Min syn är står fast, Bordeaux 2002 har en del trevliga attribut. En del Bordeauxer nådde rekordhalter i alkohol denna gröna årgång, vilket kan vara svårt att tro. Vinerna är väldigt täta, strama och klassiska på samma gång. Lynch Bages 2002 är inget undantag. Det är supertätt, fullpackat med tanniner och cassisfrukt och fuktig matjord. Riktigt bra och tuggigt om än inte ett dugg utvecklat. 
Men så händer det oväntade. Vinet som var så bra en halvtimme bestämmer sej för att lägga ner alla sensationer. Lite ek och sura plommon är allt som är kvar. Chockerande försämring, och till slut har det t.o.m svårt att försvara sej från vår TV-termos-flaska Bouscassé 2005, som iofs visar sej från en trevlig sida idag. Låt ligga antar jag att detta påbjuder.
Men så händer det oväntade. Vinet som var så bra en halvtimme bestämmer sej för att lägga ner alla sensationer. Lite ek och sura plommon är allt som är kvar. Chockerande försämring, och till slut har det t.o.m svårt att försvara sej från vår TV-termos-flaska Bouscassé 2005, som iofs visar sej från en trevlig sida idag. Låt ligga antar jag att detta påbjuder.
I övrigt blåser det för närvarande en del om vårt kära trätoämne, Robert Parker Jr. Jag hade egentligen inte tänkt att skriva mer om denne man, men det är svårt att låta bli. Han har alltid varit på krigsstigen mot Bourgogne (läs de gamla Wine buyers guide!), men något har eskalerat på sistone. Började det med den nu famösa gliringen mot "the anti-flavour wine elit" som inte värdesätter riktigt vin (läs Ch9 och Aussies)? Att den gliringen gick åt Bourgognedrickare är nog ett säkert antagande.
Det som förvånar vinvärlden denna gången är följande smaknotering av Clos de Tart 2006: "The biggest dissappointment was Clos du Tart 2006. Like so many red burgundies from 2006 seem to be, it was underripe, excessively acidified and almost textureless. It's a sham, and it is amazing how few people are willing to stand up to that such stuff exists" (76? p). Hygglig sågning - men vad står det egentligen? Var 2006 en grön årgång i Bourgogne? Knappast. Varför tillsätta syra om vinet är omoget? Får man ens tilssätta syra till Grand Cru Bourgogne? Men det som verkligen diskuteras är valet av ordet sham, bedrägeri. Han har ju stått inför skranket tidigare för förtal av Bourgogne, och det är kanske dags igen?
Samma månad kom följande drapa om vita Bourgogner: "I simply don't understand why people keep buying all these white Burgundies with seemingly only those from Domaine Leflaive and Coche-Dury being free from oxidation. It is truly one of the biggest scandals in the wine world" efter en dålig flaska Bouchard Montrachet 1999. Tja, Domaine Leflaive och Coche-Dury var sannerligen inte befriade från oxidation när detta var ett hett ämne i mitten på 90-talet. Idag är detta väl knappast ett ämne längre.
Båda provningsnoteringarna har såklart en politisk underton (finns t.ex inte ett enda dåligt omdöme om Clos de Tart 2006 i övrigt). Han är sur, men varför då? Hans position är ju ohotad. Varför då fylla provningsnoteringarna med uppenbara felaktigheter? Problemet är om någon tar dessa noteringar på allvar. Det jag har mest svårt att acceptera är att denna dynga har skrivits av världens mest inflytelserika vinkritiker. Hua.
