.JPG)
Hur kan ett vin man bedömer som dammigt och ohjälpligt slut bara uppstå ur askan? Det mörkröda vinet doftar stall, halvrökt cigarr, ett par drag med fernissapenseln och en aning ljuva jasminblommor. Allt i en mycket tydlig Cabernetram. Doften är i princip fulländad - så här skall Bordeaux dofta. Inte ett spår av julmust och rutten kork. Ingen volatilitet.
Smaken är fortfarande lite sviktande i mitten, men för varje minut verkar det bli mer och mer stöddigt. Till maten är det succé, svagheten i mitten fylls ut av maten. Och eftersmaken behöver inte skämmas för sej någon gång, kristallren cassis men kanske inte riktigt någon större komplexitet. Doften är betydligt bättre än smaken. När allt skall summeras går det inte att blunda för att vinet börjar bli för gammalt nu. Men samtidigt har vinet kvalitéer som inte går att köpas för pengar på SB. 89 poäng känns rättvist.
Flaskan och korken är märkt "CORDIER" och vid denna tiden var slottet ägt av denna storägare i Bordeaux. Gruaud Larose hade några årgångar under Cordiertiden som fick slottet att verkligen höra hemma i supersecondligan, framförallt 1982, 1986 och 1990. Sen Cordier lämnade skutan har inte Gruaud Larose riktigt hittat tillbaka igen. Vissa kallar stilen under Cordier för "funktiden" (nu var iofs denna flaskan helt utan "funk"). Funk som brettangripna fat och halvdan hygien? Vet ej, och ärligt talat har jag aldrig provat en Gruaud yngre än 1990... Jag har en flaska 1986 och 1990 i källaren, båda märkta Cordier. Det känns nästan musealt att vända dessa dokument från svunna tider.
Lustigt hur börskurserna för Bordeauxslotten kan fluktuera. Om du köpte vin 1985 var Gruaud Larose och Talbot något av det bästa på marknaden. Pavie och Pontet Canet något av det sämsta. Det kan vara bra att komma ihåg när man härjar på andrahandsmarknaden. En Pontet-Canet 1983 var ett uselt vin redan 1985, men kostar ändå en rejäl slant idag.
8 kommentarer:
Kul och intressant läsning - ja vin är ett levande väsen ... intressant reflektion av priserna och kvalitet av gamla årgångar!
Tackar! Trots att tiderna förändras hänger en del av prisbilden kvar. Pontet Canet är fortfarande förhållandevis billigt, om jag ser till den kvalitet man får. Ducru Beaucalliou kanske kan nämnas som ett slott som alltid varit väldigt dyrt, inte alltid helt motiverat. Pavie har tyvärr inte kvar något av sin forna prisbild dock....
Kul med Gruaud-Larose - jag drack själv 1988 från halvflaska häromveckan vilket var överraskande vitalt och i en för mig perfekt balans mellan mognad och ungdom. Frukten fanns kvar men dominerade inte, och greppet och längden var storartade. Precis som man vill ha en mogen bordeaux, helt enkelt!
Gruaud Larose är en gammal pålitlig goding. Härom veckan öppnades min näst sista 1975. Den börjar lite tråkigt, men blommar upp riktigt fint. Man blir förvånad. Den känns mer balanserad nu än för 15 år sedan. Mogen bordeaux är härligt. Avslutningen bär en liten påminnelse om vilken tanninstinn årgång det var. 1975 gick från topplöfte till nedsablad 10 år senare.
Gruaud Larose lyckades dock, tycker jag.en Det känns inte som någon panik med sista flaskan. Den får gå nästa år, då det blir 30 år sedan jag och två kompisar köpte en folkabuss tillsammans och gjorde Europa under några somrar. För min del av försäljningen köpte jag vinet.
Härliga minnen! Jag köpte mina exemplar förra året, så mina känslomässiga band är inte så starka. Härligt vin i vilket fall som helst, även om 83:an knappast är en av de starkaste versionerna.
Jag minns en slatt av 1999:an som var riktigt bra, så Parkers nutida sågning av slottet vet jag inte om den är hlet rättvis. 84 poäng till 2006an... Finns det en enda Chateauneuf som fått så lågt någonsin?
Huvudet på spiken!
MMM,
Jag får väl friska upp ditt minne lite!
La Nerthe 1991 som fick 78 poäng av Parker men hissades av dig själv.
Du har rätt - advokaten trädde in i sin grenache med 16% alkohol period c:a år 2000-2001. Efter det tror jag det blir svårt att hitta 84 poäng..
Skicka en kommentar