Alain Graillot gör vanligtvis svala eleganta viner, som ni alla vet, men detta år fick även han släppa på elegansen. Dagens 2003:a har tryckt 14.0% alkohol tryckt på etiketten - men den sanna alkoholhalten är minst 15% (se EBob). Sockerhalten är listad till under 5 gram per liter - en mätning på labbet idag gav 6.2 gram/liter.
Inte helt oväntat har jag skarpa invändingar på hur det smakar när vi häller upp det till en kalvstek med kantarellsås och hasselbackspotatis. Vinet är en katastrof till den vanligtvis vinvänliga maten. Det intensiva sötman passar helt enkelt inte till vanlig mat. Min fru sväljer inte ens första klunken - men jag hittar nog en del kvaliteter trots allt. I soffan till MIF Babyhawks match mot Leksand snor jag en av dotterns Ferraribilar - och där finns harmonin helt plötsligt. Sött möter sött - klassiskt!
Vinet doftar trots allt väldigt bra. Jag läser Parkers noteringar och inser att han har i princip hittat allt. Det är tapenade och lakritsbilar, och det finns en ganska enveten ton av rökt korv som man hade hoppats på. Trots sötman i smaken är vinet rejält syrligt. Nästan onormalt syrligt för mognaden i vinet? Det funkar dock hyggligt som soffvin med parmensan.
Nu är det slut. Jag tänker inte köpa ett enda franskt vin från 2003 från och med nu. Nada. Jag vet att många uppskattar den höga mognaden och restsockret, och de har all rätt att göra det. Men för mej är det finito.
6 kommentarer:
Seså, det producerades enligt Parker med flera många riktigt bra viner i Rhônedalen 2003. Dock är väl flertalet av dem, t.ex. Guigal's LaLa-viner, så dyra att de knappast är intressanta för "vanligt" folk. För egen del har jag dock hyfsat höga förväntningar på Guigal's Brune et Blonde, som fortfarande finns listat i BS, och La chapelle som Parker skrivit mycket positivt om (bästa sedan 1990). Den av mina flaskor som korkades upp för ett par månader sedan visade dock tydliga tecken på tunnelsyndrom. Trots mesigheten upplevde jag inte alkoholen som besvärande och det finns hopp när nästa öppnas tidigast om fem år.
Min bloggpost var skriven under mycket affekt ser jag idag - och visst måste det finnas bra franska viner från 2003. Bordeauxerna från St Julien har jag starka förhoppningar på. Toppvinerna från 2003 (LaLaLa t.ex) borde vara bättre balanserade, men det är inget jag tänker gambla mina pengar på.
Vad Parker säger om vinerna har jag (nästan) slutat att titta på. Han gav denna Graillot 91 poäng - det högsta någonsin. Jag upplever det mer som en dålig Ripasso än en Crozes. Och var inte den syran tillfixad? Och så gudabenådade viner han gjorde mellan 2004-2006. 2007:an hade nog mått bra av några droppar av 2003 iofs...
Hehe, underhållande post! 2003 är en vattendelare till årgång och vi delar i princip din syn på saken - även om vi inte är bättre än att vi kan bryta mot våra principer. En god flaska vin är en god flaska vin!
Vi gillade Graillots nolltrea, men håller med om att den är otypisk för området - precis som vi tyckte om 2003 Château d'Ampuis och Brune et Blonde.
Vi får se hur den sistnämnda utvecklas framåt tioårsdagen, just nu är den glömd...
Vilken sida av vattendelaren jag står är ganska klart. Tyvärr har det nästan blivit ett tecken på korrekt smak att racka ner på 2003:or. Det är väl snart bara Parker kvar i hyllningskören till årgången.
Graillot skall i alla fall få en snar upprättelse - vinet jag har i glaset nu glänser storligen i alla fall...
Mmmmm, socker ;-)
Jag gillar Graillots nolltrea, och tycker även att den känns nordrhônsk eller åtminstone fransk, men jag har aldrig fått den blint. Fast visst har den knaprat en del ryssfemmor.
Gissar att du aldrig gjorde slag i saken och köpte Mordorées nolltreor då ;-)
Hej Franko> Jag läste din hyllning - och fick nästan lite dåligt samvete när jag tog fram storsågen. Det kan vara så att jag är mer känlig för restsocker eftersom jag inte konsumerar så mycket socker (se nästa inlägg).
Jag har en flaska kvar och den får ligga länge till så får vi se vad som trillar ut i andra ändan. Några Mordorée blev det aldrig - helt rätt :-)
Skicka en kommentar