Alain Graillot S:t Joseph 2005

Det heter ju att vänner aldrig skall låta solen gå ner som ovänner. Tyvärr har Alain fått sova på soffan hela natten - men ikväll känner jag förlåtelsens storhet och plockar upp ett nytt vin från Crozes-mästaren. Men det är inte en Crozes utan ett exempel på hans vin från S:t Joseph årgång 2005. Detta vinet är nog ganska okänt i Sverige, och tillverkas också i mindre volymer än hans mest kända vin. Givet appellationens något högre status kostar detta vinet någon tia mer än Crozes-Hermitagen - men är knappast bättre vanligtvis.

Alain har medvetet valt norrsluttningar för detta vin för att behålla elegansen och vinet lagras på begagnade ekfat från "de bästa bourgogneproducenterna". Allt enligt den danske importören.

Jag tar en klunk av det källarsvala vinet efter dekantering - och käre Alain - allt är förlåtet! Här är vi tillbaka i Syrahhimlen med besked. Det doftar och smakar väldigt bra. Blåbären och björnbären är helt rena från värmeskador. Burn-out-doften och lakritsroten sitter fast som karlavagnen på himlen. Smaken är lite mer rödmullig än vad jag hade väntat mej, och placerar detta vinet någonstans mitt i mellan Graillot och Guigals Crozes.

Vinet är fortfarande ungt, men har nog lite mindre tanniner är Crozesvarianten från samma årgång. Det är definitivt redo att drickas nu, och passar utmärkt till tapenadebakade kalkonlår. Min enda invändning mot detta vinet är en liten restsötma (samma som igår alltså). Sötman balanseras av en ren syra som känns allt annat än tillfixad. Men ändå. Som torrhetstaliban måste jag skicka detta vinet genom sockermätaren också. Den svarar 2.2 g/liter - dvs en tredjedel av gårdagens socker och alkokolbomb. Någon alkoholmätare har jag inte, men etiketten säger 13% utan decimaler. Allt är tydligen inom mina acceptansgränser.

Totalt sett - en stor revansch för Graillot. Men är det lika bra som hans Crozes? Jag är nog böjd att säga nej. Det är inte långt ifrån - men riktigt så utmejslad och perfekt som hans Crozes 2005 är det få viner som är.

Det är kanske dags att lägga korten på bordet angående sockermätaren. Jag har diabetes typ 1 och sockermätaren är helt enkelt min blodsockermätare. Den fungerar ypperligt för bestämning av glukos i vin också - men är fullständigt okänslig för alla andra sockerarter. Då vin innehåller mer än glukos stämmer mätvärdena inte med det verkliga sockerinnehållet. När jag testar mätaren på halvtorra tyska viner med uppgivet sockervärde ger mätaren runt 50% av SB's värde. Därför har jag hittills multiplicerat alla mätvärden på bloggen med två - även om det är högst osäkert att det råder samma sockerförhållanden i en Riesling Spätlese som i en S:t Joseph. Kvällens vin gav således utslaget 1.1 g glukos per liter vin. Så ligger det till i alla fall.