På drift i Köpenhamn

Var finns de hetaste inköpsställena i Köpenhamn?

Om man undantar de mindre affärerna, som ofta har specialiserade sortiment, är detta min bedömning:

1. Theis Vine.
Portföljen av producenter som Theis Vine har måste vara helt outstanding i Norden, inklusive Systembolaget. Det finns allt från alla Bordeauxproducenter, de mest exklusiva Bourgognerna, de skummaste Languedocerna till de varmaste sydafrikanerna. Ofta i gamla årgångar och till något slumpvisa priser. Ibland kan man göra riktiga fynd i deras realista (som just nu innehåller 250 viner!). Hade de haft DRC hade sortimentet varit närmast helt komplett. Det enda gnäll jag har är att de fortsätter att sälja viner som är 100% defekta (som Barral i årgångar före 2004). Å andra sidan får man pengarna tillbaka utan kvitto i handen.

2. Vinoble alias Vinbanken.dk
Sortimentet i huvudaffären är ganska medioker, men just nu är Vinbanken helt klart den bästa platsen i Köpenhamn för inköp av gamla andrahandsflaskor.

3. Lögismose
En kombinerad delikatess och vinaffär på en ganska tung adress (nära havfruen). Mycket fina viner till lite ojämna priser. Här köpte jag mina Leroy Bourgogne 2004 till ett väldigt bra pris dock.

4. Esprit du Vin
Här handlar du bara med de stora sedlarna, å andra sidan finns det här viner som du bara kan drömma om i vanliga fall. Komplett sortiment av Domaine Leroy, Krug, Pingus etc. Någon skum attityd, vill inte öppna kassan för mindre kunder (jag ville köpa en flaska Leroy första gången men blev nekad).

Bubblare

5. Kjaer & Sommerfelt
Den gamla giganten som V&S gjorde allt för att förstöra. Nu har Hansi tagit tag i skatkammeren igen och det kommer att bli ett Mecka i höst. Tre pallar med kommissionsförsäljningsvin står och väntar på att bli indexerade. Allt med internetsökningsmöjligheter. Grejen med K&S är att alla gamla stormrika bankirer anser att detta är den enda riktiga vinaffären (och så gör också de något äldre bankir-änkorna när vinerna skall avyttras).

Undvik

6. HJ Hansen
Framförallt behandlar de sina viner illa, affären håller oftast runt 30 grader pga dålig ventilation. Priserna är löjligt höga på nästan allting.

7. Philipson Wine
Inte riktigt Köpenhamn men ändå. Räkna i alla fall inte med att du får ett välbehandlat vin, eller ens det vin som du beställt. Ibland kan du dock få strålande vin för nästan inga pengar alls (t.ex Produttori 2006). Eller så får du en budgettappning av ett känt vin (Argiano 2004). Philipson är som Ullared inom vin. På gott och ont, men se upp!

C'est le Terroir

Jag antar att ni har sett Chateau Montrose reklamsida i Decanter. En fullsida med en bild på en platt åker täckt av vinrankor. "C'est le Terroir". Det står faktiskt så som enda text till denna rätt deprimerande bild. 24.000 lådor huvudvin till ett pris av 1800 kr per flaska som 2009 primör.

Säkert ett bra vin, men man kan handla grand cru från Rousseau och Leroy för mindre pengar. Eller varför inte en LaLaLa?

En helt ny värld? Fyra historiska årgångar på 10 år (2000, 2003, 2005, 2009). Förr var det en historisk årgång vart 20:e år (1945, 1961, 1982). Känns som läge att hålla i hatten. I alla fall i teorin.

Min primörhandel så här långt:
12 flaskor Chateau Senejac
12 flaskor Chateau Lanessan
12 flaskor Chateau Poujeaux
3 flaskor Chateau Gazin
3 flaskor Chateau Clerc Milon
3 flaskor Chateau Gruaud Larose
3 flaskor Chateau Giscours
2 flaskor Chateau Leoville Poyferre

Stor årgång små slott och vice versa. Vad har ni fastnat för?

