Lata dagar i lä

Ny uppsamling av konsumerade viner innan det är dags för insättning i glasbanken:

Först ett par flaskor från affären nära jobbet i Köpenhamn:

Konrad Marlborough Sauvignon Blanc 2006: Jag missade tyvärr årgången när jag handlade, för detta vinet är säkert två år för gammalt. Smakar på pricken som ett bortglömt glas unken flädersaft (till avloppet).

Domaine Baumann Pinot Gris Mambourg 2005: Synar man flaskan noga står det i liten stil att vinet är Liquoreux, och vinet är intensivt sött utan nödvändig stadga. Funkar inte bra ens som apretif (kanske till en bär-surpris senare i veckan?).

Domaine Gobelsburger Grüner Veltliner 2009: En gammal bekant som jag slutade handla efter årgång 2005, då jag upplevde en kraftig kvalitetssänkning. Nu känns det som om det har kommit på banan igen. Betydligt fylligare men med samma fräschhet som de senaste årgångarna. Kanske inget för vinprovning, men utmärkt som startvin en het eftermiddag.

Marchese Antinori Chianti Classico 2001: Den stadigt uppåtgånde utvecklingskurvan för detta vin känns bruten i och med denna flaskan. Lite murken nu, och med enbärstoner. Kanske en dålig flaska för den vi drack för prick ett år sen var fantastisk.

Sedan en intressant jämförelse mellan två Produttorifynd från Philipson:

Produttori del Barbaresco Riserva Montestefano 2001: Intrycken från förra flaskan känns bekräftade. Öppnar med toner av murket trä, sluten och tanninhaltig. Någonstans halvvägs vädras det lite ofräscha bort och vinet har en bra period. Mörk, nästan övermogen frukt och mycket mognadstoner. I slutet försvinner frukten igen och kvar står tanninstrukturen. Njutbart, men utan tvekan det svagaste kortet av de riservor 2001 som jag provat. Skall drickas väldigt snart enligt min åsikt.

Produttori del Barbaresco Barbaresco 2006. Lättare färg, betydligt friskare och mer intressant i doften. Istället för vasaskepp är det en myriad av kryddor och friska bär. Riktigt fin doft. Smaken ligger åt det lättare hållet, men tuffar till sej ordentligt med lite luft. Renheten som detta vinet har brukar kosta multum. Överlägsen vinnare i denna posten.

Neudorf Chardonnay Moutere 2006

Änglasång. Kvällens mat och vinmatchning är en av de bästa jag har (slumpvis) har kunnat åstadkomma.

Mat: Skinkfärsbiffar med den heliga treenigheten vitlök - citronskal - muskot blandat med hackade rostade pinjenötter. Tonvis av den extralagrade Reggianon på toppen. Vin: Neudorf Chardonnay Moutere 2006. Vinet får en kunglig behandling med luftning i karaff och varsam nedkylning till 12 grader C. Hej på dej Domaine Leflaive - så här går det när kopian slår originalet. Jag vill utropa perfektion, innan jag kommer ihåg att jag trots allt inte har provat Montrachet från varken Leflaive, Leroy eller DRC.

Vinet har utan tvekan en väldigt europeisk framtoning. En högklassig ek som inte går över i popcorn eller smörslunga. Knivskarp ren citrus och mineralskärpa som utmynnar i ett da capo al fine med sprittande salta havsvågor. Fullständig harmoni, svårplockade smaker. Jag står som en play-back dirigent och viftar med armarna efter skiftningarna.



Nu är frågan: Skall jag ranka detta högre än min hittills högsta Chardonnayupplevelse (Louis Jadot Corton Charlemagne 2005, 96 p). Det är jämnt skägg, men jag saknar anistonen och en liten släng av sleven i eftersmaken. Utan tvekan är Neudorf värd 94 poäng ikväll. Och på rea dessutom, vi folk av Ullaredsblod.

