fredag 11 mars 2011

Uppdatering

Det är minsann inte ofta jag uppdaterar bloggen nuförtiden. Huvudskälet är att jag numera vet så mycket att jag inser hur lite jag vet. Ett klassiskt dilemma som drabbar alla som uttrycker självsäkra åsiker på ganska begränsade erfarenheter. Inte för det att jag inte känner igen ett bra vin, men mest för att det är väldigt svårt att uttrycka sej trovärdigt om en vintyp som man kanske provat högst 2-3 gånger i hela livet. Det finns dessutom en massa typer av vin som jag fortfarande aldrig varit i närheten av. Jag dricker för lite vin helt enkelt.

Men ibland glimrar det till såpass att det fortfarande rycker i bloggtarmen. Ikväll hände det igen! Och över Chablis dessutom som jag inte varit så knäsvag över tidigare.



Dauvissat Chablis 1er Cru "La Forest" 2008 får en ganska kaotisk inramning med bråkande barn och en överlagad laxsida med en vinfientlig sås. Ändå får den mej helt på fall som inte har hänt på flera månader. Vi diskuterar om vinet ens är helt klart i glaset, ser en aning grumsigt ut. Doften är korrekt och lite anonym. Men smaken! Man får tugga sej igenom krispiga druvor och syror som är helt gigantiska men ändå fullständigt behagfulla. Eftersmaken böljar som en frisk nordsjö i halvminutrar. Ett stort vin.

Förra helgen var inte så dum den heller, med ett blint vin från Doktorn och en vattenskadad flaska från svärfar som var riktigt bra. Svärfar hade nämligen total översvämning i sin vinkällare för ett par år sen, och alla etiketterna satt mer eller mindre i taket. Jag får en "hemlig" flaska då och då, och denna gången visade korken att vinet var en Chapoutier La Sizeranne 1995. Lite smått ogin innan dekantering, men efter ett par timmar var vinet en riktigt fin Syrahupplevelse. Helt perfekt matchning med kalvlever, och med min smak för hur ett rött vin skall se ut.

Doktorn hade helt klart med sej en mogen Bordeaux, och jag gick fullständigt igång. Min gissning var Angelus från mitten av 1990-talet, men vinet var både enklare och äldre än så. Chateau Pavie-Decesse 1990 var rätt svar. En riktig överprestation med tanke på att Paviefamiljen inte var känd för några större bedrifter för 20 år sen.

Men det är trots allt Dauvissats Chablis som tänder gnistan igen. Kanske jag är mer byggd för vitt vin trots allt? Tydligare skillnader mellan områden? Bättre till den mat som vi lagar? Mer pang för pengarna (250 DKK kostar La Forest i DK)? Vi dricker betydligt mer vitt än rött vin hemma i huset för tillfället, men jag handlar mest rött som vanligt = dålig balans i källaren.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Oj, en bloggare med självinsikt! Jag struntar i om du anser att du dricker för lite vin eller har ringa kunskaper - jag uppskattar dina noteringar och vår smak stämmer överens. Mer begär inte jag.

Anonym sa...

(A): Instämmer helt med föregående skrivare. Med förhoppning om att du får tillbaka motivationen och delar med dig lite oftare igen.

Fredrik sa...

Inte minst kopplat till din sista slutsats vill jag uppmuntra till fortsatt bloggande.

Om det är tonvikt på rött i din källare är det inget mot hur det är bland vinbloggarna. Så att höra mer om de vita vinerna som slinker ned, i aldrig så korta ordalag, vore toppen.

(Nu till vår och sommar kommer säkert rieslingfloderna så sakta komma sköljande bland bloggarna, men jag hoppas ändå på att läsa något även här)

MMM sa...

Tack skall ni ha, motivationen har verkligen inte legat på topp en längre tid.

Jag känner inget intresse av att sitta och prova massa viner på munskänkarna, utan vill helst bara sitta och dricka goda viner till maten på helgerna. Då blir det inte så många flaskor per vecka att blogga om.

Sen har kvaliteten och intensiteten på bloggarna förändrats mycket bara på den korta tid jag varit med. Skall man kunna tillföra något intressant duger det inte att hala upp en flaska Gobelsburger längre. Inte för att man själv har någon lust att skriva om det heller.

Men när man tar upp ett sådant vin som Dauvissat känns det ändå bra att kunna dela det med någon annan IP-adress.

Vi får se hur det blir i framtiden, har en spirande känsla kvar sen helgen i alla fall!

Ezra sa...

Ja, det var väl skrivet. Jag har också tänkt en del på det där, efter ett antal år och många viner senare når man en insiktströskel som gör en mer ödmjuk. Nybakade sommelierstudenter tex kan vara rätt enerverande...