(En 50% ökning av priset känns mer behaglig om vinet kostar 100-300 kr än 5000 kr. Det mest galna priset hittills måste vara Ducru Beaucalliou 2009 för 2600 kr / flaska. Det är verkligen helt crazy, ren DRC nivå)

Öken

Efter några dagars töcken i sällskap med caliciviruset inser jag att det kommer att gå mer än två veckor mellan vinpavorna härhemma. Det är nog rekord sen den dagen jag skrev in mej på Chalmers 1993... Som tur är verkar resten av familjen vara genetiskt oförmögen att insjukna.

Men att handla vin går ju bra i alla fall. När Philipson Wine (som jag har en halv toscansk tupp oplockad med) slår till med rea är det svårt att låta bli. Domaine Weinbach Riesling 2008 för 129 DKK (vid köp av 12). Känns som ett säkert köp i en stark årgång.

Till samma pris inhandlades även en låda Gigondas Raspail-Ay 2007 (Bergman Vin). Det är mer av en chansning men de samlade omdömena känns starka.

Bloggens dyraste inköp

Madame Lalou Bize-Leroys imperium är sannerligen som en rysk docka. Min kunskap om Leroy var noll för ett år sen, men efter ett smakprov av hennes Domaine Leroy Bourgogne 2004 var jag bara tvungen att leta vidare. De flesta som provar hennes viner brukar bli som kallögda abstinensmonster, men inte alla. Det finns ett tydligt grönt stjälkigt stråk i vinerna som ger ett motstånd till all renhet och frukt. Jag är i alla fall helt frälst, och tyvärr är det en ganska dyr insikt. Hon kan vara hur mycket stråltant hon vill - bara hon fortsätter.

Den första ryska dockan man möter är negociantdelen Leroy SA. Redan där är vinerna uppe i pris och kvalitetsklass som slår 95% av allt som produceras i Bourgogne. Nästa betydligt mindre docka är Domaine Leroy, som är familjens egna marker. Allt inom Domaine Leroy odlas biodynamiskt enligt "den kosmiska rytmen" som det kallas på baketiketterna. Jag visste inte att det fanns en ännu mindre docka, ett hemligt skrymsle dit få når. Men visst finns det detta i Bourgognes hemliga ordenssällskap. Domaine d'Auvenay är namnet på Lalou Bize-Leroys helt egna marker som producerar viner som hon har 100% kontroll över och som vinifieras i hennes egendom i Mersault. 99% av allt vin som produceras på Domaine d'Auvenay är vitt, men hon har också c:a 0.3 hektar mark på de röda Grand Cru-lägena Bonnes Mares och Mazi-Chambertin. 0.3 hektar - det är ungefär som två normala villatomter det.

Och så kom katastrofen 2004. Den älskade maken dog och druvorna ruttnade av mögel och annat som biodynamiker måste räkna med. Jag har skrivit tidigare om hur hela Domaine Leroys skörd ned klassades till enklast möjliga kommunvin. Men samma sak hände på Madames egendom. Hela skörden från Mazi-Charbertin och Bonnes-Mares såldes som Gevrey-Chambertin AOC och Chambolle-Musigny AOC, vardera. Knappt ett fat från varje mark.

Och visst har jag köpt en flaska av detta 100% Bonnes Mares vin som normalklassat kostar c:a 6000 SEK per flaska. Flaska 253 av 901. Normalt producerar hennes Bonnes Mares plätt c:a 1400 flaskor, men mögelangrepp minskade uttaget betänkligt. Travkungen och jag delade på auktionspriset som var 2000 DKK. Det blir en fest och om inte mr TCA kommer på besök. Lalou-Bise Leroy är en upplevelse för livet. Frågan är vad som händer när hon dör - tanten är snart 80 år gammal. Hon har ett helt magiskt uttryck i sina viner som slår allt som jag har provat hittills. Det var en stor upplevelse att se att det enklast klassade Bourgogne 2004 kämpade till målfotoförlust i den blinda tävlingen mot 100 poängaren La Mouline 2003 förra helgen. Det är alltså inte bara etikettsdrickning.

Bekämpa värmen!

De soliga och heta dagarna passerade förbi, och inte så mycket vin har konsumerats. I alla fall inget som är värt att starta upp datorn för. En flaska Guigals Cotes-du-Rhône slank ner på restaurang JP. Problemet var bara att det var säkert 30 grader inne på krogen - och i vinstället mer än så. Kroppstempererat vin är inte så trevligt, men är nog ett ytterst vanligt problem på enklare korgar - både i Sverige och utomlands. Det finns en stort motstånd mot att kyla rödvin - men det är tvunget!