200:e inlägget skulle firas

En solklar efterkonstruktion - eftersom jag såg att det var 200:e inlägget först när jag startade upp Blogger idag. Men något sätt får man förklara den massiva mängd vinflaskor som korkades upp av mej och svärfar igår. Några skrivna noter var det inte tal om, men en uppfattning av varje vin kan man bjuda på för ordningens skull:

Lit de Parade

Bestheim Cremant d'Alsace Brut Rosé
Drottningen av budgetbubbel för tillfället. Lite jordgubb - rabarberaktig. Oerhört lättdrycket i sin halvtorra stil, nästan som en törstsläckare. Bagatellartat, men lyfter mungiporna på vilken gäst som helst (82 p).

Saint Clair Pioneer Block 3 "43 degrees" Sauvignon Blanc 2008
Jag hade väntat mej en kattpisschock, och det fick vi också. Lite oväntat fanns det också en tyngre aromatik, lite myskaktigt. Rent och med en lång finish - men jag ryggar tillbaka. Ett vin som detta kräver stenrök och rakbladssyra. Det snubblar farligt nära jolmigt (78 p). 1-0 till Frankrike.

Dr Loosen Graacher Himmelreich Spätlese 2007
Jättefin typisk mosel spätlese, mycket uppskattad bland gästerna efter den lite svårtuggade nya zeeländaren. Jag har hamnat lite i bakvatten med denna typ av vin - har svårt att varken bli begeistrad eller upprörd. Allt smakar ungefär likadant, och det är bara snällt snällt snällt (85 p). Får kanske öppna en Müller snart för att återfå tron.

Würzburger Stein Silvaner Kabinett 2007
För mej var detta en klar uppryckning, och en kort vila i källaren har gjort detta vinet gott. Väldigt illustrativt att servera detta efter spätlesen - jag tycker detta har ett helt annat bett, balans och komplexitet. Men det är jag rätt ensam om denna kväll (88 p).

Marchese Antinori Riserva 2001
Här smällde det till rejält. Jisses vad detta har utvecklats väl av lagring. Nu är det helt nattsvart, sammetslent med massor av mognadstoner. En gigantisk fällning ligger också kvar i flaskan. Cabernet Sauvignondelen bidrar med en tydlig cederton som jag inte känt tidigare. Syran, som tidigare var en belastning för denna årgången, ligger som en nödvändig ljus ton över all läder, kaffe och plommonchoklad (91 p).

Castello di Brolio 2001
Lättare i färgen, högre syra och mer tanniner än Antinorivinet. Ingen fällning alls i flaskan. Grundsmaken är ganska lik det föregående, men detta är inte i närheten av samma mognadsgrad. Helt enkelt inte redo att drickas än. Riktigt fin klass, men får finna sej i att spela andrafiolen ikväll (89 p). Hoppas att koncentrationen räcker för längre lagring?

Saint Clair Pinot Noir 2007

Äntligen möttes vi - jag och Pinot Noir från Nya Zeeland. Men det var inte ikväll - utan för någon månad sen på en större bjudning. Värdparet hade lagat Anka à l'Orange till ett helt kompani och ställt fram en blandande flaskor av Bouchard La Vignée 2007, Labouré-Roi Bourgogne Rouge och kvällens Saint Clair Pinot Noir 2007. Den inofficiella smakkampen var avgjord på två sekunder. Vinet från Nya Zeeland förnedrade sina franska medtävlare. Speciellt avklätt var Bouchardvinet som jag tyckte var direkt dåligt - med nästan obefintlig doft och smak.

Jag har tänkt en del på denna glatt prissatta nya zeeländare efter den upplevelsen, och som ett led i min bloggbreddande anda passar det bra att göra ett återbesök. Det var ju en hel del rättmätiga påpekanden om min ensidiga källarplanering efter inventeringsposten. Denna gång får vinet spela utan dåliga medtävlare, och till en kycklingsallad.



Vinet doftar i alla fall väldigt bra! En liten ton av vanilj/banan skiljer detta från en bättre Bourgogne. Helt superren Pinotkänsla, lite svedda grässlänter, en knivsudd curry och en del gröna stjälktoner (som jag nästan kräver i Pinot). Håll i hatten - det finns helt klart element som påminner om Domaine Leroy Bourgogne 2004. Skulle kunna sätta en slant på att Saint Clair inte heller avstjälkar.

