här har ljudkillen maxat all frekvenserna på equalizern! Vinet ser ut som det vore tappat på flaska igår, och doftar nästan bedövande av varm jordgubbig frukt, vitpeppar och ett uns av rökta korvar. Smaken är bland det mest balanserade jag har upplevt! Helt torr men ändå full av varm solmogen frukt - härlig balanserad syra som kittlar på tungan och tanniner som stadgar upp vinet. Den varma frukten pulserar i vågor genom tanningreppet och mynnar ut i en lång lång vitpepprig eftersmak. Av 14% alkohol märks ingenting - detta vinet är lätt på fötterna som en gymnast på Red Bull.

Nu är det kanske ogint att börja bedöma vinet mot resten av världssortimentet - men det är väl därför man håller på? Vinet är superbalanserat och barnsligt gott - men är det särskilt komplext? Eller är det bara för ungt? Jag saknar en dörröppning till en undre mörkare och mer komplex värld. I min lilla vinprovningsvärld kan ett vin som Clos des Papes 1998 aldrig vara aktuell för mer än 91-92 poäng. Men det är verkligen gott nog - och gästerna är mer än hänförda av vinets charm och fruktighet.

Fontanafredda Barbaresco Coste Rubin 2001

Det måste vara en svensk egenhet att bli innerligt självnöjd och glad när man lyckas köpa ett vin för nästan inga pengar alls - som dessutom presterar som ett vin för flera hundra kronor. Det är inte bara i glaset man sitter och fånler - det räcker att gå ner i källaren och vrida på flaskorna. En bra terapi efter en onödig p-bot i alla fall (ställde p-skivan på fel klockslag).

Jag har skrivit tidigare om kvällens vin, Fontanafredda Barbaresco Coste Rubin 2001, som inhandlades på ett tilbud på Superbrugsen i Köpenhamn för 100 DKK per flaska. Namnet Coste Rubin står för vingården med samma namn - så detta är således en prestigevariant jämfört med Fontanafreddas vanligtvis fabriksmässiga cuvéer.

Idag tar vi fram den gamla lergrytan och bottnar med rotfrukter och resterna av trädgårdens färska kryddor. På toppen en vitlöksfylld majskyckling som får gosa i värmen i nästan två timmar. Vis av tidigare smakningar får vinet en rejäl sväng i karaffen, och denna gången tar vi fram Bourgogneglasen.

Vinet har samma lätta tegelfärg som senast - och visst presterar det exakt lika väl som tidigare. En fantastisk symfoni av skogsbär, lite multnande löv och en perfekt ekbehandling. Jag försöker klocka eftersmaken - men ger upp efter 30 sekunder. Tanninerna är silkesmjuka och numera integrerade i vinet till fullo. T.o.m. etiketten är ett under av skönhet jämfört med Fontanafreddas normala tuppjuck. Här har jag inga som helst problem att sätta en poäng över 90.

Fontanafredda Barbaresco Coste Rubin 2001

Namnet Fontanafredda klingar egentligen inget vidare i mina öron. På den gamla goda tiden när man hade Allt Om Mat's Vinspecial som enda guide över bolagssortimentet, underpresterade alla deras viner allt som oftast (i testerna). Kvällens vin är det första Fontanafredda vin jag överhuvudtaget har köpt. Vinet inhandlades via http://www.nettorvet.dk/, som är en del av COOP i Danmark. Beställningarna hämtar man ut i valfri SuperBrugsen butik. De har inget stort sortiment - men det uppdateras ofta - och ibland kommer det in riktiga guldkorn!

Jag känner egentligen inte till detta vinet speciellt väl - men förstår att det är en del av Fontanafreddas satsning på vingårdsviner. 2001 var en bra årgång i Piemonte, och priset var helt rätt vid inköp (600 DKK för 6 flaskor i en trälåda!). Detta är den andra flaskan jag tar upp från lådan - och jag har höga förväntningar - den första var kanonbra (topp 5 under 2007!!).

Förra gången vi provade detta vinet avfärdade vi det som korkskadat efter bara någon minuts luftning. Av någon anledning fick det stå kvar i karaffen tills slutet av kvällen - och precis innan det åkte i vasken stack jag ner näsan ner för en sista sniff av trikloranisol. Vinet hade blommat ut till något helt extraordinärt och jag fick hindra gästerna i hallen... Vis av detta dekanterades vinet i en öppen karaff c:a två timmar innan servering.

Servering! Vinet är ....orange! Visst kan Nebbioloviner vara tegelfärgade - men detta vin har den mest udda färg jag har sett. Vinet är "gasen i botten" direkt i glaset - klara nebbiolotoner och ibland känns som att sticka näsan i en blomsterkvast spetsad med körsbär. Vinet är helt fullmoget och silkeslent. Det är så många intryck att jag inte riktigt orkar bena ut dem... Jag drar till med att detta är ett av de bästa italienska vinerna som jag någonsin har provat. Det är tunga ord för ett 100 kr vin - men det är värt det. Kan bara hålla med Mr Sucklings omdöme

"Lots of ripe plum and toasted oak character follow through to a full-bodied palate, with chewy tannins and a long finish. Tight and four-square now, but will improve wonderfully in the bottle. Well done for this producer. Best after 2008, 90 points"

Däremot håller jag nog inte med om att det skall lagras så mycket mer - efter c:a två timmar till i karaffen känns det som intensiteten går ner. Mina fyra återstående flaskor kommer att ge mycket nöje under 2008!

Tips! Nettorvet har fortfarande kvar Fontanafreddas vingårdsbarolo "Vigna La Rosa" från 2000. Priset är högre än för denna Barbarescon - men säkert gångbart i ett internationellt perspektiv (c:a 300 SEK per flaska).