Med hettan steg också temperaturen oroväckande i min vinkällare - som värst var den strax över 20 grader. Min hemmagjorda kylanläggning pallade inte trycket, och behovet av en uppdatering var akut. Överföringen av kylan från kylbadet (400W) var för dålig - det kalla vattnet (runt noll grader) bara rusade runt i systemet till ingen nytta. En gammal bilkylare till en Golf GTi -92 och en stark kalluftsfläkt inköptes och kopplades in. Efter bara en timme var temperaturen under 17 grader igen.

Golf GTi - 92 - en sportigare vinkällare

Jag vill varna alla för att gå in för ofta på Vinforum.dk. Man kan lätt hamna i adoptioner av nya "fynd". Jag hade inte alls några planer på att handla vin igår, men rätt flaskor till rätt priser dök upp och två timmar senare var de i min ägo. Några Lynch Bages 2002, en Leoville Las Cases 2002 och en Leoville Las Cases 1975 (i förbluffande bra skick). Jag har fått för mej att 2002 är årgången i Bordeaux som gäller just nu - i alla fall verkar stilen på vinerna tilltala mej. De bästa exemplaren har fullmogen frukt och en sval, skön och elegant struktur. 2002 och 2008 borde ha en del gemensamt i det att skörden räddades av en "indiansommar" i september-oktober. Båda årgångarna skördades också ovanligt sent för att vara i Bordeaux. Leoville-Las-Cases 2002 har den högsta alkoholhalten som någonsin uppmätts på slottet - 13.5%. Tyder knappast på omogna druvor. Att handla Leoville-Las-Cases 1975 är däremot emot bättre vetande. Nu har jag iofs bara provat en 1975:a - Ducru Beaucalliou - men den fick mej inte på något vidare humör. Ganska grov och kantig med tunn syrlig kropp. Nu tror jag dock att Las Cases är något helt annat - på den tiden var Las Cases väldigt mycket bättre än allt annat från S:t Julien.

Stilstudie i Las Cases-etiketter. Årgång 2002 var den första med den "nya" etiketten. En hel del av informationen har strukits på framsidan - å andra sidan har det tillkommit en baketikett. Jag tycker nog att den gamla är mer tilltalande - vad tycker ni? Ordet Récolte framför årtalet måste kommit till mellan 1975 och 1979 (där det bevisligen finns). Nu far jag till Åmål för att studera alla varianter av 12 takters blues. Åmåls Bluesfestival.

Vinbanken

Med en dansk skatteåterbäring på kontot och stor nyfikenhet begav jag mej idag till Kultorvet i Köpenhamn, destination Vinbanken.

Anledningen till namnet är delvis att vinerna ligger i ett gammalt bankvalv som tidigare tillhörde fastigheten bredvid själva vinaffären, Vinoble - kanske mer känd som Höjbro Vin. Idén med Vinbanken är helt identisk med den gamla Skatkammeren som fanns på K&S. Det är också samme man, Philip Dyna, som driver den. Vinbanken är en affär för kommissionsförsäljning av vin. Säljaren får hela beloppet att handla för i affären, eller totalbeloppet minus 31% som kontant utbetalning. Alla priser är fasta och vinerna värderas av Philip innan de läggs ut till försäljning.

Så, det var alla teknikaliteter! Det är en ganska snirklig väg ner i bankvalvet och väl nere i källaren får man lägga ifrån sej alla väskor och jackor innan man träder in i det heligaste. Sen är det bara att gå runt och vrida på alla klenoder. Efter en stund dyker Philip upp med ett rödvin i en ordentlig kupa. Om jag vill prova ett glas? Just det, vi är ju inte i Sverige. Det doftar onekligen Chateauneuf om vinet, ganska ungt. Inte riktigt min stil får jag erkänna då vinet mest påminner om de där Alladinbitarna som bara mormor vill äta upp. Sött, starkt och noll elegans. Men gratis! Vinet är en Vieux Telegraphe La Crau 2005. 95+ parkerpoäng - ja jisses.... Så slapp man köpa det vinet i alla fall (kostar 295 DKK nere i källaren).