Det smakar knappast Domaine Leroy dock. Lite för sött och enkelt, även om det finns en del trevlig struktur och lyftande syra. Blir nästan lite sur på det där sockriga i eftersmaken (4 gram/liter). Känns onödigt på något sätt när resten av vinet är så bra. Det blir trots allt en solid 85 poängare till slut - vilket får anses som väl godkänt för ett vin under 100 kr. Skippa sötman och styr upp smaken lite bättre så är jag inte främmande för 90 poäng... Doften är nästan där redan. Inte alls en dum bloggstart för Pinot från Nya Zeeland!

Högsommar på altanen

Lika rättvist som livet kändes igår (med dansk nationaldag) - lika orättvist kändes det idag när hela Sverige firade någonting som ingen riktigt vet. Jag var i alla fall på jobbet hela dagen - med en halvhavererad luftkonditionering.

På vägen hem handlade jag på ICA Maxi som till min stora förvåning hade färsk svensk Skillingesparris. Mitt barndomshem ligger ganska nära Skillinge - och jag har många ggr handlat deras utmärkta sparris i gårdsbutiken.

Väl hemma låg hemmalaget helt utslaget efter en heldag på sveriges äldsta nöjespark, Folkets Park i Malmö. Av med fin-skorna och på med Hawaishortsen! Den färska sparrisen fick ett kort dopp i kokande vatten och blandandes sedan med smörbrynta mandelspån och en skvätt citronsaft. Till detta öppnades en flaska Neudorf Chardonnay Nelson 2005 SB 99228. Normalt sett hade jag inte sprungit benen av mej för en Nya Zeeländsk Chardonnay - men detta tilltag har sin egen historia. Doktorn ringde nämligen och berättade att detta vin slängdes in som en joker bland en hög exklusiva Corton-Charlemagnes i en munskänksprovning i södra Skåne (för c:a en vecka sen). När röken hade lagt sej kom detta vin ut som WOTN no. 2 - ingen hade ens haft en tanke på att detta inte var en fullblods-Bourgogne. Vinet kommer med skruvkork och en "jag har just hittat Paintprogrammet-etikett". Plus en skriftlig ursäkt om att vinet är svårt att hitta pga begränsad tillgång. Extremt ofranskt således.

I glaset så faller vi fullständigt till marken! Detta är so far min största vitvins-upplevelse under 2008! Det kan kanske skyllas på det varma gräset under mina fötter eller den smörtäckta mjälla sparrisen på tallriken. Vinet har en knivskarp mineralitet som samsas med perfekt avvägd fatsmörighet och exotiska frukter. Eftersmaken avnjutes bäst med stängda ögon.

Till huvudrätten öppnar jag en juninyhet Chateau Sénéjac 2000 SB 99296. Jag missar hela dekanteringsbiten så vinet hälls direkt från flaska till glas. Initialt så kommer det en otroligt stark ton av rökt fläsk - men efter ett tag förvandlas det till en ganska enveten ton av rå kalvlever. Vinet är helt fullmoget och charmigt - och väldigt likt t.ex Noaillac eller Courteillac 2000 i stilen. Jag vill påstå att detta vin visar samma symptom som de nämnda: en ganska enkel Bordeaux som visar hur bra det kan bli med ett toppår i vingården och sju år i flaskan. Detta vin kommer inte att bli bättre än så här och är inget jag kommer att lägga ner i källaren. För 100-150 kr hade jag jublat - men för 219 kr känns det klart tveksamt. För de pengarna kan man köpa Poujeaux, Chasse-Spleen eller Pipeau i Danmark. Viner med klass och framtidsutsikter.

När vinet tar slut häller jag upp resterna av Brancaian från igår. Kommentaren från en av gästerna säger allt "-detta vinet var mycket godare - det smakar ju vanilj". Vem var det som pratade om Broiler-Chianti?