Helgens samling

Jag blev lite inspirerad Finare Vinares nya korthuggna sommarstil. Varför leta röda trådar om det ändå inte finns några? Jag lånar konceptet och öppnar med en bild på liken:

Rainer Sauer Silvaner Freiraum. En frankensilvaner med ett stänk av Australien. Rainer gjorde sin utbildning i Australien, och detta vinet är gjort på samma sätt som t.ex Tahbilk med extremt låga temperaturer och inertgas under processen. Vinet är betydligt friskare än medelsilvanern, men också en aning godisaktig. Helt klart gör Rainer bättre vin på det traditionella sättet.

Chateau Ferriere 2001. Helt drickmoget från en mellanårgång. Fin mjuk Bordeauxdoft, litet ihålig i smaken. Duglig Bordeaux, men inget att skriva hem om (99:an var bättre).

Chateau Pradeaux 2000. Detta föll mej helt på läppen. Känns lite som Vina Tondonia med mjuk frukt och stor ålderskomplexitet. Citrusskal, ekfernissa, plommon med ett stänk av kogödsel. Sublimt! Doften är ren utklassning mot resten ikväll. Ett riktigt vin, kanon!

Rollan de By 2005. Tät och primär, dock med fin Bordeauxkänsla. Känns en aning för snäll och tanninfattig. Känns som en bra cru bourgeois, men det är tydligt att detta inte är klassat material. Priset därmed lite för högt för min smak (299 kr). Man skulle ha slagit till på primör 2009 för 129 DKK istället. Ett vin som detta kan man alltid ha nytta av.

Chateau de Caladroy 2008. Väldigt filmjölkig i doft och smak, annars rejält syrahtypisk (även om det lär vara en minoritet av syrah i vinet). OK som eftersläckare, annars inget extra. 2008 i sydfrankrike skall man nog ta det lugnt med.

Franken Silvaner med 2 x Sauer

Än är inte alla viner samlade till min kartritningsövning, men nu ingår det i alla fall två Franken Silvaner i den blivande världskartan. Det är Doktorn som har varit på snabbvisit i Franken och nu frikostigt delar med sej av inköpen.

In min inskränkta världsbild existerar det bara en producent av kvalitetssilvaner, Juliusspital, men det är såklart inte sant när lämnar Systembolagets katalog och går ut i verkligheten. Små producenter med hög lokal efterfrågan:

Vin 1: Rainer Sauer Echerndorfer Lump Grosses Gewächs 2008. Historien om Rainer Sauer är en saga på repeat i vinvärlden. Det är sagan om den entusiastiske sonen som skaffar sej en gedigen vinutbildning hos de bästa producenterna i världen, för att sedan ta över hemmagården när pappan börjar tappa stinget. Vid skördetid plockas druvorna för hand i minst tre omgångar för att bara få med de mogna, inte övermogna eller omogna druvorna. Är man noggrann blir det oftast bra, även med viner.

Vinet är lätt grönt med en djup mineralig och lätt jästig doft som påminner lite om Pommac. Det är i smaken som detta vinet briljerar. Vilket syralyft det finns i detta vinet! Man får den där stora känslan av att stiga in i ett kall katedral. Extremt primärt i smakpaletten, päron och stenkross. Detta måste ha en enorm potential, men bör nog få vila ett par år till nästa gång (92 p).

Vin 2: Horst Sauer Echerndorfer Lump Grosses Gewächs 2007. Släktskapet med Rainer blev aldrig helt utrett, men nog har det en koppling till den förre. Här har vi ett gulare vin som är rejält typiskt för silvaner. Physalis och väl mogna päron, lite fetare i strukturen, högre alkoholhalt. Det känns som om druvorna i detta vin har varit väldigt mogna, kanske lite väl mogna? Inte alls dumt, men kvällens extas ligger i glas 1 för mej (89 p)

Hugel vs Juliusspital

Minns ni Hugels Gentil? Det måste väl vara sisådär 10 år sen det lanserades på Systembolaget. Omedelbart kom det in i Larsson/Kronstams klubb över viner man kan rekommendera i varje kolumn, när det inte finns något annat att skriva om. Ungefär som Vila Santa eller Chateau Bonnet.