Tiden bara flyger iväg - och till sist måste jag åka hem. Det ligger några riktiga tolvtaggare i korgen när jag checkar ut. Vad sägs om Jean-Louis Chave Hermitage 2000, 2 x Gruaud Larose 1983, Chateau d'Ampuis 1998. Några Giusto di Notri 2004 från Frederiksberg får också följa med hem på tåget. Alla flaskor ser ut som de lämnade buteljeringen igår. Gruaud Laroseflaskorna är en liten chansning, men Philip hade själv druckit halva lådan till stor belåtenhet. Skall vara en av de allra bästa 1983:orna - vi får se!

Några detaljer: Philip ligger inte i fas med hemsidan - det finns mer vin än vad som listas. Maila till Philip om ni har långt att åka. Priserna varierar från otroligt billigt (Pegau Reservée 1999 för 199 DKK?) till rejält tilltaget.

Inventering

Flaskor i hyllplan, flaskor nedstuvande i IKEA-lådor, flaskor liggandes i badhandukar på golvet. Vad finns egentligen, och hur många flaskor är det totalt? Inte den blekaste aning - läge för ett av nörderiets höjdpunkter: Inventering!

Så här ser i alla fall min källare ut, en dag i början på maj 2009. Kanske någon flaska väcker något speciellt minne till liv? Kanske något vin borde drickas upp snarast? Hur är det egentligen med balansen? Alla kommentarer välkomna!

RÖTT VIN

Rhone

Bourgogne

Övriga Frankrike

Italien

Och resten av rödvinsvärlden utanför Italien och Frankrike representeras av en endaste flaska Mitolo G.A.M Shiraz 2002... Bordeaux (35%) ligger i topp, strax följt av Rhône (26%) och Italien (20%). Det mest värdefulla vinet i samlingen är troligen Leoville-Las-Cases 1996, även om jag faktiskt betalade mer för de två vinerna från Domaine Leroy. Hittills har jag aldrig ägt en premier cru från Bordeaux - men med tanke på samlingens tyngdpunkt borde det kanske inköpas i alla fall en flaska. Hermitage, Côte-Rôtie och Cornas ser eftersatt ut - liksom Piemonte (som jag iofs aldrig riktigt fallit för). Spanien lyser med sin frånvaro - men om ett par veckor skall vi åka dit - så vem vet hur denna listan ser ut efter det!

VITT VIN

Av totalt 280 flaskor är bara 30 flaskor vitt. Det är väl lätt hänt att det blir så, speciellt då mycket av det vita vinet köps och dricks upp direkt. Inte en enda flaska Champagne! Jag har försökt att lagra en del Champagner, men det är så rysligt gott att de inte överlever länge i mörkret. Men visst borde en välsorterad källare innehålla en hel del bubbel också.

Folkfest på SB

Omkullsprungna tanter, gubbar som försöker bära två lådor men misslyckas, trängsel och allmänt upplopp. Är det DRC eller Graillotsläpp - eller kanske dagsaktuelle Spinetta? Nej, det är Riesling Spätlese från Trittenheimer Apotheke!

Nog hade man på känn att det skulle bli ett visst sug - Frithiofsson hade utlovat århundrandets fynd på TV4 och Sydsvenskan ditt livs köp. När t.o.m. Bag-in-Box-damerna på jobbet snackade lagrad Riesling vid fikat kändes det som hypen nått helt nya nivåer.

Doktorn som agerade langare åt mej i morse hade aldrig upplevt någonting i närheten på ett svenskt Systembolag - och han brukar ändå stå och köa vid månadssläppen. I hetsen kastade han sej in i ormgropen och slet åt sej två flaskor - men det var precis på håret att det gick.

Tar man ett steg tillbaka så väcker dagens scener en del tankar... Detta kan nog bara utspela sej i Sverige - en i och för sej prisvärd Riesling men från en medelmåttig producent skulle nog inte orsaka köer på Autobahn i alla fall? Har vinjournalisterna den makten? Vad skulle gubben med två lådor färdiglagrat vin - som han dessutom aldrig har smakat på? Vi lär aldrig få veta - men det kommer ett smaktest inom kort! Man är väl inte sämre än att man kan ryckas med.

Hundrakronorsviner

Här är det torrare än Saharas öken - men jag har i alla fall hämtat hem mina hundrakronors Poyferrér från den dammiga källaren i Köpenhamn. De är i väldigt gott skick - men jag undrar om det hjälper...

