Castello di Ama 2004

Förra sommaren hyrde vi ett hus i Toscana - och en av kvällarna provade vi det totala utbudet av Chianti Classico i den lokala supermarketen. Jag minns inte exakt vilka viner som ingick i "provningen" , men just denna Castello di Ama 2004 (SB 99844) avgick med en förkrossande seger på altanen. Inte så konstigt kanske - jag antar att detta är den mest ansedda och därmed också dyraste Chianti Classico'n som går att uppbringa.

Vinet hälls direkt i glasen och ger ett lätt intryck i färgen. Den första doften som strömmar ur glaset påminner om ett överoxiderat starkvin, typ sherry som stått i öppnad flaska för länge. Efter en stund försvinner detta som tur är - och de lättstämda tonerna av hallon och körsbärsfrukt blandat med bittermandel dominerar. Doften är god men är inte detta vinets starkaste sida.

Smaken är väldigt finstämd och elegant, med ett superrent inslag av frukt och munkyla. Det finns ek någonstans i änglakören - men bara som en stämma bland basarna. Det är så vackert och elegant att jag byter ut glasen mot Bourgognekupor efter ett tag. Det är ett lyckat drag!

Detta vinet är Brancaia Chianti Classicos totala motsats, och jag föredrar definitivt elegansen och kylan i detta vinet jämfört med den förhållandevis mer plumpa mosade frukt/vaniljblandningen som Brancaian bjöd. Skall man hitta någon kritik mot detta vinet så är det att det är ganska otypiskt för Chianti som jag känner det. Detta är ett vin för rådjursfiléer - inte pasta bolognese.

Prisbilden visar att detta vin med fördel köps på systembolaget. Jag inhandlade mina flaskor på plats till ett högre pris - och speciellt priset för 2001:an i BS är mycket konkurrenskraftigt i Europa (om det nu verkligen finns för beställning). Skall bli kul att testa detta vin med lite mer mognadstoner - jag tror och hoppas att det klarar ganska lång lagring.