Restsalg

Att den danska ekonomin har tagit mer stryk än den svenska under finanskrisen kan man se på vinhandeln, som nu i snart ett år har präglats av konstanta reor och tokerbjudanden. Theis Vine, som i mitt tycke är en av de mer spännande agenterna, byter bara namn på samma rea. Det som nyss var nyårsrea är nu februarirea. Viner som är under 12 flaskor i saldo hamnar i restsalgslistan, och där ligger de allra största fynden (om man gillar Barral finns det nu ett gäng Jadis till bra pris t.ex). Jag strosade runt för någon vecka sedan och handlade lite förstrött några flaskor som vi provar ikväll. Rena chansningar, men om man aldrig går vilse hittar man inga nya vägar (på amatörpsykologspråk).

Flaska 1 och 2: Schäfer-Fröhlich Riesling Spätlese Bockenauer Felseneck Goldkapsel 2005 och 2006 (170 DKK). Sida vid sida framstår 2005:an som ett betydligt bättre vin. Båda är intensivt söta, och 2006:an har en lägre syrastruktur som gör att det vinet framstår som en aning jolmigt. När slutnotan skrivs framstår inget av vinerna som återköpskandidater. Det kan också bero på att jag är lite ointresserad av denna typen av vin för tillfället. Det är lite för snällt och förutsägbart (85 vs 80 p)

Flaska 3. Laurent Dupatis Chablis Premier Cru Beauroy 2006 (95 DKK). Snacka om doldis. Producenten har ingen hemsida och inga ratings hos varken Parker, WS eller Cellartracker. Men vinet är faktiskt riktigt bra! Tillhör den lätt avrundande skolan men med friskt syrabett. Äppligt men med antydan till exotisk frukt. Saknar kanske den där extra definitionen, men eftersmaken är lång och behaglig (86 p).

Flaska 4. Robert Chevillon Nuits Saint Georges 1er cru Les Chaignots 2004 (220 DKK). Fast track to maturity hade man kunnat skriva om man var skribent på EBob. I alla fall på färgen, för den ser väldigt mogen ut med bred tegelfärgad kant. Doften är helt upp i min gränd. Frisk, sval, kryddig. Jag associerar lite till röd currypasta. Smaken verkar först vara en aning 2004-slank, men det är bedrägligt. Här finns en lågmäld intensitet som stegrar sej i eftersmaken. Syrlig tomatpuré säger frugan, som inte gillar detta. Jag är på helt motsatt kurs och tycker detta är det bästa jag har druckit på ett tag (91 p). Skall man gnälla på något så är tanninväggen i mitten ganska hård för tillfället - och vinet kommer nog aldrig att bli en smeksam Volnaykopia.