Som ni ser har vinet från 1969 en annan etikett än den nuvarande. Jag måste säga att den är väldigt estetisk tilltalande!

Léoville Poyferré 1974 har fått hela 58 poäng av Parker. Håller man den mot ljuset ser det knappast ut som människoföda. Det är en tunt ljusbrun vätska fylld med en sörja som liknar vanlig avloppsrens. Eftersom färgen är borta på vinet faller det nog ifrån fem poäng från Parkers notering... Vinet från 1969 å andra sidan ser väldigt inbjudande ut! En djupt karminröd tät färg med en hel del tungt sediment på botten.

Vinet finns inte rankat någonstans - och årgång 1969 finns inte med i en enda av de årgångstabeller jag har tillgång till. Om någon har information om årgången får ni gärna höra av er!

Hemkomsten

En sökning på "Moulin Touchais" på Google ger cirka 5000 träffar, varav cirka 1000 är på minoritetsspråket svenska. Helt klart är att det antagligen dricks mer av detta Coteaux de Layon vin här än i de flesta andra länder - anledningen stavas nog hög kvalitet för pengarna och bra exponering på Systembolaget.

Vinet har sannerligen en mustig historia bakom sej. Familjen Touchais började odla vin vid denna plats i Loire redan i slutet av 1700-talet, och de kom snart på att det söta vin de producerade bara blev bättre av lagring - lång lagring. Denna kunskap förvandlades tydligen till en ren samlarmani, och allt sött vin hölls borta från marknaden för att lagras i enorma privata källare. De enda flaskor som gick åt var de som de själva konsumerade. Efter krig och igenmurade källare öppnades till slut källarna för försäljning runt 1979, och då fanns det c:a 3 miljoner flaskor nere i mörkret och kylan. Det var dags för vinerna att lämna hemmet.

Denna posten handlar inte om konsumerat vin, utan om hemkomsten av två flaskor Moulin Touchais 1969 från en privat källare på Bornholm. 1969 är ansedd som en väldigt bra årgång för Moulin Touchais, och med en lagringspotential som är längre än min tid på jorden. Skall jag vara ärlig vet jag inte mycket mer om flaskorna är det som går att utläsa från etiketterna, och om någon läsare har mer information tar jag tacksamt emot det!

Det första som slår en är att etiketten inte är det minsta lik den som används idag - det andra är att vinet inte heter Moulin Touchais utan Domaine Touchais. Jag har dock inte kunnat hitta några bevis för att detta vin på något sätt skulle vara annorlunda än det som säljs under Moulin-namnet idag. Flaskorna har danska skattemärken, och är således importerande till Danmark. En annan udda detalj är att flaskorna innehåller 73 cl. Vad tillägget "reservé de nos vignobles" på flaskans hals betyder är också höljt i dunkel. Jag antar att flaskorna largras oetiketterade hos producenten, för att sedan etiketteras vid försäljning. Om någon vet om man åldersbestämma danska skatte-etiketter kan man kanske ana sej till när dessa flaskor har lämnat källarna i Doué-La-Fontaine...

Vinkällarpornografi

Jag handlar en hel del vin på danska vinauktioner - och då kommer man i kontakt med allsköns sköna danskar som försöker tjäna en krona på överblivna vinflaskor.

Häromdagen var jag och hämtade två stycken Ducru-Beaucalliou 1975 i en dammig källarlokal i Köpenhamn. Nere i mörkret fanns en imponerande gammal Bordeauxsamling. Killen berättade att han hade kommit i kontakt med ett dödsbo där det tydligen ingick en vinkällare som behövde avyttras. Sen kommer detaljerna som kan få vem som helst (läs bloggnördar) att rysa:

Gubben som hade inhandlat alla vinerna hade avlidit för många år sen, och vinkällaren hade bara bommats igen. När tanten till slut avlider i år får en låssmed dyrka upp låset, och en dammig Tutanchamonkänsla måste ha infunnit sej. Där inne ligger mängder av årgångar av bl.a. Poyferré, Ducru-Beaucalliou, Lafite och Pichon Baron. De äldsta flaskorna var från slutet av 1800-talet. Gubben hade bestämt sej för några Bordeauxslott och fått det automatiskt levererat från K&S varje år - bara rätt ner i källaren. Tyvärr (eller tur nog för gubben) hade i princip alla klassiska årgångar redan konsumerats.

