Jag har klurat ett tag hur jag skulle återupprätta äran för denna flaskan Léoville Las Cases 1997 (SB 99680). Ett sätt skulle kunna vara att prova den side-by-side med en annan nedvärderad årgång av Las Cases - och se hur den står sej.
Min far började att lagra vin i slutet av 70-talet och fastnade tidigt för just Las Cases - därav en ganska imponerade vertikal samling från både bra och dåliga år. 1993 var den sista årgång som han inhandlade en primeur - då priset översteg 300 kr för 1994:an. Inte kan en Bordeaux vara värd mer än 300? Idag låter det väldigt billigt - men så har det hänt en hel del i Bordeaux sen dess. Min flaska packas in en kylväska och familjen i bilen - så bär det av mot föräldrahemmet.
Väl på plats inventeras förråden - vad skall vi välja som sparringpartner? 1997 klassas som ett av de sämsta Bordeauxåren de senaste 12 åren - men det är inget emot undergångsprofetiorna för 1992. "Simple and diluted" är Wine Spectators grovhuggna avfärdande av årgången. Den skall vi ha! Nu skall man iofs komma ihåg att just Las Cases har en häpnadsväckande jämn kvalitet - även i svaga Bordeauxår.
Vinerna kyls till ca: 16 grader - och korkarna dras. Rätt i glaset:
1992: Tät mörkröd färg med bred tegelfärgad kant. Doften är nobel högoktanig Bordeaux med starka toner av cederlåda och mognadstoner av läder och tobak. Smaken är förädlat fullmogen och silkenlen - med en kraftig fruktattack kvar.
1997: Något lättare färg och en svag antydan till tegel i yttersta randen. Doften är väldigt fin med antydan till blommighet - dock saknas alla igenkänningstecken av Bordeaux. Inte en vässad blyertspenna på mils avstånd ens. Smaken är betydligt lättare, och känns faktiskt utspädd jämfört med 1992:an. Detta vin skulle egentligen kunna vara en Bordeaux blend från någon annan del av världen, företrädelsevis USA
Med lite mer luft till vinerna så lägger 92:an in en överväxel till - medans 97:an (trots sin ungdom) börjar kippa efter andan. När sista glaset av -92:an hälls upp i glaset inser jag att detta vin inte bara skalperar 97:an, den tillhör dessutom en av de allra bästa Bordeauxer jag någonsin har konsumerat. En klar surprise med tanke på förhandstipsen!
1997: Något lättare färg och en svag antydan till tegel i yttersta randen. Doften är väldigt fin med antydan till blommighet - dock saknas alla igenkänningstecken av Bordeaux. Inte en vässad blyertspenna på mils avstånd ens. Smaken är betydligt lättare, och känns faktiskt utspädd jämfört med 1992:an. Detta vin skulle egentligen kunna vara en Bordeaux blend från någon annan del av världen, företrädelsevis USA
Med lite mer luft till vinerna så lägger 92:an in en överväxel till - medans 97:an (trots sin ungdom) börjar kippa efter andan. När sista glaset av -92:an hälls upp i glaset inser jag att detta vin inte bara skalperar 97:an, den tillhör dessutom en av de allra bästa Bordeauxer jag någonsin har konsumerat. En klar surprise med tanke på förhandstipsen!
1 kommentar:
Kommenterar mitt eget inlägg...
Med vinupplevelsen i backspegeln undrar jag om den första flaskan Las Cases verkligen var korkskadad? Denna flaska var något bättre - men man kände igen de menlösa och lite utspädda dragen även denna gång. Kan det vara så illa att en drygt 10 årig Las Cases är "over the hill"?
Det gör också kanske att 92:an framställdes i något för god dager. Hjärnan funkar gärna relativt. Men den var attans god!
Jag rekommenderar i alla fall ingen att hosta upp nästan 900 spänn för 1997 på bolaget i alla fall.
Skicka en kommentar