Vi drack det i stora mängder i början av 2000-talet, och det var ett bra vin för ett bra pris (70-80 kr?). Men sen tog det stopp. Det blev onda ögat från vinpressen, av för mej okänd anledning. Nu harvar det i "rekommenderas" tabellen - som i verkligheten är det näst sämsta betyg man kan få av Allt Om Vin.

Av ren impuls slet jag åt mej en flaska av denna Edelzwicker, Hugel Gentil 2007 på bolaget i fredags. Trots att det är säkert 6-7 år sen vi drack den senast, känner jag omedelbart igen vinet när det hamnar i glaset till förrätten. Det har en helt egen stil, vilket är konstigt då det är en icke-specifierad druvblandning av sylvaner, muscat, gewürtztraminer, riesling och pinot gris. Det är mycket persika i doften, och en svag ton av burkchampinjoner. Vinet är heltorrt i smaken, med en ganska fyllig kropp och persikadominerad eftersmak. Jag måste säga att detta vinet har jag inga som helst problem med att dricka upp. Inget man sitter och vrider ur och in efter liknelser, men bra, ärligt och gott (83 p).

Till den ungsbakade laxen med sherrysås kommer det en spelare med helt annan tyngd i grundslagen, Juliusspital Echerndorfer Lump Silvaner 2005. Mina förhoppningar på denna flaskan är gigantisk. Motsvarande vin från Würzburger Stein årgång 2006 var ett av förra årets stora vita upplevelser. Nu snackar vi toppårgång och ett år extra flaskmognad.

Ganska stum lite blommig doft. Hög oljig viskositet. Smaken är återigen åt persikahållet med med en bitter ton från druvan. Det är ganska intensivt i smaken, men faktum är att detta vinet tangerar jolmighet. Var är all syra? Som matvin är det inte bra alls - och vi återgår till resterna av Hugelvinet. Dagen efter provar jag vinet igen, men det är fortfarande ingen succé (85 p). Hua - den som lever på toppen har också långt att falla. Varför blev det så här? Två år i hyllan på SB? Gillar jag inte mognande silvaner? Den där laxrätten har också dödat ganska många viner.

Juliusspital Silvaner vs Alvarinho

Det är kanske lite krystat att jämföra en Franken Silvaner och en Alvarinho från Portugal, men det är de två flaskor som står öppnade i vår kyl. Det är ganska imponerande att ingen av vinerna visar några trötthetstecken, trots fyra dagar i kylskåp. Skulle nästan vilja påstå att Silvanervinet t.o.m är en aning bättre nu än i fredags. Det är det inte många rödviner som fixar.

En sak är säker - dessa två viner är väldigt olika i stilen - och det framhäver vardera vinets karaktäristika på en pikant sätt. Som internutbildning och kompetensutveckling av mej själv är det givande.

Vi startar med Soalheiro Alvarinho 2007. Fortfarande mycket friskt och heltorrt i stilen, man tänker sej nästan vinet som en reklamfilm för nyduschade gröna äpplen och krusbär. Jag har fortfarande samma blandade känsla av tveksamhet och fascination. Det är himmelskt rent och intensivt i sin äpplighet att man kan bara blunda och tugga i sej en definition av fräschhet. Sen kommer överjaget och pekar på att det nog borde vara mer komplext för 184 kr. För visst är det ganska enkelspårigt i jämförelse med glaset bredvid...

Juliusspital Silvaner Kabinett Trocken 2007 doftar en konsumpåse med saker. Honung, lite petroleum, kaprifolblom, mineral. Smaken upplevs som halvtorr i jämförelse med första glaset - men sockerhalten uppmäts till bara c:a 2 gram / liter (en normal halvtorr tysk Riesling innehåller c:a 30-40 gram / liter). Syran är lägre än glas 1 - och tävlingen "längsta eftersmak" förlorar den till Alvarinhovinet. Förra gången vi provade detta vinet hängde jag upp mej på en tilltagen beska - men samma beska känns inte alls malplacerad idag. Lite högre koncentration och segern hade varit given. Skillnaden mellan Kabinett och Grosses Gewächts är trots allt ganska stor.