Resterna är dock allt annat än lättsålda. Vem vill köpa en halvlåda Poyferré 1974?Katastrofårgångar mest över hela linjen. Vinerna verkar pyttsas ut i små portioner nu på andrahandsmarknaden till låga priser. Priset för Ducru 1975? 250 DKK.

Bordeaux 2005

Ett försvarstal: Varför har jag inte köat idag för Bordeaux 2005? De främsta anledningarna är att jag: 1.) Bor i Malmö - 2.) Har tillgång till en adress i Danmark - 3.) Har ett danskt bankkonto. Detta gör att jag har tillgång till en stor andrahands och auktionsmarknad för vin, framförallt Bordeaux eftersom det är danskens område sedan århundraden tillbaka. Jag vet att jag i detta är en ganska ovanlig svensk vinköpare - och att mina erfarenheter av Bordeaux 2005 inte är speciellt allmängiltiga.

En sak är säker, 2005 är en fantastisk årgång i Bordeaux. Varenda vin som vi har druckit har varit övertygande - inte ett enda mediokert. Phelan Segur ståtar fortfarande med förstaplatsen på vår inofficiella lista - ett fantastiskt tätt vin med silkestanniner att gråta över.

Men, är man då beredd att binda upp många tusentals kronor på vin som skall drickas om 15-20 år (en astronomisk tidsrymd för en nybliven vinsamlare)? Det kan man vara om man får ett riktigt bra pris, själva kärnan i en primeur-idén. Viner som kommer att stiga i pris, eller helt enkelt bli omöjliga att få tag på.

Priserna på Bordeaux 2005 i Danmark är också tokhöga, även om flertalet av vinerna är något billigare än SB's lista. Den mycket underliga effekten av prishöjningen är att man kan köpa gamla vällagrade viner från stora årgångar för lägre priser än 2005. En Las Cases 1982 kostar samma som 2005. Man får två Latour 1990 för en flaska 2005 osv.. Fullständigt crazy med andra ord. Detta gäller även i de prisklasser som jag härjar i - hämtade för någon vecka sen ut Clerc Milon 1989 för ett något lägre pris än SB's primörpris. Man kan argumentera om att man köper vinet i säcken när man handlar från privata källare - men min erfarenhet är att vinerna som regel
har varit väldigt väl hållna. Det finns ingen som lagrar 20 lådor Bordeaux på köksfläkten.

I den lite udda situation som jag befinner mej i är valet solklart. Man kan bli överkörd av bussen i morgon - så jag lägger hellre min Bordeauxbudget på äldre viner. Men detta är så klart omöjligt om man bor norr om Hallandsåsen.

Kommer jag då aldrig att få dricka Bordeaux 2005? Hur kommer priserna att utvecklas från den här extremt höga nivån? Min spaning in i framtiden är att vinerna kommer att ligga stilla i pris, eller t.o.m sjunka en aning åtminstone 5-10 år framåt. Man kan redan se tendenser till sjunkande priser på framförallt de högst klassade vinerna. Mitt favoritexempel Las Cases 2005 kostar just nu c:a 2200 DKK på den gråa marknaden, en svag sänkning av försommarens pris på runt 2500-2600 DKK. Prisbilden beror så klart på om Parker höjer eller sänker de nu ganska modesta betygen för många av 2005:orna.

Denna spaning ligger såklart i mitt eget intresse, men jag tror och hoppas kunna köpa dessa viner i halvlagrat skick senare utan att belåna huset. Och dricka stall och cederlåda under tiden.

Med tung rygga över bron - part 2

Det är rätt kul att springa i vinaffärer i Köpenhamn - speciellt i affärer man aldrig besökt tidigare. Har man lite tur så får man ett glas i handen medan man skannar av sortimentet - speciellt på fredagar. Svårt att tro att det bara är 25 km till Sveriges alkoholpolitik i alla fall.

