Årgång 2009

Så var 2009 utbränd, utfestad och förbrukad. Vi firade sista kvällen hemma med Palmer & Co Blanc de Blancs 2004 och Vieux Donjon 2001 - båda utmärkta. 2001 måste varit en riktigt bra årgång i Chateauneuf, för detta vinet hade samma fina balans och gröna lätthet som Clos des Papes 2001 - inte alls långt ifrån en varm Bourgogne (91 p).

Min lista för 2009! Vinerna som är med på listan är inte nödvändigtvis de som jag har gett högst poäng, utan de som av någon anledning fastnat för evigt i mitt smak och situationsminne. Utan inbördes rangordning:

1. Domaine Leroy 2004
Vilket år med totalt fem flaskor Lalou Bize-Leroy 2004! Fyra av dem var magnifika, en något under par. Allra bäst var den flaskan AOC Bourgogne som hamnade mitt i en blindprovning med La Mouline 2003. Vilket renhet och komplexitet det finns i detta vin. Den slingrar sej som en tropisk orm i armvecket.

2. Guigal La Mouline 2003
Jag har varit otrevlig mot Guigal, Chateauneuf och Parker i allmänhet - men 100 poäng till detta vin är helt förståeligt. Kallt regnvatten rinner på ryggen bakom denna explosion av ren frukt och rökta fläsksidor. Kanske inte höjden av komplexitet än, men det finns inte en enda obehaglig molekyl i detta vinet.

3. Lynch Bages 1983
Kan vara mitt livs bästa Bordeaux. Fullständigt perfekt!

4. Génot-Boulanger Meursault Les Bouchéres 1er Cru 2002
En ganska okänd vinnare, men detta var riktigt riktigt bra. Jag hade nästan glömt bort denna, men när jag såg bilden rös jag av välbehag.

5. Clos des Papes 2001
Utan tvekan den bästa Chateauneuf jag har provat. Skickar alla alkoholbuljongschateauneufer på träningsläger.

6. Leoville Poyferré 2001+2003
Rätt jämnt mellan 2001:an och 2003:an. De är båda stöpta i samma stil, även om 2003:an såklart har mer tidig mognad och varma toner. Ett favoritslott som numera gör toppviner varje gång.

7. Pontet Canet 2002
En hård Clintan som uppvaktar frugan med violer och nyvässad penna. Ruskigt bra vin från en bespottad årgång.

8. Jean-Louis Chave S:t Joseph 2003
Så fort man gör en regel så skall Chave bryta mot den. 12.5% alkohol och svalkande komplex i en turboårgång. Fanns inte ett spår av någon värmebölja i detta vinet.

9. Domaine Leflaive Puligny-Montrachet Les Clavoillons 2006
Ganska oförlöst vit Bourgogne, men vilken grannlåt det finns bakom det där omognadsdraperiet. Elvira Madigan hade inte balanserat bättre.

10. Leoville Las Cases 1983
Markisen gjorde ett tätt lagringsdugligt vin 1983, kanske har vi inte sett det bästa än - för vinet var fortfarande lite ovilligt men riktigt högklassigt.

11. Chapoutier l'Orée Blanc 1991
Ett oväntat glas vid spisen som öppnade upp min förståelse för gammal vit Hermitage.

Besvikelser? När jag tittar tillbaka på mina bloggposter inser jag att Toscana har haft ett tufft 2009. Många är vinerna som fått sarkastiska sågningar: Tignanello, Castello di Querceto, CastelGiocondo, Le Volte - och orsaken är oftast för mycket ek över för lite substans. Guigal har fått ett par syrliga kommentarer av samma orsak.

Mitt nyårslöfte? Skall dricka mer Bandolvin!