Svårt att utse en vinnare! Trots alla skillnader känns det som om de spelar i samma kvalitetsliga (runt 85-86 p). Vi dricker vinerna till en ungsstekt kyckling med rökt fläsk och couscous - och den matchen vinner i alla fall Juliusspital. Hade vi upprepat matchen med skaldjur hade nog resultatet varit vice versa.

Angående poängsättning av viner på bloggen så vet jag inte riktigt hur jag skall göra. Å ena sidan är det ett subjektivt trubbigt verktyg - å andra sidan är det lättare att ge en känsla av var på kvalitetsskalan man upplever vinet. Annars får man använda enbart ett varierande antal superlativer - som kan vara ganska tröttsamt att läsa. Skalan som jag använder nu skall tolkas som: 50 poäng = Åkesson på tetra, 100 p = det imaginärt perfekta vinet.

Juliusspital Würzburger Silvaner Kabinett 2007

Efter vår formidabla upplevelse av skummande hav och flintyxor i Juliusspitals enklare Riesling kabinett - skall vi ikväll för första gången prova årets Silvaner Kabinett 2007. När jag återvände till SB för att ladda upp med fler flaskor var alla Rieslingflaskorna slut så det blev istället en korg med silvanervarianten. Högt förtroende för producenten och sinande saldon gjorde att jag fick slå till osmakat.

Vi lagar till en Moules Marinière med thailändsk touch och öppnar vinet:

Det doftar väldigt bekant, men det tar ett tag innan hustrun slår till med den klockrena liknelsen: violpastiller! Den blommiga känslan i kombination med en honungstonen gör detta vinet inte helt olikt en bättre Chasselas. I doften då alltså. Smaken är något helt annat. Det är visserligen friskt och rent, men någonstans i mitten slår en träig tanninkänsla till och stannar upp smaken i en lite överdriven bitterhet. Eftersmaken känns en aning tom, vilket jag inte alls hade räknat med.

Vinet är ganska tufft helt enkelt, och det passar också bättre till mat än utan. Hur en träsmak kan hitta in i ett Frankenvin övergår mina vinkunskaper. Man får en känsla av att vinet har genomgått maceration - som det där udda Ca'Rugate-vinet vi provade i våras.

Jag vet inte riktigt vad jag skall tro om detta. Doften är kanon men smaken är inte mitt i prick för min smak - och det är det första Juliusspitalvinet som jag tvekar inför. Återigen ett bevis för att man bör prova viner som man skall köpa flertal av...

Würzburger Stein Riesling Kabinett 2007

Gästerna har precis gått, och jag samlar ihop resterna av den varmrökta laxen från "hoddorna" i Malmö. Varmrökt lax kräver sitt vin, och det är väl ganska omöjligt att inte hamna i Tyskland för att hitta rätt.

Vi började med den ganska utmärkta Divino Nordheim Silvaner Kabinett Trocken 2006. Den har vi provat tidigare med gott resultat - och för 79 kronor tror jag att det är svårt att hitta högre kvalitet på SB i denna genren. Denna flaskan kändes friskare och lite piggare än den förra. Silvaner har lite lägre syra och är mer "tungt aromatisk" än Riesling - men den tvålkänslan jag hade förra gången var som bortblåst.

Men denna posten skall inte handla om Divino, utan om vinet som följde: Würzburger Stein Riesling Kabinett 2007.

När detta vinet kommer i glaset känns det som att gå från vapenhuset in i kyrkorummet. Redan den inbjudande doften av mineraler och vita blommor lyfter vinet gentemot Silvanerns lite tyngre persikadoft. Smaken går som vågor i munnen - det börjar med en vågkam av ung lätt spritsig fruktighet som stannar upp i lätt bitterhet. En tiondels sekund senare slår vågen upp på stranden och efterlämnar en hög och ren syra och mineralkänsla.