Idag startar jag i stadsdelen Frederiksberg - som faktiskt är en egen kommun-enklav omgiven av Köpenhamn. Det finns ganska gott om små vinaffärer men inga spjutspetsar direkt. Efter några mindre butiker, ej värda att nämna, hamnar jag på Frederiksbergs Vinimport (http://www.frederiksberg-vin.dk/). Affären är väldigt liten - men det visar sej att det finns ett gigantiskt vinlager strax bakom. Vinlagret består av Montredon, Montredon, Montredon och en liten samling Bordeaux. Där hittar jag en gammal favorit som jag bara måste köpa! Chateau Poujeaux har en speciell plats i min hjärta sen vi drack oss lyckliga på deras 1997:a förra hösten. Någon beskrev bloggkändisen La Tour de By som Poujeaux's fattiga kusin - och det sammanfattar vinet väl. Det är gammaldags Bordeaux när det är som bäst! De har årgång 2004 till ett pris av 175 DKK / flaska. Inne på lagret ligger det dessutom en storhet som Lafite Rothschild för i sammanhanget måttliga 1300 DKK - en annan gång kanske...

Med en halvtung rygga med sex Poujeauxer tar jag sedan bussen till Västerport och en gammal känd affär, H.J. Hansen Vin (http://www.hjhansen-vin.dk/). De har delar av en privat samling till kommissionsförsäljning just nu - även om det inte finns så mycket kvar längre. Två lådor Pavie McQuin 1998 står och skräpar på golvet. Priset 430 DKK är väl helt OK - men mannen i affären avråder direkt från köp. Tydligen har vinerna lagrats helt galet - för enligt honom har en majoritet av flaskorna kommit i retur som defekta. Den risken orkar jag inte ta - så jag skannar av deras normala sortiment istället. Sociando-Mallet 2001? Priset är nedsatt till 260 DKK, och det hugger jag på direkt. Min erfarenhet av Sociando Mallet är liten men god - här kan det finnas chans att bättra på det!

På vägen ut från affären finns en liten fyndlåda med enstaka flaskor som blev över till låga priser. En flaska Chateau La Nerthe 1991 står och ser väldigt ensam ut. Flaskan ser fin ut och har en hög nivå - men hur står den sej i årgångstabellen? Skit samma - 100 spänn för en 17 år gammal Chateauneuf är oemotståndligt. Väl hemma slår jag upp Wine Spectators omdöme om 1991: Past peak - thin, lean wines... Den får bli en surprise efter någon framtida Chateauneufprovning!

Vininköp över bron

Idag var det så dags att hämta ut den senaste tidens auktionsinrop i Köpenhamn - en ganska rejäl samling som ackumulerats under semestern. Jag handlar mest på http://www.vinforum.dk/ som är en auktionssajt enbart för handel med vin mellan privatpersoner.

Det finns ju såklart både för och nackdelar med att handla av privatpersoner - framförallt har man egentligen ingen dokumentation hur flaskorna förvarats. Å andra sidan använder sidan en form av betygssystem för både säljare och köpare - à la Ebay. Skulle någon systematiskt bjuda ut undermåliga flaskor skulle det snabbt göra avtryck i utvärderingarna. Fördelen är ju såklart att man kan få tag på udda, intressanta och framförallt lagrade flaskor till bra priser. En annan fördel är att det säljs viner i lägre prisklasser som normalt sett inte skulle komma ut på t.ex SB's auktioner.

Dagens skörd blev en blandad låda Bordeaux/Ch9dP (12 flaskor) och en låda Charvin 2003 (12 flaskor). Den blandade lådan öppnades och fotograferades på kontoret:

Från vänster till höger: Pegau Reservée 2005 (2 st), Clos Fourtet 2000, Pavie Mcquin 1998, Canon la Gaffelière 2002, Clos de l'Oratoire 1998, Latour á Pomerol 1995, Pontet Canet 2000, Beychevelle 2004, Branaire-Ducru 2001, Calon Segur 2002 och Lagrange 2003. En rolig liten samling till ett snittpris av exakt 300 DKK.

Charvin Ch9dP 2003 är ett vin jag har jagat ett tag, speciellt efter att Travkungen nästan svimmade av lycka när han fick det på i provning på Kjaer-Sommerfelt. Själv har jag inte provat det än - men det lär finnas tillfälle snart! De tolv flaskorna kom till ett snittpris av 275 DKK. Varje avslutad auktion kostar 25 DKK i provision till vinforum- klart humant med tanke på vad Stockholms auktionsverk tar ut.

Vilka är det då som säljer vinerna? Det ser ut att finnas två olika typer av säljare. Den ena typen köper mycket vin en primeur och finansierar nya inköp med att sälja ut delar av samlingen (typ blandlådan). Den andra typen köper vin på ett mer halvprofessionellt sätt, oftast i Tyskland. De bjuder oftast ut obrutna lådor av mer exklusiva viner.