Årskrönika

Mitt första år som vinbloggare är snart till ända - och om jag blickar tillbaka på hur min vinintresse och drickande såg ut för bara ett år sen har det hänt en hel del. Framförallt så har min vinkällare utvecklats väl och nu börjar det likna något! Det totala antalet flaskor har nog fördubblats, och vissa månader har en snudd på ohälsosam andel av månadsbudgeten gått till nya intressanta flaskor. Nu börjar källaren i alla fall ta form, och det finns marginal att börja konsumera det som åkte in först i hyllplanen. I början var inget tillfälle fint nog för ta det där resfyndet eller likn. Det som framförallt har förändrat mitt vindrickande är mitt konto på auktionssajten vinforum.dk. Möjligheten att handla lagrade viner till (oftast) bra priser har gjort att jag nu har en hel del färdiglagrat - källaren producerar redan vin! Inte samma "young cellar syndrome" som infann sej när samlingen bestod av Bordeaux 2004 (och knappt något mer).

Dricker man vin annorlunda med en blogg i ryggen? Kanske att en viss spontanitet har försvunnit, å andra sidan har har man lärt sej mycket av andra bloggare och av att prova många viner.

Det börjar kanske bli dags för lite listmania:


Årets största vinupplevelse:
DRC La Tâche 2004. En helt överlägsen etta. Det var en utomjordisk intensitet, balans och renhet. Om något vin är 100 poäng så måste det vara detta.

Årets Bordeaux:
Här är det ganska jämnt mellan Las Cases 1990, Latour 1998, Gruaud Larose 1990 och l'Angelus 1994. Men om jag skall plocka ut ett enda vin av dessa så blir det nog l'Angelus. Sammet i en flaska har aldrig känts mer sant.

Årets Bourgogne (ej DRC):
Två flaskor känns mest aktuella: Antonin Guyon Corton-Bressandes 2002 och Camille Giroud Beaune 1:er Cru Les Cras 1996. Dött lopp.

Årets Italienare:
Inget snack, Tua Rita Guisto di Notri 1999. Holy smoke vilken kvalitet.

Årets vita:
Louis Jadot Corton-Charlemagne 2005. Så exakt i alla detaljer att jag börjar förstå prisbilden. Litet hedersomnämnande till Neudorf Nelson 2005. Ett väldigt bra vin till den första försommarkvällen...

Årets bubbel:
Bollinger Grand Année 1995. Slår faktiskt Salon 1996 på fingrarna, kanske mest för att den sistnämna är väldigt brutal just nu.

Årets doft: Ett hedersomnämnande går oavkortat till Clerc Milon 1989 - synd att inte smaken kunde hänga med.

Årets budgetvin: Den kvalitet som finns i Bouscassé 2005 är svår att hitta för en hundring, eller 66 DKK...

Årets trotjänare och feelgood: Tror vi drack fem flaskor Chateau Poujeaux under året, och jag blir fortfarande lika charmad varje gång vi öppnar en ny flaska! Bäst i off-vintage årgångar av någon anledning.

Sen kan jag inte låta bli en liten negativ lista också

Årets avloppsrensare
Endast tre viner (utan defekter) har lämnat hemmet genom avloppssystemet utan att passera levern. Ca'Rugate Rio Albo, Allesverloren Shiraz och Clos Sainte Jean Chateauneuf du Pape. Ruskigt dålig kvalitet. Col d'Orcia fick passera som pölsevin, men hade kanske också platsat i kretsloppet.

Årets omvärdering
Ibland ändrar man åsikt efter man har publicerat bloggposten. Girardins Corton-Charlemagne 2001 var trevlig i första glaset - men efter ett par glas stod eksmaken mej upp i halsen. Detta gäller f.ö. ett par till högoktaniga ek-Bourgogner, Jadot som det lysande undantaget. Girardins ekorgie är det enda vin jag har sålt från källaren under året.

Årets relativa besvikelse
1, Två flaskor Leoville Las Cases 1997 konsumerades - ingen av dem var i närheten av normal Las Cases-kvalitet - om än inte direkt dåliga.

2. Sociando Mallet - vad är egentligen all hypen? Efter ett par trista gräsklipparavfall har det slottet en del kvar att bevisa. Tur att jag har halva källaren full...