fredag 8 maj 2009

Alvarinho och l'Angelus

Vin som det var tänkt. Efter min urladdning mot Australiens vinnäring bjuder vi hem svärmor på lite gott käk och viner som trampats av feta fransyskor och portugisiska sjömän långt innan Cooks tid.

Som pappaledig har en ny folksport uppenbarats - hitta bra råvaror till bra pris. Den lilla tjejen sover mest - så vagnen rullar runt bland stadens handlare. Groteskt stora pilgrimsmusslor finns i de små kinesiska affärerna runt Möllevångstorget - till halva priset av ICA's pygmévariant. Citygross har otvivelaktigt både det billigaste och bästa köttet i hela Malmö. På kvällens kött står det inte bara bästföredatum - utan också bästefterdatum. Det händer aldrig på ICA. Kanske för att köttet redan passerat det i de flesta fall.

Nåväl - till pilgrimsmusslorna är det dags för Alvarinhopremiär hos oss. Finare Vinare tipsade om denna flaska Soalheiro Alvarinho 2007 som en lämplig inkörsport. Det doftar onekligen Sauvignon Blanc. Men inte riktigt ändå. Vi hittar massa krusbär och allt från viol till baconfett, men inte alla de mineraler som det annonserats om. Lite tamt om man skall vara ärlig. Smaken ändrar lite på focus, då den är fetare än Sauvignon Blanc. Det magiska slår till i eftersmaken. Spelar man elgitarr kan man slå till en compressor/sustainer och få samma ton att ringa i evighet. Detta vinet spelar också med effektpedaler - för eftersmaken är helt gigantisk och fylld av gröna äpplen och viol. Det är ett unikt vin som kräver lite mer uppmärksamhet än vad man först tror. 184 kr är lite styvt men inte helt omotiverat. Ett rent matvin, hur som helst, då syran är sky high.

Sen är det dags för kvällens clou. Redan i eftermiddags drog jag korken ur en av mina Chateau Angelus 1994 och det räckte att lukta genom flaskhalsen för att inse att detta vinet är fullständigt på topp nu. Jag vågade inte ens dekantera vinet, utan satt och njöt av aromerna från korken. Hur ofta händer det?

Jag vill att ni skall veta att detta vinet är en gömd skatt bland alla andrahandsviner på denna jord. L'Angelus var ett av få viner som slog till med en jackpot i denna mediokra årgång. Och tacka gudarna för årgången, då det gör vinet lösbart för pengar än i denna dag. Jag gav 475 DKK för denna flaska på Vinbanken och då skall man komma ihåg att l'Angelus kostar mellan 1500-2000 kr i nyare årgångar.

Det är flytande sammet, med en bedövande intensitet av läder, mörka frukter och - tja varför plocka sönder en helhet i beståndsdelar. Det är utan tvivel värt 94 mmm-poäng. Jag plockade ut detta vinet som bästa Bordeaux 2008 i min årskrönika i tävling med Latour 1998, Las Cases 1990, Gruaud Larose 1990. Vet i fanken om inte detta vinet skall klara av en topplacering i år också. Sen var det ju det enda som Edith Piaf drack när ekonomin och hälsan tillät det.

Full mognad. Det är lite som att skilja en iskall grillafton i april från en ljummen badtur i september. Det är skönare att veta att man har lång tid kvar av full sommar. Detta vinet skall nog drickas nu, och jag har tre flaskor kvar. Najs ändå.

18 kommentarer:

Mina Vinare sa...

Hej MMM!

Jag och min fru var faktiskt på semesterresa i Bordeaux 1994. VM sommaren och magisk stämning. Såg Sverige-Kamerun och Sverige-Ryssland i Bretagne samt Sverige-Brasilien i Sarlat – fantastisk stad.

Vid ett besök i Saint Emilion rekommenderade nästan alla jag talade med att köpa just l’Angelus i svagare årgångar. Man hävdade att de var den egendom som var skickligast att göra vin även när årgången var emot dem. Kul att det verkar stämma.