Det är alltid svårt att prova ett riktigt bra vin efter ett hyggligt - det är lätt att gå fullständigt i superlativer som är svåra att hålla mot tuffare konkurrenter. Men detta är riktigt bra - och slår mången Moselriesling. Det jag framförallt gillar med denna stilen på Riesling är att det helt har lämnat päronsodafällan. Distingerat kanske är ordet.

Juliusspital går från klarhet till klarhet - detta är i alla fall en av mina absoluta favoritproducenter i ämnet tysk Riesling (deras Silvaner är inte kattpiss heller)!

Nordheim Silvaner Kabinett Trocken 2006

Nu är det hög tid att jag också börjar hjälpa till i trälarbetet att prova igenom nyheterna från det strategiska släppet! Franken Silvaner är definitivt en favorit i vårt hem - men det är inte så ofta man hittar det på SB till lägre priser. Würzburger Stein är fantastisk - men kommer också med en dito prislapp.

I detta släppet kom en budget-Silvaner vid namn Nordheim Silvaner Kabinett Trocken 2006 (SB 6762) för måttliga 79 kr. Bocksbuteljen har en skruvkork och en guldetikett som nämner att Nordheim utsetts till Tysklands bästa producent 2006 (i konkurrens med vem kan man fråga?).

Vinet har tagit en sväng om i glukosmätaren på jobbet som gav ett utslag för strax över 4 g glukos/liter. En ganska stor skillnad mot Systembolagets uppgift (9 g/ socker liter). Det kan finnas andra sockerarter än glukos i vinet - men inte i de mängderna. Det är ingen slump att glukos kallas för druvsocker i vanligt tal. Är inte 9 g också ganska mycket för ett torrt vin?

Nog med tramserier: Vinet hälls upp i glaset och är lite lagom blekgult. Doften känns som en Lützendimma blandat med Acasiatvål. Grabbarna har precis skjutit färdigt och fräschar upp sej i duschtältet (betvivlar att Gustav II hade duschtält). Smaken känns mycket komplex för ett så pass billigt vin, men också ganska otypisk. Frågan är om inte jag hade hojtat Pinot Gris om jag fått det blint. Det är en hel del parfymerade toner blandad med lite exotisk frukt och smatterband. Eftersmakens längd är direkt imponerande för ett 79 kr vin.

- Tony Irving kommer in med sitt "MEN". Vad i hela friden skall man äta till detta? Det finns så pass mycket parfym att jag misstänker att vissa bloggare kommer att vråla tvål om detta vinet. Man får i alla fall mycket personlighet och kanske något sviktande elegans för pengarna!

Juliusspital Würzburger Stein Silvaner 2006

Efter en dag på travbanan blir det halstrad lax med vinsås och stuvad spenat. Måste köpa mer vin att hälla i maten - men nöden har ingen lag - så två dl av kvällens vin får agera smakförstärkare i såsen också.

Vinet är en flaska Juliusspital Würzburger Stein Silvaner Kabinett Trocken 2006, inköpt på Bolaget av mina föräldrar i slutet av förra året (c:a 129 kr). Den missade jag fullständigt när den släpptes, kanske inte så konstigt i de extremt hypade släppen som var i november-december 2007. Vår erfarenhet av Franken och Silvanerviner är väldigt liten, och detta är mej veterligen den första flaska med "rondör" vi konsumerar hemma.

Kocken provsmakar traditionsenligt vinet under matlagningen, och det är helt enkelt väldigt gott. I munnen spritter det till av syra och ungdom, en ganska tydlig "äppel/päron" ton skvallrar också att detta vinet är i början av sin levnadsbana. Lite slank i mitten men med en imponerade lång eftersmak. Det är inte överdrivet komplext men det har en personlighet som man blir glad av. Detta är urtypen av ett vin man borde ha mycket på lager hemma av, funkar jättebra som mingelvin och säkerligen till en mängd olika maträtter.

12.5 % alkohol... I ett kabinettvin? Sommaren 2006 i Tyskland måste varit något i hästväg! De tyska rieslings från 2006 som vi provat har också visat en enorm kvalitet - helt säkert en årgång att lägga i källaren medans det finns att köpa.