Villa Puccini 2003

"There is something rotten in the state of Denmark"... Iofs så är det i Toscana som vi befinner oss ikväll - men känslan av en begraven hund är den samma. Jag har fiskat upp en gammal överbliven flaska Villa Puccini 2003 ur källaren. Halva flaskan åker i grytan, och halva i karaffen.

Flaskan har en känsla av robust autencitet, med sirlig text och en bild på ett renässansslott, och det ser nog ganska inbjudande ut för förstagångsbesökaren. Två saker gör en lite misstänksam: det ganska tydliga budskapet att vinet är lagrat på ek (inte ekfat) i 12 månader samt att vinet är klassat som IGT och inte Chianti - trots att det ser ut att uppfylla alla krav för det.

I glaset ser vinet förvånansvärt ungt och vitalt ut - utan några som helst mognadstecken. Det doftar ek - mycket ek. Smaken är ganska fint fruktig, något vaniljsöt med vissa stickiga drag som får passera från det varma året. Men syran är i BiB-klass. Jag är direkt allergisk mot när syran närmar sej lösgodisdisken - och här kan man lika gärna suga på en sötsurt vingummi i eftersmaken. Jag vet inte om det är detta drag som kallas för "tillfixad" syra - men det har onekligen ett visst platt kemiskt drag.

Är det möjligen så att vi har att göra med en industriprodukt utklädd till toscansk vintradition? Är det ett möjligen ett bulkvin justerat med ekchips, socker och vinsyrapulver? Ingen aning. Det har ändå vissa förtjänster och skulle nog funka som pizzavin. Om det är någon tröst så är det bättre än t.ex Melini Chianti. Fast visst är det synd om vinsvensken avfärdar Toscana pga detta vinet - som har en orimligt stor exponering på SB med A-listade hel och magnumbuteljer. Och som sagt, lägg inte för stor vikt vid den traditionssmyckade etiketten...