Noterar även att du är positivare än Parker som gett vinet 93 poäng. Han skriver även:

“The 1994 continues to be one of the blockbuster wines of the vintage”

“In the new classification of St.-Emilion, justice was certainly served with the elevation of Angelus to premier grand cru classe status. No Bordeaux estate has been making as concentrated and consistently high quality wines as has Angelus since 1988.”

Jag tänkte det kunde vara kul att även Bob fick ett erkännande någon gång…

/ MV

MMM sa...

Det verkar som de flesta är överens om Angelus 1994 - 92 p (WS), 93 p (RP), 92 p (Cellartracker). Det är ett vin som är lätt att tycka om! Och det verkar som det är ett av de allra bästa vinerna från Bordeaux 1994.

Det är tur att "investerarna" anser detta vara ett stendött investeringsobjekt - vilket det säkert är då det bara har kanske 5-10 år kvar av njutbarhet. Att köpa Angelus för 2000 kr flaskan som primör lockar inte direkt.

Mina Vinare sa...

Hej igen!

Visst är det lustigt att man hellre betalar skyhöga priser för årgångar som är yngre när man kan få drickfärdiga viner för betydligt mindre pengar. Nu är väl inte 1994 högvilt men vinet är ju tydligen bra och då kvittar det väl egentligen. Trots höga poäng så säljer det inte. Kanske är det inte bara Parkers poäng som styr utvecklingen?

Min hänvisning till Parker berodde mer på att det känns kul att han tydligen har rätt ibland eller åtminstone inte helt fel – något som annars snabbt kommenteras.

Ha en bra lördag!

/ MV

Niklas Jörgensen sa...

Ok MMM, dags du höjer nivån ett snäpp och provar Primeiras Vinhas 2007.

Och du, gillar du L'Angelus så missa inte La Fleur de Boüard från samma ägare. Superb Lalande-de-Pomerol som sopar banan med många riktiga Pomerol!

MMM sa...

I Bordeaux är han kung - utan tvivel. Jag tittar bara på hans poäng där, även om alla poäng inte stämmer med min uppfattning. Sen är jag som bekant betydligt mer misstänksam mot stilen som premieras i t.ex Chateauneuf. Men allt är väldigt komplext - och han överraskar ofta med att sätta höga poäng på viner som man inte tror är hans stil.

Hur prisnivån sätts på Bordeauxviner kan man nog skriva en doktorsavhandling på - och Parkers poäng är bara en del i pusslet. Mycket vin köps utan tanke på att konsumeras - priset sätts efter vad man tror att flaskan kan vara värd om 1-10 år. Ganska likt vanlig aktiehandel kan man misstänka. 100 Parkerpoäng är dock något annat - det finns många lyxjägare som enbart går efter 100 poängarna. Men om t.ex Angelus får 93 eller 95 poäng tror jag är mindre viktigt för prisnivån. Ett fullmoget vin har inget intresse för investerarna - det kan ju bara gå nedåt. Vill man bara dricka vinet finns köpläget i denna kategorin.

Historisk prisnivå, cru-status och årgången spelar mest roll för priset. Sen kryddas det upp med parkerpoäng. Att Parkerpoängen inte är allena rådande för priset märks också på att det är rätt mycket billigare att dricka 98 poäng från Australien, än från Bordeaux.

Anonym sa...

Kul med din l'Angelus. Det är ett vin som jag inte ens har provat.
Däremot andra så kallade "bra viner" från Bordeaux (1994) och dom har inte övertygat. Årgången lär ju vara svår och därför har jag "glömt" bort att forska efter fynd. Bara att gratulera. En god mogen Bordeaux är svårslagen.

MMM sa...

Hej Niklas,

Jag var faktiskt lite fascinerad över Soalheiro. Samtidigt som vinet i sej hade ganska enkla smaker, som absolut inte motiverar 184 kr, var det så otroligt friskt och koncentrerat. Min fru gav full pott - hon blev helt förälskad. Jag blev också förtjust, men hade hellre sett en prislapp som var 50 kr lägre på det vinet. Kanske läge att ta det till den yttersta nivån med Primeiras Vinhas för att se det bästa...

La Fleur de Boüard har jag aldrig hört talas om ens - tackar för tipset! 2005:an säljs på Theis Vine för 299 DKK ser jag.