Cool stuff

Min vinkällare är egentligen ett gammalt utblåst badrum i källaren på vår -30 tals villa. Även om den ligger mot en nordvägg så stiger temperaturen oroväckande när temperaturen går över 25 grader utomhus. Från jämna 12 grader på vintern kan det lätt gå upp till 19-20 under värmeböljor. Utan kylanläggning.

Men nu har jag installerat en mycket hemmagjord och billig kyllösning som ser ut att fungera tillräckligt bra. Ett kylbad, 20 meter slang, ett gammalt element, 1o liter glykolblanding och en Biltemafläkt är ingredienserna. Definitivt inget som Prowine skulle ha i sortimentet!

Kylbadet är det mest udda inslaget - och kommer från ett gammalt utrangerat analysinstrument från jobbet. Den består av ett isolerat vattenbad med ett 400 watts kylelement och en cirkulationspump. Vid normal drift ligger temperaturen på glykolblandningen på c:a -2 grader:

Kylbadet står i ett angränsande rum och kylblandningen pumpas in i vinkällaren genom isolerade plastslangar. Kylan överförs genom att en fläkt blåser över det iskalla elementet:

Jag funderar på att åka till skroten och köpa en bilkylare istället för att öka värmeöverföringen - men detta får duga så länge. Det blir en ruskig massa kondens på elementet - och det verkar sänka luftfuktigheten i rummet (all fukt kondenserar ut). Annars fungerar det strålande - och verkar sänka temperaturen i rummet med minst 4 grader.

Visst hade det varit trevligt med ett lite mer sofistikerat system - men som läget är nu så föredrar jag att lägga pengarna på vin :-) Finns det fler halvgalna lösningar därute?

P.S. Nu åker jag en vecka till norra Jämtland och viftar med ett flugspö. En hel del vin kommer säkert att drickas - men jag befarar total radioskugga. D.S.

Ordning och reda

Vad är var? I mitt lilla källarrum mot nordväggen av huset ligger det viner i trälådor, papplådor, i ICA-kassar och en del rätt på golvet. Det funkar säkert i lagringshänseende - men som show-off objekt är det uselt. Noll överblick över inventarierna också! Jag tror det är c:a 200 flaskor därnere men när jag tar ut allt och räknar så är det nästan 250 styck.

Jag fick ett tips om billiga vinlagringshyllor från http://www.quercia.se/, och jag har fått några via min far för prov. De var extremt enkla att sätta upp - och verkar tillräckligt stabila för att hålla. Nya ställ beställdes och hämtades ut via Bussgods i fredags. Trots en flaska Brunello innanför västen var det inga problem att skruva ihop ställen och börja placera flaskorna. Ställ för 270 flaskor kostade inte ens en tusenlapp totalt - svårslaget.

Resultatet måste betraktas som en succé (jag har ingen koppling som helst till Quercia)!! Bild bifogas:



De senaste månaderna har jag härjat på de danska vinauktionerna - och nu är det dags att packa upp de senaste auktionsfynden (kan inte låta bli att berätta för er vinälskare):

Léoville Barton 2003 (700 DKK st)
Clos de Papes 1998 (400 DKK st)
Bosquet de Papes Vieille Vignes 1998 (250 DKK st)
Pegau Reserve CNDP 2003-2004-2005 (325 DKK st)
Pichon Baron 2001 (400 DKK st)
Poyferré 1996 (425 DKK st)
Poyferré 2003 (800 DKK st)
Calon Segur 1996 (400 DKK st)
Pichon Baron 1996 (500 DKK st)

Fynd och fynd? Jag ville väldigt gärna ha några viner från St Julien 2003 - men priserna är klart betungande. En del av flaskorna kom dock till ganska bra pris (speciellt CNDP'erna) - men visst är det lite ångest att köpa Barton och Poyferré för runt 1000 SEK per flaska. Jag ville dock gärna ha dem - och hur skall man annars köpa dem? Alla verkar ha lite ångest över Bordeaux 2003 - men St Julien skall tydligen ha klarat sej extremt bra. Barton 2003 klockar i alla fall in som min all-time-high-poängsvin med 98 WS poäng. Men det lär väl bli till pensionen innan man kan öppna dem.