Mina Vinare sa...

Hej igen!

Det där med Parker och poängen var mest med glimten i ögat. Fast jag tycker det är kul när han ibland får ros och inte bara ris.

Beträffande din jämförelse mellan primörpriset och andrahandspriset för 1994an så är det värt att notera att 2008an fått 92-94 av Parker vilket ju helt ligger i linje med de 93 poängen för 1994an. Just därför är det så intressant att se att poängen inte alltid står i relation till prislappen eller efterfrågan.

Sedan är det en viktig observation du gör med omdömena för de olika vintyperna. Gillar man inte Chateauneuf eller Australiensisk Shiraz i den stora stilen så hjälper det ju inte om så Parker har gett 100 poäng. Det är så viktigt att först bestämma sig för vad man tycker om och därefter kan Parkers eller andra kritikers vägledning göra nytta. Att dricka vin bara för poängen är meningslöst om man inte gillar grundtypen i sig.

Måste skynda iväg nu för en väntande 1986a med 98 Parkerpoäng – du vet vilken ; )

/ MV

Niklas Jörgensen sa...

Du som jobbar i DK kan ju köpa Soalheiro genom Tom Pedersen. 99 danska...
http://www.atomwine.dk/group.asp?group=1362

Primeiras Vinhas (240 kr) är överprissatt men så är det med Beställningssortimentet överlag och en dassig kronkurs. Samma kostar EUR 14 i Lissabon.

Lalande-vinet är super! Vill du hosta upp rejält gör de även ett prestigevin, Les Plus de Bouard som kostar en smärre förmögenhet. Dock aldrig provat den..

MMM sa...

Tackar för tipsen Niklas!

Lalandevinet verkar röra upp lite känslor på Cellartracker - allt från 79 till 94 poäng noterat. Någon kallar det som att slicka en rostig spik - en annan anklagar vinet för att vara "New World". Låter spännande!

Red Scream sa...

Ursäkta en datorillitterat, men din inventering: hur fixade du så fina bilder från excel?

MMM sa...

Red Scream> Jag vet inte om de blev så värst snygga - det hände något skumt med skalningen när jag importerade dem till Blogspot.

I alla fall: jag kopierade cellerna i Excel och klistrade in dem i Paint (det enkla ritprogrammet som medföljer Windows). Sen sparade jag som JPEG.

Red Scream sa...

Aha... har kommit en liten bit på väg, tack! Men - det krävs lite fixande, sedan kommer inventeringen upp ;-)

Red Scream sa...

Äh, funkade inte iaf! Det blev listvarianten istället. Tack iaf! :-)

MMM sa...

Trevlig läsning! Detta med att köpa och lagra vin är en stor del av intresset - inte bara att dricka.

Den där Asinone 2001 kommer nog att vara rysligt god! Riesling är inte mitt huvudområde, men det täcker du upp väl. Många års väntan bara på de ungdomarna. Och var har du hittat viner från Didier Dagueneau??

Red Scream sa...

Visst är samlandet en stor del av intresset! ;-)

Asinonen är f ö en magnum, så den hoppas jag mycket på. Och Didiers viner har jag köpt på bolaget. Fast det var nära att det blev en 2003:a för 70 pund i London för tre år sedan...

Anonym sa...

Kul läsning - grattis till förtrollningen från l'Angelus, och till ett lysande pris.

Niklas har rätt (förstås), Primeiras Vinhas är en annan dimension. Jag håller i stort med dig om Soalheiro Basic Edition, roligt och unikt men kämpar lite mot prislappen. PV däremot, den sista slatten sög jag på länge.

MMM sa...

Tack Anders! Det var magiskt! Angelus har nästan försvunnit från horisonten prismässigt - så skall man ha någon chans att dricka det får det bli gamla årgångar. Smakar det så här "off-vintage" vågar man knappt drömma om vad årgång 2000 eller 2005 smakar. Det finns kanske två flaskor kvar i Köpenhamn om du har vägarna förbi. 1996:an ser ut att finnas kvar också.

Jag skall beställa en flaska Primeiras Vinhas och testa - men i den prisklassen finns det ganska tuffa kamrater.